my ∆ brings all the hipsters to the yard, and they're like "How avant-garde"

Vissa stunder saknar jag att plåta så himla mycket. Känslan när man får till en perfekt bild, perfekt komponerad med skärpa, känsla och motiv. Det är tänkt att jag ska börja ta upp plåtandet igen, det är bara inspirationen det sitter i. Lättaste är att nischa sig mot något. Porträtt, natur eller konserter. Vad man nu är intresserad av att plåta. Jag måste bara hitta min. Människor är dock väldigt roligt, då man kan få ut så väldigt mycket ur bara ett ansiktsuttryck. Man skulle kunna skriva berättelser utifrån ansiktsuttryck. Det tycker jag är häftigt.

Nu ska jag gå och sova. God natt.