Det sög ju
För en vecka sen var jag så otroligt full just nu. Dublins uteliv väntade och hela världen var tammefan min egna, varenda gran, tall, gata, varenda jävla vattendroppe. Alla bekymmer låg i bekymmerlådan här hemma i Sverige och det enda man kände var bara en enda stor pepp.
Nu är jag ju tillbaka till vardagen. Det märks. Jag ligger i gråa mjukisbyxor i soffan med hörlurarna i öronen under en filt och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att tankar på att lägga sig för natten ska bli okej.
Fick jag bestämma, helt utan att tänka på ekonomi och klädbrist skulle jag förmodligen vara otroligt full även denna fredag. På jäger. Jäger och redbull. Eller boost. Boost var bra. Man fick 1L energidryck för en tia på tesco i Dublin. Det gillade ju jag och Amanda såklart. Så vi drack.
Det vill jag göra ikväll också, men pengar har jag inga och självförtroendet för att dra en bjudar-kväll i baren har jag inte riktigt med mig ikväll. Så jag ligger här. I mjukisbyxor och lyssnar sönder Good Feeling, som f.ö. måste vara den sämsta bästa låten just nu. Makes no scense. Samtidigt som danssuget och peppen kliar i huden.
Nej, det är jag och Jamie Oliver ikväll. Jag har väl några avsnitt kvar av Twisten han gjorde i början på 2000-talet. Sen är sängen okej. Om en timme eller så. Kanske två.
