Jag är ett skilsmässobarn av rang
Jag är en väldigt tolerant person. Jag accepterade pappas otrohet. Jag accepterade hur han behandlade mig. Jag accepterade hur allt slutade, och jag accepterade hans nya relation, där även två barn ingick.
Jag känner inte längre någon skillnad på när jag blir behandlad bra, och när jag blir behandlad dåligt när det kommer till min pappa. Han är monoton, men det är för att han inte vet hur han ska förhålla sig till mig nu.
Jag kommer jättebra överrens med hans tjej, och ska jag vara ärlig umgås jag hellre med henne än med pappa, eftersom att jag och pappa egentligen inte har något att prata om. Vi har musiken gemensamt, snart inte ens den.
Jag kan inte bo hos mamma, för hon bor i Sundsvall. Sundsvall är ångest för mig. Ren och skär ångest. Så jag måste ju vara här. Inte för att jag har något som helst emot det, överhuvudtaget. Det är skönt. Lugnt. Inte så mycket bullshit.
Jag är bara helt ensam i det här. Ingen förstår. Ingen vet.
Jag känner inte längre någon skillnad på när jag blir behandlad bra, och när jag blir behandlad dåligt när det kommer till min pappa. Han är monoton, men det är för att han inte vet hur han ska förhålla sig till mig nu.
Jag kommer jättebra överrens med hans tjej, och ska jag vara ärlig umgås jag hellre med henne än med pappa, eftersom att jag och pappa egentligen inte har något att prata om. Vi har musiken gemensamt, snart inte ens den.
Jag kan inte bo hos mamma, för hon bor i Sundsvall. Sundsvall är ångest för mig. Ren och skär ångest. Så jag måste ju vara här. Inte för att jag har något som helst emot det, överhuvudtaget. Det är skönt. Lugnt. Inte så mycket bullshit.
Jag är bara helt ensam i det här. Ingen förstår. Ingen vet.
Kommentarer
Trackback
