DET HÄR MED INSPIRATION
När jag har mått som sämst, när allting verkligen har varit misär, grått och svart och ingenting någonting gått bra, så har jag så ofta som jag orkat hittat motivationen i någonting. Som ni säkert alla vet har de flesta dippar jag haft de senaste åren hängt ihop med min vikt och alla problem på den biten, men där har jag haft en livlina. Jag har aldrig önskat mig en modelkropp utan kurvor, utan jag vill vara fyllig, men på ett snyggt sätt. Jag vill klä mig efter min kroppstyp och jag vill klä mig på ett sätt där jag känner mig trygg, säker och bekväm. Min motivation när min vikthets härjat som mest har varit Isabella jävla Löwengrip. Den kvinnan klarar fan av att gå igenom eld och vatten, hon har världens mest naturligt sexiga kropp och det bästa av allt är att hon älskar den.
Jag vill också älska mitt kropp.
Nu, när jag ser mig själv om ett år, ser jag mig lite som henne. Jag har förmodligen inte hennes stil då jag är tusen gånger mer bohemisk och hipster, men jag ser kroppen, jag ser drivet, jag ser ambitioner och jag ser vilja till att nå mina mål. Det finns liksom ingenting som sätter stopp. Jag vill klara ut mina knutar och jag vill göra det på ett rätt och riktigt sätt. Jag måste bara försöka hitta motivation inifrån, för det finns ingen i hela världens som kommer fixa detta åt mig, det går inte.
Jag är inte missnöjd med hela mig själv. Jag gillar mitt ansikte, ögon och mun speciellt, jag har en fin personlighet då jag är snäll, förstående, tolerant och i de flesta fall väldigt trygg och stabil i de flesta miljöer och klickar jag vistas i.
Jag kan dock vara väldigt osäker i mig själv. Jag förstorar upp saker som egentligen inte är någonting, just för att jag tänker så mycket. Det går lite för långt ibland och jag gör då dumma saker. Men jag lär mig fortfarande, jag växer in i mig själv dag för dag och man lär sig saker på vägen. Färdiglärd kommer jag inte vara förrän jag ligger på min dödsbädd, då ska man ändå inte ångra någonting.
YOLO.
Kommentarer
Trackback
