Jag måste få skriva av mig
Ni som känt mig sen barnsben vet att jag inte alltid har haft det lätt. Jag har alltid varit retad, mobbad rent ut sagt. Ettan till nian. Jag har fått jobbat upp min självkänsla gång på gång efter påhopp men jag har alltid kommit upp på fötter. Även efter misshandel och år av psykisk ohälsa.
På senare år har jag blivit starkare i mig själv, men det finns fortfarande brister, sprickor som ibland blir synliga för alla att se. Det kan vara alling från en spydig kommentar till en menande blick på stan. Direkt då, uppenbarar sig den lilla tjejen jag gömt djupt i mig.
Hon kommer fram när jag inte kan prestera på jobbet, när tröjan sitter snyggare på skyltdockan, när killen inte svarar på sms, när spegelbilden visar någonting jag inte är nöjd med. Det finns egentligen tusen saker som kan framkalla henne, men lika snabbt försvinner hon igen just för att jag lärt mig hur man ska göra.
Jag måste ha struktur för att fungera. Jag måste alltid veta nästa steg för att lättare klara övergången. Jag måste veta hur jag kommer känna, tycka och tänka större delen av tiden. Annars är det någonting som händer i mig och det enda jag kan känna är kaos.
Jag växer upp, jag lär mig att hantera saker. Jag har lärt känna mig själv. Det kan vara en av de bästa sakerna med att växa upp. Självinsikt.
Kommentarer
Trackback
