Djupa tankar om hemma och kärlek
Den senaste månaden har varit den mest omtumlande månaden i hela mitt liv. Jag kan för det första inte med ord beskriva hur stolt jag är över mig själv. Jag har flyttat hemifrån, skaffat lägenhet och startat upp ett helt nytt liv.
Jag har lärt mig saker om mig själv som varit fruktansvärt nödvändigt.
Jag har upplevt saker och sett saker, utvecklat en mer ödmjuk sida av mig själv och insett hur mycket jag verkligen uppskattar allt jag har i Sverige. Speciellt nära och kära.
Mitt hjärta har också fått ett uppvaknande och jag har insett att jag är fruktansvärt kär. Att jag har varit kär i ett år. Dödligt och underbart kär. De kommer jag fortsätta vara livet ut för jag kommer aldrig träffa en kille likt denna. Utfallet kanske inte blir som jag önskar men jag är fortfarande glad att han är nära, att han finns i mitt liv om än långt bort.
Jag har insett att jag är grym. Jag älskar allt med mig själv, förutom dödvikten jag går runt och bär på *skämt å sido*.
Tack alla hatare, alla älskare, alla nära och alla kära. Jag hade inte varit den jag är idag utan er.
