Måndagsshopping i vanlig anda
Efter mitt förmiddagsbak klädde jag på mig och åkte ut på Birsta. Jag trodde världen var emot mig. Jag hittade verkligen ingenting. För att en shopping ska bli fullständig för mig måste jag hitta en överdel. Det kan vara en kofta, en tröja eller bara ett linne, men idag hittade jag verkligen ingenting. Till en början.
Jag gick in på JC, hittade ett par snygga tights på rean (jag vet, tights är lite smått last year) men det är snyggt ibland. Sen strosade jag runt, säkert 1½ timme, träffade på MANDY som skulle köpa glas och ljus till sin nya lägenhet, och sen träffade jag en gammal kompis.
Jag kände att hoppet svek mig, så jag köpte mig en kaffe, SEN! kom jag på att jag provat en tröja på Monki när jag och Amanda kom hem från Dublin. Jag var tvungen att se om den fanns kvar - den gjorde det! den låg så fint mitt i lokalen. Orörd och smått bortglömd. Den ljuva, ganska mörkgråa färgen som ettsat sig fast på min närhinna kände jag såväl igen, så jag tog med den till provrummet av ren rutin. Jag visste hur den satt, hur den kändes, vad den kostade och hur bra den fick mig att känna.
När jag stod där sa det klick och jag gick till kassan och betalade. Nu äger jag den. 400 kr fattigare är jag, men det gör inget. Jag får leva på köttsoppa resten av månaden.
Nu ska jag och mamma snart iväg till Ellie och Anneli, Anneli fyller år och det ville dom fira med oss, bl.a.
Eftersom att jag inte åkte iväg igår åker jag iväg ikväll istället, så jag återkommer imorgon med livsrapport.
Ha en fin kväll!
Jag gick in på JC, hittade ett par snygga tights på rean (jag vet, tights är lite smått last year) men det är snyggt ibland. Sen strosade jag runt, säkert 1½ timme, träffade på MANDY som skulle köpa glas och ljus till sin nya lägenhet, och sen träffade jag en gammal kompis.
Jag kände att hoppet svek mig, så jag köpte mig en kaffe, SEN! kom jag på att jag provat en tröja på Monki när jag och Amanda kom hem från Dublin. Jag var tvungen att se om den fanns kvar - den gjorde det! den låg så fint mitt i lokalen. Orörd och smått bortglömd. Den ljuva, ganska mörkgråa färgen som ettsat sig fast på min närhinna kände jag såväl igen, så jag tog med den till provrummet av ren rutin. Jag visste hur den satt, hur den kändes, vad den kostade och hur bra den fick mig att känna.
När jag stod där sa det klick och jag gick till kassan och betalade. Nu äger jag den. 400 kr fattigare är jag, men det gör inget. Jag får leva på köttsoppa resten av månaden.
Nu ska jag och mamma snart iväg till Ellie och Anneli, Anneli fyller år och det ville dom fira med oss, bl.a.
Eftersom att jag inte åkte iväg igår åker jag iväg ikväll istället, så jag återkommer imorgon med livsrapport.
Ha en fin kväll!
Kommentarer
Postat av: I.
Söt som få.
Trackback
