my ∆ brings all the hipsters to the yard, and they're like "How avant-garde"

Man kan säga att mitt hjärta är delat i två. En del är en osäker tonåring som gav sitt hjärta till sin första kärlek i gymnasiet. Hög på kärlek missade hon varningssignaler och slutade upp med ett hjärta i för många bitar för att ens kunna räkna dem.

 

 

Andra delen är mer komplicerad. En kärlek som aldrig riktigt blommade ut, men som låg och vilade i en mer mogen ung kvinna. Det pågick länge. Pågår fortfarande, men motvilligt. Det är en kärlek jag inte vill kännas vid, jag vill inte ha någonting med det att göra, för ni vet lika väl som jag att obesvarad kärlek gör så ont. Så fruktansvärt ont.

 

 

Det är en kärlek som kommer finnas där. Tills det tillslut gör för ont och jag tvingar mig själv att släppa taget helt och hållet. Kan ni tänka er att detta:

kan krossa mig? totalt? Bara dessa ord? det bränner och svider och river i mig. Jag hatar det.