ingen kan stoppa mig

Egentligen vill jag inte säga att jag flyr, men det kanske är precis det jag gör? jag menar, jag känner ingenting för någonting i sverige längre. Knappt för min mamma och pappa. Visst, jag älskar dem och det vet jag mycket väl om, men det är liksom inte mer än så?

Jag måste våga. Jag måste ta mig ur min trygga lilla bubbla som jag på något vis låst in mig i. Där kommer Cypern in. Emma för ett år sen, direkt efter studenten skulle aldrig ha vågat göra det, men vad hade jag haft att förlora? Jag hade vunnit så himla mycket.

Även om jag på något vis tror att jag behövde ta det lungt, samla mig, växa som människa för att kunna just våga.
Det är ett stort steg att ta och responsen jag får är för mig helt vrickad. Folk frågar hur jag vågar, hur jag känner?!

Ja, hur skulle ni känna om ni fick flytta till medelhavet, ha fast jobb, en topprenoverad lägenhet som väntar på mig, fast lön varje månad, bilavstånd till världens största feststad, nya fräsha upplevelser varje dag, bad i havet som standard och grekisk mat runt hörnet?



....... Ja, jag tror ni förstår vart jag vill komma.
Välkommen till mitt liv. :)))):)):):):))))

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0