Det vet jag.

En övergiven sång som spelar för mig gång på gång, vill övertala mig att allting kommer ordna sig.
Men inga själar lyser, och hela staden fryser och jag är fast i nått försök att att komma över.
Allt det där du sa, om att du älska mig men bara måste dra.
Jag ville inget hellre än att ha dig kvar, det vet du.



Årsgamla sår har på senaste tiden börjat gro i mig. Den där saknaden, rädslan, kärleken och föraktet delar en lika stor plats och huvud och hjärta skriker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0