När kärleken skyltar med sin frånvaro
Igår köpte jag Egoboost, jag kände mig tvungen att läsa den. Jag vet inte riktigt om man kan kalla det egoboost, det jag kände. Jag kände mig väl mer likgiltig till allt som stod.
Jag började dock tänka. På min egna situation och hur jag tänker. Jag är smart och vet att mina tankebanor ibland blinkar med röd varningsflagg, men att vara medveten om det och då skjuta bort tankarna är räddningen i mitt fall.
Jag tänkte iallafall på det här med kärlek.
När jag kom hem från Joakim första kvällen, kände jag mig snyggare än någonsin. Jag sa till mamma att jag verkligen började bli nöjd med mig själv och min kropp samt utseende. När allt blev som det blev, försvann det självförtroendet lika fort som det kommit. Det är konstigt, eller hur? Hur man ena stunden kan känna sig så fin och vacker, bara för att man fått det bekräftat från en annan person och i andra studen känna sig som ett misslyckande på två ben?
Jag längtar efter kärlek. Jag längtar efter personen som spränger mina murar, får mig att tappa andan och får mig att känna. Jag saknar att känna. Jag saknar kyssar. Jag saknar pirr. Jag saknar djupa samtal mitt i natten, samtal som aldrig tar slut. Jag saknar att somna bredvid en speciell person, känna andetag och hjärtslag och jag saknar det där speciella leendet man får ibland.
Jag behöver kärlek. Gärna nu om det är möjligt.
Jag började dock tänka. På min egna situation och hur jag tänker. Jag är smart och vet att mina tankebanor ibland blinkar med röd varningsflagg, men att vara medveten om det och då skjuta bort tankarna är räddningen i mitt fall.
Jag tänkte iallafall på det här med kärlek.
När jag kom hem från Joakim första kvällen, kände jag mig snyggare än någonsin. Jag sa till mamma att jag verkligen började bli nöjd med mig själv och min kropp samt utseende. När allt blev som det blev, försvann det självförtroendet lika fort som det kommit. Det är konstigt, eller hur? Hur man ena stunden kan känna sig så fin och vacker, bara för att man fått det bekräftat från en annan person och i andra studen känna sig som ett misslyckande på två ben?
Jag längtar efter kärlek. Jag längtar efter personen som spränger mina murar, får mig att tappa andan och får mig att känna. Jag saknar att känna. Jag saknar kyssar. Jag saknar pirr. Jag saknar djupa samtal mitt i natten, samtal som aldrig tar slut. Jag saknar att somna bredvid en speciell person, känna andetag och hjärtslag och jag saknar det där speciella leendet man får ibland.
Jag behöver kärlek. Gärna nu om det är möjligt.
Kommentarer
Trackback
