Grattis på födelsedagen!
För exakt 20 år sen hatade nog din mamma dig, just denna dag.
Jag hoppas du förstår vilken fantastisk människa du är, och hur mycket jag verkligen älskar dig.
Jag saknar dig, men vi syns snart! då ska vi mysa som vi gör bäst.
Grattis på födelsedagen, min underbara Orädd <3
kontorstävling
Vi har en galen tävling idag på hela kontoret. Alla är så fulsnygga att det enda jag vill göra är att gråta.
Vi slutar 13, så då ska jag ta lite alone time i stan för första gången sen jag flyttade hit, och handla något fint. Sen tillbaka hit och verkligen gå all in. På fredag ska vi färga mitt hår, jag längtar så himla mycket!
Nu ska jag fortsätta kötta.
Vi slutar 13, så då ska jag ta lite alone time i stan för första gången sen jag flyttade hit, och handla något fint. Sen tillbaka hit och verkligen gå all in. På fredag ska vi färga mitt hår, jag längtar så himla mycket!
Nu ska jag fortsätta kötta.
Andra uppdateringen på samma dag - rita kors i taken
Anledningen till att jag ens uppdaterar på arbetstid är för att jag har väntetider på ibland femton minuter, och det finns inte mycket mer att göra.
Jag kan DOCK berätta någonting roligt! Mitt kontor består av Telge Energi-säljare (där jag jobbar), mobiloperatören 3's säljare och deras kundtjänst. Vi delar kontor och är del av samma företag, bara det att vi jobbar med olika projekt.
Imorgon ska vi ha en stor tävlig tillsammans på kontoret, temat är queer, alltså ska killarna vara utklädda till tjejer och tjejer till killar. Flippade priser utlovas till gruppen som vinner och det kommer bli sånt fruktansvärt tryck i våran dialer, att jag gruvar mig lite.
På fredag ska jag och Jennie mysa efter jobbet. Laga mat, färga mitt hår och titta på film. På lördag drar vi till Limassol över dagen, och på söndag har vi Power Sunday på kontoret. Jag har ingen aning om vad som utlovas, men det blir säkert fett det också.
Mamma kommer hit igen om inte ens en månad, så det ska bli himla fint det också. (under tiden jag har skrivit allt detta har jag inte haft ett enda samtal, jävla svenskar) så nu ska jag glo på kläder på Nelly och Romwe istället.
... hintar färgning!!
Det är skamligt, jag vet
Nu har jag inte uppdaterat bloggen sen jag kom tillbaka till Cypern, och ja, jag vet att det är dåligt beteende från min sida. Men ni vet hur det är, eller hur? Jag har jättedåligt internet i min lägenhet, på jobbet jobbar man (förutom nu) och jag känner mig inte riktigt som mig själv.
Jag har insett att jag bloggade sjukt mycket under hela min förra viktnedgång för att jag just var glad att jag gick ner i vikt. Sen jag spårade i julas har jag ju gått upp i vikt, inte allting och absolut inte i närheten av lika mycket, men jag har ändå lite mer hull än innan, och det reflekteras i min blogg. Jag känner mig inte lika snygg, inte lika rolig och absolut inte lika intressant.
Men jag hade tänkt att det ska bli ändring på det, jag ska förändra mitt liv, eller, jag har redan börjat.
... Låt mig berätta för er.
När jag kom tillbaka från Sverige var jag deprimerad. Jag hade en fruktansvärd hemlängtan. Det enda som höll mig från att inte bryta ihop var Emelie. Hon stannade i två veckor, två underbara veckor verkligen. Det var självklart som att ha en liten bit av hemma med sig tllbaka hit, ungefär som när mamma var här.
Men lika snabbt som hon kom åkte hon igen, och jag blev väldigt ensam.
Det har i sin tur nu speglats på mitt jobb, och jag gör inte bra ifrån mig just nu. Det drar såklart ner mig ännu mer, och det känns inte okej.
Nu har jag iallafall bestämt mig för att dra upp mig själv. I en vecka har jag tänkt på kost och träning, försökt strukturera upp mitt liv igen, bygga upp det av skärvorna som finns kvar av mitt forna jag, och det känns bra. Man kommer till en punkt där man inte orkar mer, likaså kände jag förra gången. Enda skillnaden som egentligen är positiv är att jag vet att jag klarar det men att det kommer att ta längre tid denna gången, eftersom jag redan gjort mycket av jobbet redan.
Nog om viktsnacket. Över till känslobiten.
Enda sen jag kom till Cypern har jag lämnat två delar av mitt hjärta i Sverige. En den i dalarna och en del i Sundsvall. Båda delarna är krossade och borta nu. Sundsvall har hittat kärlek på annat håll och dalarna har inte tid, då han klättrar på karriärsstegen. Jag är glad för båda två, verkligen. Jag vill att de ska vara lyckliga. Det som känns jobbigt är att jag varit så nära, och nu så långt borta. Jag hade det när jag inte förstod att jag ville ha det. Nu har jag gjort valet att det enda förhållande och den enda mitt hjärta ska komma att tllhöra just nu är mig själv. Jag måste lära mig att älska mig själv, jag måste göra mig själv till en person jag faller för först. Efter det kan jag ta tag i att ge hjärtat åt höger och vänster igen.
