I Sundsvall

I en vecka. Om ens det.
Jag vet inte vad det är, men jag känner mig ängslig. Alla krav är så påtagliga här. Jag har lämnat min skyddade och trygga bubbla. Nu strövar jag på okänd mark.

Om jag ens lämnar lägenheten nämnvärt vet jag inte. Kanske, kanske inte. Vi får se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0