Insikt
Jag har insett att jag måste växa upp. Att jag måste ta ansvar för mig själv, allt som har med mitt liv att göra. Det finns ingen som fixar till saker när jag tabbar mig. Inte längre. Jag kan inte leva på linan och jag måste visa att jag är engagerad. Annars förlorar jag det enda mitt liv kretsar kring nu. Jobbet.
Jag ska inte gå in på detaljer. Det räcker med att ni får veta att mitt liv kommer ta en omtumlande vändning. Jag måste bli mer ekonomisk, ansvarstagande och engagerad i allt som pågår, inte bara i det som intresserar mig mest. Punkt.
Jag ska inte gå in på detaljer. Det räcker med att ni får veta att mitt liv kommer ta en omtumlande vändning. Jag måste bli mer ekonomisk, ansvarstagande och engagerad i allt som pågår, inte bara i det som intresserar mig mest. Punkt.
En vanlig dag på jobbet
Såhär kan det alltså se ut. I våran p-matsal (förkortning för personalmatsal, för er som inte har kommit in i arbetslivet ännu). Här dricker vi kaffe, äter alldeles för mycket mackor och skrattar hjärtligt.
Jag gillar även, på tal om något helt annat, att bilder på mig och Jesper verkligen inte ser OK ut. Första bilden var ett skämt, där det ser ut som om jag är redo för oralsex, och denna bilden är ju ett skämt. Men det är mest bara för att demonstrera. Uppdatera er om läget.
På onsdag åker jag hem till Sundsvall. Stannar tills på fredag, för längre får jag inte vara borta för Madde. Just nu sitter jag i pyjamas, ska snart krypa ner i sängen, utan karl, utan sällskap, ensam och övergiven.
Imorgon får jag dock jobba med Johanna, vilket är förbannat roligt, eftersom att hon har samma sjuka och dåliga humor som jag. Imorgon blir nog en bra dag. Då ska jag nog tigga sovsällis också. Det behöver jag om jag ska klara en sundsvallstripp på flera dagar. NEJ, nu ska vi inte verka sexberoende. LÄGG AV.
Ha det fint. Vad händer i era liv, förresten? Det var längesen nu berättade det. Jag vill veta allt!
Hej Emma.
För att förtydliga för allt och alla, du är ej schizofren. Du ser dig själv från ovan just nu. Det finns saker som jag vill att du ska veta.
Du är en bra människa. Du är stark och du klarar allt om du bara bestämmer dig.
Din svaghet är att du istället tar allt till det extrema. Självsvält eller överätning, överglad eller deprimerande ledsen.
Kärlek eller hat. Du har mycket att tänka på nu, eller hur? Det finns så mycket du vill rätta till som du känner att du förlorat kontrollen över?
Jag vet det. Men jag vet även att du klarar det. Bara du hittar fokus igen. Det har inte ens gått en månad sen det började spåra.
En vecka och du är tillbaka på fötterna igen. Börja sakta men säkert. Du vill ju börja träna, eller hur? Det är en bra idé!
Sattsa på dig själv ett tag. Dina tankar har drivit mycket åt Jesper någon månad nu, eller hur? Du borde börja ta hand om dig själv igen.
Du måste trivas i ditt egna skinn, och jag vet att det är jättesvårt just nu. Det känns som om man aldrig någonsin kommer komma tillbaka.
Men det kommer du. Du måste bara återgå till minimalt med kcal, träning, positiv inställning och ett fast mål. Du har klarat det en gång,
du kan göra det igen.
Du kan allting. Du måste bara vara struktuerad.
Jag tror på dig. En sak i taget. Ta tag i ditt liv. Det här ska bli året du ordnar upp allting, det är ditt år.
Ditt liv börjar nu.
Okej, update på 5 min
Detta händer i mitt liv:
- Jag jobbar. I princip hela tiden.
- Jag har gått upp lite i vikt, jag slarvar, äter godis och god mat ofta. Men jag börjar matta av det. Snart lär jag ju svälta igen.
- Jag sover hos Jesper jämt, vilket iofs resulterar i att jag tränar bort rätt många kcal genom sex.
- Jag gör köket förbannat genom att spela house. Konstant. Varje dag. Hela dagarna.
- Den enda som inte hatar min musik är William. Wille är bra.
- Jag har blivit besatt av Cola Zero tack vare Madde. Jag antar att det är bättre än godis, iallafall.
- Jag ser otroligt mycket film.
- Jag skrattar sjukt mycket med Johanna.
- Jag saknar min familj och mina vänner.
- Jag dricker väldigt mycket öl och vin.
- Jag har det förbannat jävla bra.
- Jag ska jobba på Öland i sommar.
3 min, tack och hej!
- Jag jobbar. I princip hela tiden.
- Jag har gått upp lite i vikt, jag slarvar, äter godis och god mat ofta. Men jag börjar matta av det. Snart lär jag ju svälta igen.
- Jag sover hos Jesper jämt, vilket iofs resulterar i att jag tränar bort rätt många kcal genom sex.
- Jag gör köket förbannat genom att spela house. Konstant. Varje dag. Hela dagarna.
- Den enda som inte hatar min musik är William. Wille är bra.
