Framtidsplaner
Tankar på framtiden skrämmer mig, samtidigt som jag på något sätt känner att jag kan göra precis det jag vill. Jag har världens bästa föräldrar som skulle stötta mig till 100%, vad det än gällde. Samma med mina vänner, även om det jag säger att jag vill går in i ena örat och ut genom andra på vissa, då jag sällan genomför det jag säger att jag ska göra. Jag är lite så. Jag vill så mycket att jag byter ut och vill göra andra saker en månad senare.
Nu har jag dock en prio tre. Tre saker som jag vill. Saker som jag kan genomföra, som i princip är klappat och klart om jag bara vågar.
Det första på kartan är jobbet i fjällen nu i vinter. Det jobbet är redan mitt och dit åker jag nästa torsdag. 5 månader hemifrån är en lång tid, men det kommer göra mig härdad och förberedd för prio nr. 2.
I Dublin pratade jag med Oskar om det här, och det är något jag funderat på ett bra tag nu. Det är en flytt dit. Vi pratade om jobbmöjligheter osv. Det är ett fruktansvärt stort steg, men jag är förälskad i staden, i personerna jag träffat och allt som har med kulturen att göra (förutom allt friterad, som är en stor del av matkulturen iofs) så jag skulle trivas så himla bra där, det känner jag redan nu. Sen måste jag göra något sånt, jag måste våga. Jag vägrar bli fast här i Sundsvall. Jag vill uppleva saker.
Det har jag och Oskar också pratat om. Man vill uppleva saker, saker man kan berätta för barnbarnen. Historier om vart man varit, platser man sett.
Min tredje sak är lite större, lite läskigare och lite jobbigare. Det är en bok. Jag vill verkligen skriva en bok. En bok om min resa och vad som förde mig hit. Hur jag har gått tillväga under tiden och hur jag har mått. Hur jag mår och hur allt är nu. Jag vill hjälpa fler människor som går igenom samma sak och har det jobbigt, människor som kanske inte hittar hit. Till mig här.
Det är stort att sätta igång att skriva. Det finns så mycket man vill få med, samtidigt som att man måste strukturera upp sig, ha tålamod och inte ge upp. Jag har väldigt lite tålamod och jag ger upp väldigt lätt när saker blir svåra. Men jag vill verkligen.
Jag vet att jag är skärpt när det väl kommer till kritan, jag är smart och realistisk och jag vet vad jag klarar av innerst inne. Problemet med mig är att våga. Våga ta steget och fullfölja allt jag vill göra.
Det ska det bli ändring på!
Nu har jag dock en prio tre. Tre saker som jag vill. Saker som jag kan genomföra, som i princip är klappat och klart om jag bara vågar.
Det första på kartan är jobbet i fjällen nu i vinter. Det jobbet är redan mitt och dit åker jag nästa torsdag. 5 månader hemifrån är en lång tid, men det kommer göra mig härdad och förberedd för prio nr. 2.
I Dublin pratade jag med Oskar om det här, och det är något jag funderat på ett bra tag nu. Det är en flytt dit. Vi pratade om jobbmöjligheter osv. Det är ett fruktansvärt stort steg, men jag är förälskad i staden, i personerna jag träffat och allt som har med kulturen att göra (förutom allt friterad, som är en stor del av matkulturen iofs) så jag skulle trivas så himla bra där, det känner jag redan nu. Sen måste jag göra något sånt, jag måste våga. Jag vägrar bli fast här i Sundsvall. Jag vill uppleva saker.
Det har jag och Oskar också pratat om. Man vill uppleva saker, saker man kan berätta för barnbarnen. Historier om vart man varit, platser man sett.
Min tredje sak är lite större, lite läskigare och lite jobbigare. Det är en bok. Jag vill verkligen skriva en bok. En bok om min resa och vad som förde mig hit. Hur jag har gått tillväga under tiden och hur jag har mått. Hur jag mår och hur allt är nu. Jag vill hjälpa fler människor som går igenom samma sak och har det jobbigt, människor som kanske inte hittar hit. Till mig här.
Det är stort att sätta igång att skriva. Det finns så mycket man vill få med, samtidigt som att man måste strukturera upp sig, ha tålamod och inte ge upp. Jag har väldigt lite tålamod och jag ger upp väldigt lätt när saker blir svåra. Men jag vill verkligen.
Jag vet att jag är skärpt när det väl kommer till kritan, jag är smart och realistisk och jag vet vad jag klarar av innerst inne. Problemet med mig är att våga. Våga ta steget och fullfölja allt jag vill göra.
Det ska det bli ändring på!
Kommentarer
Postat av: Irma
Ååååk! Du kommer ångra dig så jävla mycket annars. Jag funderar hela tiden jämt på att flytta utomlands ett tag så jag förstår hur du kanske känner inför det... Det är läskigt och långt bort från det trygga men skulle något hända så är det bara att bita ihop eller åka hem. Hemma finns ju alltid kvar.
Trackback
