Fan
Jag förstår inte vad det är för fel på mig. När jag börjar reda ut livet knuter jag nya knutar. Den här gången är det knutar som jag verkligen ångrar. Jag brukar säga att jag inte ångrar saker. Saker som händer i mitt liv formar mig, gör mig starkare och ger mig mer livserfarenhet överlag. Men denna gången ångrar jag mig. Ingenting egentligen dåligt har hänt, men mitt hjärta mår inte bra, och jag kan inte prata om det med någon.
Att ha hemligheter allmänt är någonting jag ogillar, om det inte handlar om andra personers innersta. Men jag som person är väldigt öppen och ofta delar jag med mig. Visst finns det saker djupt i mig jag aldrig någonsin skulle berätta för någon. Inte ens min bästa av vänner, men annars delar jag mer än gärna med mig av mina tankar, känslor och åsikter. Ibland lite väl mycket.
Nu, denna gången vill jag prata om det, göra det ogjort. Men jag kan inte.
Jag vill vara stark och tålig och vifta bort allting, verka oberörd. Det är ofta så jag är. Det är inte mycket som rör mig i ryggen, men när det kommer till mitt hjärta och hur det mår... då, då blir jag den rädda lilla tjejen jag en gång kände.
Jag vill flytta iväg igen. Jag vill lämna det gamla här, allting som under en så lång tid ställt till det för mig. Som gjort mig så himla glad och så fruktansvärt ledsen. Som fått mig att lega sömnlös vissa nätter och som samtidigt som jag under vissa dagar varit så glad att jag knappt vetat vart jag ska ta vägen.
Jag måste ta tag i hjärtat, vårda det. Jag börjar NU.
Kommentarer
Trackback
