Inte ens med ett hav mellan oss är långt nog

Ett hjärta, så ömtåligt och öppet kastade du på mig för ett år sen. Vad gjorde jag? Jag klev över det, lät det bara ligga där. Nu ångrar jag mig. Du förstår inte hur mycket jag ångrar mig, och jag vet att jag har kommit för sent. Att ditt hjärta inte längre ligger kvar där jag lämnade det. Nu tar någon annan hand om det. Och jag är ensam. Ensam med längtan, ånger och mitt hjärta i handen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0