my ∆ brings all the hipsters to the yard, and they're like "How avant-garde"

Jag och mamma har en stuga här uppe i fjällen. Allt är gammalt och antikt, inte mycket har bytts ut sen min mormor och morfar var i livet. Jag gillar det på något vis. Det känns vant, inbott och mysigt. Det finns en tavla i stugan. Den har hängt där längre än jag varit i livet. Men det är inte förrän nu på senare dagar som jag förstått budskapet i texten. På tavlan, som är en tallrik, står det ''Idag är första dagen på resten av ditt liv''. Det är ett fantastiskt budskap, speciellt en dag som den här. Jag känner att jag vill förändra, att jag kan förändra och att jag kommer klara det. Varje dag ger dig en ny chans till att göra något fantastiskt av ditt liv. Jag måste bara hitta strukturen och balansen, men efter idag känns det som om jag kommer klara det.

Jag träffade Jesper idag, och det kändes tudelat. Det kändes fint att jag fick en stund med honom för att officiellt säga hejdå, även om jag är säker på att vi kommer träffas igen. Jag ska berätta något om Jesper Borgenstrand. Finns det någon kille som jag skulle ge upp mitt liv för att få vara med, är det den killen. En varmare, finare och mer tillfreds människa går ej att finna. Och det känns skönt att jag har fått träffa, lära känna och fått tagit del av det. Jag har fått det bekräftat att inte alla killar måste vara svin, att killar faktiskt kan behandla en med respekt. Det ger mig hopp inför framtiden.

Solen lyser dessutom idag, vilket gör mig glad. Tillfreds med livet, just precis i denna stund. De mörka stunderna är överhängande än så länge, men jag måste bara landa, andas, ordna upp mitt liv. En sak i taget.
Jag måste prioritera mig själv, göra saker jag mår bra av. Då blir allt perfekt.