Någonting jag stör mig på

Det är hur snabbt allting har gått för vissa i min ålder?! jag menar, många av mina vänner är 1) sambo med pojk/flickvän 2) köpt lägenhet & har fast jobb 3) HUS??! 4) BAARN???!!?!? jag menar, vi snackar om människor som är 20 nu. Född 1992. Har man upplevt saker då........?!?!
Jag menar, sen studenten, när alla satt där med sina förstahandskontrakt, blev gravida och gick på husvisningar har jag bott i Vemdalen för jobb, på Cypern för jobb, varit på festivaler, festat, upplevt saker. Är det inte så vi unga ska vara nu eller är det någonting jag har missat?
Fine att 90% av mina vänner har haft långa förhållanden genom gymnasiet. Det är en annan sak, men kom igen. Varför har ni så bråttom? (Ja, i detta finns det lite bitterhet då jag är väldigt less på att vara singel, och vem vet? Jag kanske också skulle byta ut en legendarisk utekväll mot en hemmakväll i en stor grå soffa med fotpall med en pojkvän och hund, men ändå)
Vi har hela livet på oss. Vi har bara levt en fjärdedel av vårat liv (förhoppningsvis), varför stanna upp då? är ni verkligen villiga att UPPLEVA under 1/4 och leva resterande 3/4 precis så som ni väljer nu?
Säg inte att ''det går väl att uppleva saker när man fått barn också!'', för ni vet likaväl som jag att det inte kommer hända. Ni vill förmodligen vara den där hippa, coola och äventyrslystna föräldern, men när man får barn förändrar unge allting ifrån kropp till knopp.
Om 5 år tänker jag inte säga ''vad var det jag sa'', för jag tror jag precis gjorde det, någonstans här mellan raderna. Lite i förskott, sådär.

Vad jag vill uppnå innan my age of 25:
* vara säljcoach alt teamleader alt försäljningschef på ett lönsamt företag
* tågluffat genom europa
* skapat mig min drömlägenhet
* förbättrat relation med mor och far
* utvecklats till en bra storasyster
* bättre självförtroende
* fått ännu bättre självinsikt
* köpt en kitchen aid & en macbook
* jobbat en gång till utomlands
* bott i kollektiv
* tagit körkort och skaffat mig en fiat tippo
 
Ungefär där lägger jag min nivå vid 25. Ingenting om barn, ingenting om hus, ingenting om sambo osv osv osv.
Kom igen, sänk er lite. Folk som jag mår ju dåligt när vi inte ens lämnat boet än. Ta mig inte fel, det är jätteroligt att ni har barn?!?! jag älskar barn, jätteroligt att ni vill skaffa hus osv med sambo, men tänk? finns det ingenting ni vill göra, eller nöjer ni er med jobbet på ica/ikea/statoil/telia eller vad det nu kan vara som betalar skapligt men ändå väldigt dåligt?

Jag önskar alla min vänner och bekanta lycka till, tro ingenting annat. Jag dömmer inte er eller era val. Jag ifrågasätter bara om ni tänkt igenom allting en extra gång.
PEAZZ OUT, gå i frid

Kommentarer
Postat av: Maja

Men det är ju därför du måste ha en kille som makes the cash? DAAAH!

Svar: Det är nog så..... (inlägget var ej riktat mot dig f.ö) fick lite dåligt samvete nu då jag tänkt för mig själv på cypern hur glad jag egentligen är att en vän skaffar barn så jag har en bebis att gosa med snart! men ja, det man egentligen får göra är väl att inse att man har blivit vuxen. Ser oss fortfarande som barnrumpor
Emma

2012-12-21 @ 17:12:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0