Just nu: status NOLL.
Mitt kontrakt går ut om drygt två månader. Det är åtta veckor. Det är inte så länge. Åtta helger av festliga fyverkerier, bakisdagar och god mat, äventyr och upptåg. Nu låter det som att det alltid händer någonting här, men så är inte fallet, självklart. Det är som vilket liv i Sverige som helst, bara att det är varmare jämt, gräset är brunt och det regnar aldrig.
Har ni fått en update om vad som händer i mitt liv nu?
Bloggen kommer bli mitt sätt att ventilera nu, och jag kommer att göra det varje dag. Så nu blir det fart här igen. Det behöver jag.
Jag har insett att jag bloggade sjukt mycket under hela min förra viktnedgång för att jag just var glad att jag gick ner i vikt. Sen jag spårade i julas har jag ju gått upp i vikt, inte allting och absolut inte i närheten av lika mycket, men jag har ändå lite mer hull än innan, och det reflekteras i min blogg. Jag känner mig inte lika snygg, inte lika rolig och absolut inte lika intressant.
Men jag hade tänkt att det ska bli ändring på det, jag ska förändra mitt liv, eller, jag har redan börjat.
... Låt mig berätta för er.
När jag kom tillbaka från Sverige var jag deprimerad. Jag hade en fruktansvärd hemlängtan. Det enda som höll mig från att inte bryta ihop var Emelie. Hon stannade i två veckor, två underbara veckor verkligen. Det var självklart som att ha en liten bit av hemma med sig tllbaka hit, ungefär som när mamma var här.
Men lika snabbt som hon kom åkte hon igen, och jag blev väldigt ensam.
Det har i sin tur nu speglats på mitt jobb, och jag gör inte bra ifrån mig just nu. Det drar såklart ner mig ännu mer, och det känns inte okej.
Nu har jag iallafall bestämt mig för att dra upp mig själv. I en vecka har jag tänkt på kost och träning, försökt strukturera upp mitt liv igen, bygga upp det av skärvorna som finns kvar av mitt forna jag, och det känns bra. Man kommer till en punkt där man inte orkar mer, likaså kände jag förra gången. Enda skillnaden som egentligen är positiv är att jag vet att jag klarar det men att det kommer att ta längre tid denna gången, eftersom jag redan gjort mycket av jobbet redan.
Nog om viktsnacket. Över till känslobiten.
Enda sen jag kom till Cypern har jag lämnat två delar av mitt hjärta i Sverige. En den i dalarna och en del i Sundsvall. Båda delarna är krossade och borta nu. Sundsvall har hittat kärlek på annat håll och dalarna har inte tid, då han klättrar på karriärsstegen. Jag är glad för båda två, verkligen. Jag vill att de ska vara lyckliga. Det som känns jobbigt är att jag varit så nära, och nu så långt borta. Jag hade det när jag inte förstod att jag ville ha det. Nu har jag gjort valet att det enda förhållande och den enda mitt hjärta ska komma att tllhöra just nu är mig själv. Jag måste lära mig att älska mig själv, jag måste göra mig själv till en person jag faller för först. Efter det kan jag ta tag i att ge hjärtat åt höger och vänster igen.
Just nu: status NOLL.
Mitt kontrakt går ut om drygt två månader. Det är åtta veckor. Det är inte så länge. Åtta helger av festliga fyverkerier, bakisdagar och god mat, äventyr och upptåg. Nu låter det som att det alltid händer någonting här, men så är inte fallet, självklart. Det är som vilket liv i Sverige som helst, bara att det är varmare jämt, gräset är brunt och det regnar aldrig.
Har ni fått en update om vad som händer i mitt liv nu?
Bloggen kommer bli mitt sätt att ventilera nu, och jag kommer att göra det varje dag. Så nu blir det fart här igen. Det behöver jag.
TACK FÖR DENNA GÅNGEN SVERIGE
Igår hade jag en jättefin dag med fina vänner, fina släktingar och god mat. Vi åt hos min moster och morbror, innan jag tog med mig tjejerna in till staden för en måttligt städad utgång. Jag och Emelie drog hem relativt tidigt, och sen åt vi lite och somnade nöjda.
Just nu sitter min mamma och Emelie som helan och halvan och löser melodikrysset, efter det ska vi städa upp oss lite och sen ska vi ut på Birsta en sväng. Jag och Emelie åker ju ner till Stockholm idag, och sen vidare till Pafos imorgon bitti, så nu är det sista dagen i Sverige. Semestern är snart slut och jag önskar att den ändå kunde vara en vecka till.
Jag har haft en jättebra semester, vädret har varit tråkigt, och jag har njutit av regn. Det enda jag inte fick var åska, men man kan ju inte få allt. Det ska bli så roligt att få visa Emelie mitt soliga paradis, med Pinguino, Muse, Coral Bay, Riccos beach, Aiya Napa, Limassol, osv.
Vi syns i november när jag kommer hem igen, då blir jag hemma ett längre tag innan vi åker ut på våran tågluff! men jag kommer att uppdatera mer frekvent. Jag har märkt att jag saknar att blogga, osv. Jag är trots allt en attention whore ut i fingerspetsarna.
