Tisdag
Idag ska jag och Felicia gå till gymmet och skriva in oss, och imorgon bitti ska vi köra vårat första pass. Det ska bli så otroligt skönt. Om jag känner mig motiverad ska jag nog köra första passet redan idag, men vi får se. Jag gillar inte aktiviteter på siestan. Dagen blir så kort och jag blir trött andra passet på jobbet, vilket inte är bra då eftermiddagarna är bästa tiden att sälja på. Det är bättre att träna på morgonen, då har man energi hela dagen istället. Omvänd effekt.
Någonting annat som är nytt? Nej. Inte mer än att jag tror att jag har en liten förälskelse. Det är inte någonting jag tycker om överhuvudtaget, men jag antar att det inte finns mycket att göra. Det kan också vara så att jag helt enkelt törstar så efter kärlek och bekräftelse att jag tar första bästa som visar intresse. Det är lite difust än så länge, men tiden får väl utvisa.
Fått ett jobberbjudande i Norge, dessutom. Det är väl lite intressant, men jag vet inte. Dyrt osv. Inte det jag är ute efter. Jag vill ha ett jobb i Sundsvall ett tag, iallafall ett halvår eller sådär. Ja, vi får som sagt se. Allting kan hända.
Bloggar jag läser för tillfället: Blondinbella, Hanapee, träningsbloggar och matbloggar. Jag tror jag börjar snurra tillbaka till mitt gamla jag. På gott och ont.
Gammal Emma, ny hårfärg
Grattis på födelsedagen!
För exakt 20 år sen hatade nog din mamma dig, just denna dag.
Jag hoppas du förstår vilken fantastisk människa du är, och hur mycket jag verkligen älskar dig.
Jag saknar dig, men vi syns snart! då ska vi mysa som vi gör bäst.
Grattis på födelsedagen, min underbara Orädd <3
kontorstävling
Vi har en galen tävling idag på hela kontoret. Alla är så fulsnygga att det enda jag vill göra är att gråta.
Vi slutar 13, så då ska jag ta lite alone time i stan för första gången sen jag flyttade hit, och handla något fint. Sen tillbaka hit och verkligen gå all in. På fredag ska vi färga mitt hår, jag längtar så himla mycket!
Nu ska jag fortsätta kötta.
Vi slutar 13, så då ska jag ta lite alone time i stan för första gången sen jag flyttade hit, och handla något fint. Sen tillbaka hit och verkligen gå all in. På fredag ska vi färga mitt hår, jag längtar så himla mycket!
Nu ska jag fortsätta kötta.
Andra uppdateringen på samma dag - rita kors i taken
Anledningen till att jag ens uppdaterar på arbetstid är för att jag har väntetider på ibland femton minuter, och det finns inte mycket mer att göra.
Jag kan DOCK berätta någonting roligt! Mitt kontor består av Telge Energi-säljare (där jag jobbar), mobiloperatören 3's säljare och deras kundtjänst. Vi delar kontor och är del av samma företag, bara det att vi jobbar med olika projekt.
Imorgon ska vi ha en stor tävlig tillsammans på kontoret, temat är queer, alltså ska killarna vara utklädda till tjejer och tjejer till killar. Flippade priser utlovas till gruppen som vinner och det kommer bli sånt fruktansvärt tryck i våran dialer, att jag gruvar mig lite.
På fredag ska jag och Jennie mysa efter jobbet. Laga mat, färga mitt hår och titta på film. På lördag drar vi till Limassol över dagen, och på söndag har vi Power Sunday på kontoret. Jag har ingen aning om vad som utlovas, men det blir säkert fett det också.
Mamma kommer hit igen om inte ens en månad, så det ska bli himla fint det också. (under tiden jag har skrivit allt detta har jag inte haft ett enda samtal, jävla svenskar) så nu ska jag glo på kläder på Nelly och Romwe istället.
... hintar färgning!!
Det är skamligt, jag vet
Nu har jag inte uppdaterat bloggen sen jag kom tillbaka till Cypern, och ja, jag vet att det är dåligt beteende från min sida. Men ni vet hur det är, eller hur? Jag har jättedåligt internet i min lägenhet, på jobbet jobbar man (förutom nu) och jag känner mig inte riktigt som mig själv.
Jag har insett att jag bloggade sjukt mycket under hela min förra viktnedgång för att jag just var glad att jag gick ner i vikt. Sen jag spårade i julas har jag ju gått upp i vikt, inte allting och absolut inte i närheten av lika mycket, men jag har ändå lite mer hull än innan, och det reflekteras i min blogg. Jag känner mig inte lika snygg, inte lika rolig och absolut inte lika intressant.
Men jag hade tänkt att det ska bli ändring på det, jag ska förändra mitt liv, eller, jag har redan börjat.
... Låt mig berätta för er.
När jag kom tillbaka från Sverige var jag deprimerad. Jag hade en fruktansvärd hemlängtan. Det enda som höll mig från att inte bryta ihop var Emelie. Hon stannade i två veckor, två underbara veckor verkligen. Det var självklart som att ha en liten bit av hemma med sig tllbaka hit, ungefär som när mamma var här.
