Det där med att vara sin egna individ
Det är svårare än vad man egentligen tror. Nästan alla är beroende, på ett eller annat sätt, av vad andra tycker och tänker om beslut man gör. Jag är mer mån om vad alla andra tycker om mig själv än vad jag egentligen tycker om mig själv. Det är fel, väldigt fel. För det är jag som måste leva med besluten jag tar, ingen annan. Det kan vara allt ifrån vilka kläder man väljer att sätta på sig till vem man faller för.
Just ikväll tänker jag mest på det sistnämnda. Jag har varit tvungen att försvara mina val tidigare, och det har jag gjort fullt ut. T.o.m genom lögner. Jag vill inte göra det längre. Jag vill inte förlora människor som finns i mitt liv nu, pga mitt val av kille. Pga någonting, egentligen. Jag vill vara självständig och jag vill ha total kontroll på mitt liv, utan yttre påverkan.
För två månader sen föll jag för en kille. Jag visste egentligen inte mycket, nästan ingenting. Det gick över rätt fort. Han skulle tydligen inte vara bra för mig, vi var för olika och ett förhållande skulle bara bli destruktivt och falla i misär och hjärtesorg. För min del, alltså. Jag hade ingen aning om vad han skulle kunna känna om vi hade gett det chansen.
Det föll iallafall bort. På andras råd (som jag var dum och tog) glömde jag honom och gick vidare. Intalade mig själv någonstans där medans jag glömde bort mitt hjärta att det var för min egna skull. Det kanske det var nu när jag satt saker i perspektv, men det är själva grejen. Att jag inte tog beslutet själv utan lät mig själv påverkas av vad andra tyckte och kände om saken.
Det är något jag måste unna mig själv. Att låta mina egna känslor och mina egna tankar styra mitt liv. Att sluta låta andra påverka mig så pass mycket som de faktiskt gör. Våga säga ifrån när jag tycker något är fel och alltid sätta mig själv först. Sluta prioritera andras lycka framför min egna om jag känner mig olycklig på något sätt.
Jag måste bli min bästa vän innan jag kan bli någon annans. Det måste jag börja med. Med start nu.
Just ikväll tänker jag mest på det sistnämnda. Jag har varit tvungen att försvara mina val tidigare, och det har jag gjort fullt ut. T.o.m genom lögner. Jag vill inte göra det längre. Jag vill inte förlora människor som finns i mitt liv nu, pga mitt val av kille. Pga någonting, egentligen. Jag vill vara självständig och jag vill ha total kontroll på mitt liv, utan yttre påverkan.
För två månader sen föll jag för en kille. Jag visste egentligen inte mycket, nästan ingenting. Det gick över rätt fort. Han skulle tydligen inte vara bra för mig, vi var för olika och ett förhållande skulle bara bli destruktivt och falla i misär och hjärtesorg. För min del, alltså. Jag hade ingen aning om vad han skulle kunna känna om vi hade gett det chansen.
Det föll iallafall bort. På andras råd (som jag var dum och tog) glömde jag honom och gick vidare. Intalade mig själv någonstans där medans jag glömde bort mitt hjärta att det var för min egna skull. Det kanske det var nu när jag satt saker i perspektv, men det är själva grejen. Att jag inte tog beslutet själv utan lät mig själv påverkas av vad andra tyckte och kände om saken.
Det är något jag måste unna mig själv. Att låta mina egna känslor och mina egna tankar styra mitt liv. Att sluta låta andra påverka mig så pass mycket som de faktiskt gör. Våga säga ifrån när jag tycker något är fel och alltid sätta mig själv först. Sluta prioritera andras lycka framför min egna om jag känner mig olycklig på något sätt.
Jag måste bli min bästa vän innan jag kan bli någon annans. Det måste jag börja med. Med start nu.
Kommentarer
Trackback
