Ett yttligare försök

Jag är en sån där planerarmänniska. Har jag en lista skriven över saker jag ska göra känns det mycket bättre att göra det som står, då jag vet att jag får bocka av den, en sak efter den andra.
 
På min lista idag stod det:
- Göra frukost åt Carro
- Åka ut på Birsta
- Gå ut och gå
- Bloggdesign
- Lyssna på ett helt album
- Duscha & färga topparna
 
Jag har bockat av allting förutom duschen. Simpa försök med promenader och bloggdesign, men jag har kommit igång, på båda punkterna.
Jag hatar när man börjar träna igen, man har ingen motivation. Jag längtar tills jag är där jag var med kondition, motivation osv. Förjävla skönt ska ni veta.
Blogdesignen är jag tveksam till, men snart är det vår och ljust och fint, och då kommer den vara TOP NOTCH.
- Lyssna på ett helt album
- Duscha & färga topparna
 
Jag har bockat av allting förutom duschen. Simpa försök med promenader och bloggdesign, men jag har kommit igång, på båda punkterna.
Jag hatar när man börjar träna igen, man har ingen motivation. Jag längtar tills jag är där jag var med kondition, motivation osv. Förjävla skönt ska ni veta.
Blogdesignen är jag tveksam till, men snart är det vår och ljust och fint, och då kommer den vara TOP NOTCH.
 
Det sista på listan har jag inte gjort. Jag är så himla rädd för att färga topparna. Jag har en blekning kvar, och jag tyckte ombre var så tufft, så jag funderar på om jag ska slänga i färgen nu, bara göra det. Vad kan gå fel? (mycket, men säg det inte).
Albumet jag lyssnat på hela kvällen är detta. Enjoy.

Har samlat lite bilder. De kanske bara ser ut som bilder för er, men jag ska tala om för er:

Detta är när vi pyntade flaket till stundenten. En vecka när hela våran, oftast splittrade klass var ett. Det var så himla fint.

En lycklig morgon förra hösten. Joakim står i köket och kokar kaffe.

Jag och Carro på ett tåg. Påväg överallt och ingenstans.


Tre bilder från Carros studentmottagning. Vi åt litervis med jordgubbar, gjorde tusen kilo mat och satt på en brygga i kvällssolen och frös.

Första dagen på mitt allra första jobb. Nervositet. Tur att jag bara ser cool ut.


Pappas gamla altan, som nu tillhör min fina Emelies. Jag satt där en eftermiddag förra hösten. Jag bara tittade och tänkte. Åt frysta hallon ur förpackningen. Förstod hur saker och ting verkligen låg till.

En eftermiddag samma höst åkte jag ut till min moster och morbror. Jag plockade svamp och åt äpplen direkt från trädet. Det var sista dagen man kunde ha på sig shorts en hel dag utan att frysa ihjäl.


Jag fick tatuera mig. Den syns dock inte. Men jag har inte ångrat mig än.
 
Livet har varat så länge, jag har varit med om så mycket. Jag ångrar en sak, och det är det faktum att jag faktiskt inte har njutit av det.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0