Men lika snabbt som hon kom åkte hon igen, och jag blev väldigt ensam.
Det har i sin tur nu speglats på mitt jobb, och jag gör inte bra ifrån mig just nu. Det drar såklart ner mig ännu mer, och det känns inte okej.
Nu har jag iallafall bestämt mig för att dra upp mig själv. I en vecka har jag tänkt på kost och träning, försökt strukturera upp mitt liv igen, bygga upp det av skärvorna som finns kvar av mitt forna jag, och det känns bra. Man kommer till en punkt där man inte orkar mer, likaså kände jag förra gången. Enda skillnaden som egentligen är positiv är att jag vet att jag klarar det men att det kommer att ta längre tid denna gången, eftersom jag redan gjort mycket av jobbet redan.
Nog om viktsnacket. Över till känslobiten.
Enda sen jag kom till Cypern har jag lämnat två delar av mitt hjärta i Sverige. En den i dalarna och en del i Sundsvall. Båda delarna är krossade och borta nu. Sundsvall har hittat kärlek på annat håll och dalarna har inte tid, då han klättrar på karriärsstegen. Jag är glad för båda två, verkligen. Jag vill att de ska vara lyckliga. Det som känns jobbigt är att jag varit så nära, och nu så långt borta. Jag hade det när jag inte förstod att jag ville ha det. Nu har jag gjort valet att det enda förhållande och den enda mitt hjärta ska komma att tllhöra just nu är mig själv. Jag måste lära mig att älska mig själv, jag måste göra mig själv till en person jag faller för först. Efter det kan jag ta tag i att ge hjärtat åt höger och vänster igen.
Just nu: status NOLL.
Mitt kontrakt går ut om drygt två månader. Det är åtta veckor. Det är inte så länge. Åtta helger av festliga fyverkerier, bakisdagar och god mat, äventyr och upptåg. Nu låter det som att det alltid händer någonting här, men så är inte fallet, självklart. Det är som vilket liv i Sverige som helst, bara att det är varmare jämt, gräset är brunt och det regnar aldrig.
Har ni fått en update om vad som händer i mitt liv nu?
Bloggen kommer bli mitt sätt att ventilera nu, och jag kommer att göra det varje dag. Så nu blir det fart här igen. Det behöver jag.
Jag har insett att jag bloggade sjukt mycket under hela min förra viktnedgång för att jag just var glad att jag gick ner i vikt. Sen jag spårade i julas har jag ju gått upp i vikt, inte allting och absolut inte i närheten av lika mycket, men jag har ändå lite mer hull än innan, och det reflekteras i min blogg. Jag känner mig inte lika snygg, inte lika rolig och absolut inte lika intressant.
Men jag hade tänkt att det ska bli ändring på det, jag ska förändra mitt liv, eller, jag har redan börjat.
... Låt mig berätta för er.
När jag kom tillbaka från Sverige var jag deprimerad. Jag hade en fruktansvärd hemlängtan. Det enda som höll mig från att inte bryta ihop var Emelie. Hon stannade i två veckor, två underbara veckor verkligen. Det var självklart som att ha en liten bit av hemma med sig tllbaka hit, ungefär som när mamma var här.
Men lika snabbt som hon kom åkte hon igen, och jag blev väldigt ensam.
Det har i sin tur nu speglats på mitt jobb, och jag gör inte bra ifrån mig just nu. Det drar såklart ner mig ännu mer, och det känns inte okej.
Nu har jag iallafall bestämt mig för att dra upp mig själv. I en vecka har jag tänkt på kost och träning, försökt strukturera upp mitt liv igen, bygga upp det av skärvorna som finns kvar av mitt forna jag, och det känns bra. Man kommer till en punkt där man inte orkar mer, likaså kände jag förra gången. Enda skillnaden som egentligen är positiv är att jag vet att jag klarar det men att det kommer att ta längre tid denna gången, eftersom jag redan gjort mycket av jobbet redan.
Nog om viktsnacket. Över till känslobiten.
Enda sen jag kom till Cypern har jag lämnat två delar av mitt hjärta i Sverige. En den i dalarna och en del i Sundsvall. Båda delarna är krossade och borta nu. Sundsvall har hittat kärlek på annat håll och dalarna har inte tid, då han klättrar på karriärsstegen. Jag är glad för båda två, verkligen. Jag vill att de ska vara lyckliga. Det som känns jobbigt är att jag varit så nära, och nu så långt borta. Jag hade det när jag inte förstod att jag ville ha det. Nu har jag gjort valet att det enda förhållande och den enda mitt hjärta ska komma att tllhöra just nu är mig själv. Jag måste lära mig att älska mig själv, jag måste göra mig själv till en person jag faller för först. Efter det kan jag ta tag i att ge hjärtat åt höger och vänster igen.
Just nu: status NOLL.
Mitt kontrakt går ut om drygt två månader. Det är åtta veckor. Det är inte så länge. Åtta helger av festliga fyverkerier, bakisdagar och god mat, äventyr och upptåg. Nu låter det som att det alltid händer någonting här, men så är inte fallet, självklart. Det är som vilket liv i Sverige som helst, bara att det är varmare jämt, gräset är brunt och det regnar aldrig.
