fuck-ing-pain

Jag sitter och försöker formulera det, förmodligen, viktigaste brevet jag någonsin kommer måste skicka till någon i hela mitt liv. Det gäller ej ett dödsfall, men nog så känsloladdat.
Usch, jag hatar sånhär sårbarhet. Det är stunder som dessa som man önskar att hjärtat var av is, sten, järn eller annat hårt material.

Still I wonder
Sights around us fade and underneath the ground shakes, things fall apart
And no other than the voice of one another
Keeps us safely moving on in the dark

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0