my ∆ brings all the hipsters to the yard, and they're like "How avant-garde"

Jag gillar att det är så fruktansvärt många gamla vänner som hör av sig till mig innan min resa. Eller vänta! Ingen har gjort det. Inte en enda jävel har hört av sig till mig, sagt hejdå osv. Allt ska jämt ligga på mig, hela jävla tiden. Jag blir så arg. Ledsen. Varför får jag aldrig vara den som vänner vill vara med? som vänner hör av sig till? som blir inkluderad i saker? Jag har aldrig varit det och det gör ont i hjärtat när jag tänker på det.

Jag tänker skita i er lika mycket som ni skiter i mig. Ni är kvar i Sverige, jag flyttar utomlands och gör någonting med mitt liv. Bitterljuvt för er, eller hur? Jag hoppas det.