hjärtat gör så fruktansvärt ont just nu

''Finns ju inget jag kan säga eller göra som förändrar något för dig. Så det är därför jag inte har svarat.
Det är jättetråkigt att du mår dåligt och är ledsen. Du kan alltid höra av dig till mig och jag är mer än gärna din vän. Men du och jag ur ett relationsperspektiv finns inte.''

Två ord i det där smset gör så förbannat ont. Vän & inte.
Vara vänner? Nej. Jag klarar inte sånt, jag vet inte hur man beter sig mot en vän när man har en känslostorm likt en orkan inom sig. Att det inte finns någon chans till förändring gör ännu ondare. Jag förlorade något så fruktansvärt bra. Jag har endast mig själv att skylla, och jag är så arg och ledsen på mig själv. Jag hatar det här. Jag hatar staden jag befinner mig i. Jag vill fly. För det är det jag gör. Sticker när saker blir för jobbigt. Där är jag lik min far. Vi gör exakt likadant. Rymmer från problem och saker som gör ont.

Jag åker på torsdag. Jag vet inte när jag kommer tillbaka till Sundsvall igen. Jag måste läka. Det låter så töntigt, men det var längesen jag kände mig såhär klen, gällande allt. Jag hatar att känna mig svag och blottad, men jag öppnade mig och fick hjärtat krossat. Ibland händer det och jag tänker inte lägga mig på golvet och gråta en hel natt, även om det är det enda jag vill.

Jag vet inte varför jag reagerar så starkt. Det är väl kanske så att jag alltid sett någon form av framtid med just denna killen. Att det är med honom jag kommer sluta när jag flyttat tillbaka. Det är så fruktansvärt mycket som hänt sen i höstas känslomässigt i mig. Jag har vuxit och insett så himla mycket. Jag har fått perspektiv och jag har lärt mig saker om mig själv.

Jag vet inte hur jag ska bete mig just nu, och jag vet inte hur allt kommer sluta. Det enda jag ska fokusera på nu är duschen jag ska försöka stå raklång i, samt sömnen jag ska försöka få. Jag vill inte tänka, känna eller agera.
Jag behöver så mycket, samtidigt som jag inte vill ha någonting. Jag vill släppa taget om allt, samtidigt som jag vill hålla allt så hårt att det nästan krossas. Jag hatar det här. Jag hatar det så innerligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0