- Jag har blivit besatt av Cola Zero tack vare Madde. Jag antar att det är bättre än godis, iallafall.
- Jag ser otroligt mycket film.
- Jag skrattar sjukt mycket med Johanna.
- Jag saknar min familj och mina vänner.
- Jag dricker väldigt mycket öl och vin.
- Jag har det förbannat jävla bra.
- Jag ska jobba på Öland i sommar.
3 min, tack och hej!
I got 99 problems but a bitch ain't one, hit me
Ja, jag lever. Tjockare än vanligt. Usch och fy. Hjälp mig komma tillbaka.
Någon gång ska jag skriva om livet för min skull
Ikväll ska jag för första gången leva upp till uttrycket ''sup bort dina bekymmer''. Jag orkar inte tänka, känna, andas, leva, älska, hata. Jag vill just för tillfället leva i en difus dimma, där ingenting kommer åt mig och det enda jag behöver tänka på är mig själv. Jag orkar inte leva upp till mina egna krav jag har på mig själv, jag vet inte om jag orkar komma tillbaka till självsvälten jag utsatte mig själv för. Det sjuka, helt vrickade med det är, att det är det enda jag minns, känner till, klarar av. Jag vet inte hur man ska bete sig annars. Men jag måste komma tillbaka dit. Jag hade glömt hur det kändes att vantrivas i sitt egna skinn, vilket måste betyda att jag har trivts med mig själv hela tiden, utan att förstå det. Jag vill tillbaka dit. Utan stress och hets. Ta en dag i taget, för detta är sjukt svårt.
Jag förstår om ni inte förstår någonting. Jag gör inte det heller, allt har bara blivit konstigt idag. Jag har gråtit på jobbet, gått med en klump i magen. Jag vet inte.
Det enda jag vill göra är att ligga på Jespers arm, sova utan att behöva vakna.
Synd bara att jag lever i en drömvärld och att verkligheten inte vill mig lika väl.
Jag förstår om ni inte förstår någonting. Jag gör inte det heller, allt har bara blivit konstigt idag. Jag har gråtit på jobbet, gått med en klump i magen. Jag vet inte.
Det enda jag vill göra är att ligga på Jespers arm, sova utan att behöva vakna.
Synd bara att jag lever i en drömvärld och att verkligheten inte vill mig lika väl.
Reaching forward
Jag har ingen pappa längre. Pappan jag hade har tynat bort i en difus dimma av kärlek, ignorans och brist på respekt. Jag mår dåligt, så dåligt att jag inte ens kan tänka på det faktum att han gjort ett omedvetet val, och jag inte kom på första plats.
Anledningen till mitt bortfall här ute i internetrymden är väl till stor del pga det. Det blandat med så mycket annat som rör sig i mitt huvud just nu. Kärlek, självbild, självförtroende, ilska, sorg.
Jag mår inte bra, samtidigt som jag vissa stunder vill skrika av glädje.
Jag vet att texter jag skriver är svåra att förstå. Att jag på något vis skriver i gåtor. Det är inte meningen, men det här är endast för att skingra mina egna vrickade tankar om livet, mig själv och alla händelser som pågår i mitt liv just nu. Vartenda ord har en mening i texter som denna.
De är till för mig att förstå, och mig endast. Ni får ha överseende, så återkommer mitt normala jag när jag rätat ut alla frågetecken, slickat alla sår, samt löst ut alla knutar som sitter djupt i mig.
I deserve to be this good, don't you bring me down
Anledningen till mitt bortfall här ute i internetrymden är väl till stor del pga det. Det blandat med så mycket annat som rör sig i mitt huvud just nu. Kärlek, självbild, självförtroende, ilska, sorg.
Jag mår inte bra, samtidigt som jag vissa stunder vill skrika av glädje.
Jag vet att texter jag skriver är svåra att förstå. Att jag på något vis skriver i gåtor. Det är inte meningen, men det här är endast för att skingra mina egna vrickade tankar om livet, mig själv och alla händelser som pågår i mitt liv just nu. Vartenda ord har en mening i texter som denna.
De är till för mig att förstå, och mig endast. Ni får ha överseende, så återkommer mitt normala jag när jag rätat ut alla frågetecken, slickat alla sår, samt löst ut alla knutar som sitter djupt i mig.
I deserve to be this good, don't you bring me down
Så får det bli
Hej alla kära.
Min blogg kommer läggas lite åt sidan ett tag. Jag måste få ordning på mitt liv, så jag vill inte lufta något innan kaoset lagt sig. Jag måste få komma in i rutiner och hitta stabilitet igen. Det kommer ta ett par veckor.
Ni kan hitta mig på twitter istället. Där är jag nog lite mer aktiv än här. Även facebook.
Jag ber om ursäkt. Faktiskt.
Min blogg kommer läggas lite åt sidan ett tag. Jag måste få ordning på mitt liv, så jag vill inte lufta något innan kaoset lagt sig. Jag måste få komma in i rutiner och hitta stabilitet igen. Det kommer ta ett par veckor.
Ni kan hitta mig på twitter istället. Där är jag nog lite mer aktiv än här. Även facebook.
Jag ber om ursäkt. Faktiskt.