Har ni fått en update om vad som händer i mitt liv nu?
Bloggen kommer bli mitt sätt att ventilera nu, och jag kommer att göra det varje dag. Så nu blir det fart här igen. Det behöver jag.
TACK FÖR DENNA GÅNGEN SVERIGE
Igår hade jag en jättefin dag med fina vänner, fina släktingar och god mat. Vi åt hos min moster och morbror, innan jag tog med mig tjejerna in till staden för en måttligt städad utgång. Jag och Emelie drog hem relativt tidigt, och sen åt vi lite och somnade nöjda.
Just nu sitter min mamma och Emelie som helan och halvan och löser melodikrysset, efter det ska vi städa upp oss lite och sen ska vi ut på Birsta en sväng. Jag och Emelie åker ju ner till Stockholm idag, och sen vidare till Pafos imorgon bitti, så nu är det sista dagen i Sverige. Semestern är snart slut och jag önskar att den ändå kunde vara en vecka till.
Jag har haft en jättebra semester, vädret har varit tråkigt, och jag har njutit av regn. Det enda jag inte fick var åska, men man kan ju inte få allt. Det ska bli så roligt att få visa Emelie mitt soliga paradis, med Pinguino, Muse, Coral Bay, Riccos beach, Aiya Napa, Limassol, osv.
Vi syns i november när jag kommer hem igen, då blir jag hemma ett längre tag innan vi åker ut på våran tågluff! men jag kommer att uppdatera mer frekvent. Jag har märkt att jag saknar att blogga, osv. Jag är trots allt en attention whore ut i fingerspetsarna.
Länge sen sist
Jag hinner med så mycket, men jag hinner aldrig uppdatera er, så jag visar er med bilder min senaste månad.
Mamma var och hälsade på mig, jag var med tjejerna till Limassol och hade sedan världens fetaste utgång. Jag har haft semester i Sverige, varit hos pappa och umgåtts med mina fina vänner. På söndag åker jag tillbaka till jobbet och jag tar med mig Emelie, vilket ska bli fruktansvärt skönt och underbart och bäst.
Jag återkommer med mer uppdatering, jag LOVAR.
När man får perspektiv och börjar uppskatta
Idag fick jag en nyhet som skakade om hela mig. En hel familjs liv har vänts totalt upp och ner, och här har jag gått och klagat på småsaker som att det har varit för varmt, att jag svettas, att jag inte har pengar, att jag inte har råd med drinken på krogen, att jag inte har råd att äta ute, att tröjan kanske var lite för dyr, att jag inte kan köpa skona jag ville ha denna månaden.
När någonting händer och man svart på vitt får se hur bra man egentligen har det, är det någonting som händer i en. Jag och Tomas var ute och gick idag när jag fått nyheten, att kunna prata med någon som går igenom samma sak exakt samtidigt, men som man inte märkt någonting på var en underlig känsla. En sak kan jag säga er.
Får ni någon gång möjligheten att träffa Tomas Mesmer, prata med honom och ta tal av hans personlighet kan ni skatta er lyckliga. En varmare och smartare människa är svårt att hitta, och så mycket han har hjälpt mig sen jag kom till Cypern, med både privata saker och jobbrelaterade problem har nog ingen hjälpt mig. När han åker hem kommer jag sakna honom så fruktansvärt mycket att ord inte kommer räcka till. Ikväll ska Lina och Frida bjuda mig på grillat hos dem.
För att jag ska få tänka på annat. Jag kan inte vara själv, samtidigt som jag vill gömma mig under täcket. Men jag ska vara stark, börja uppskatta det jag har och ta vara på varje dag.
Det är ett löfte jag ger mig själv. Jag lever just nu ett fantastiskt liv, som faktiskt kretsar kring mer än vikt, utseende, jobb och press, stress och hets.
Jag har bara inte insett det förrän nu.
Helgen
Alla var så fina i helgen att jag blir helt mållös!
Våran chef hade sin avslutningsfest på en restaurang som heter The Lodge. Vi drack vin, åt afrikansk meze och dansade. Jag åkte hem full och glad, helt belåten.
Nu är det bara två veckor kvar tills mamma kommer och det finns nog ingenting jag längtar efter mer. Förutom en shoppingdag i Sundsvall. Och regn, såklart.
Hur har ni det? saknar ni mig? förlåt för en kass uppdatering, men Cypern väljer att inte leverera bloggtillfällen så ofta. Snart ses vi, fina, fina människor!
Efter lång väntetid
HEJ!
Nu är jag äntligen ledig några minuter och kan uppdatera er om läget.
Jag mår BRA. Jag har gjort himla mycket sen sist, samtidigt som rutiner uppenbarar sig fruktansvärt snabbt.
Jag var ute och åkte båt igår med jobbet, det var så himla roligt och jag fångade varje våg med en väldig precision.
Idag jobbar vi till 20.00 och då ska jag hem och städa. Imorgon är det avslutningsfest för våran chef som ska sluta, så vi ska på en restaurang som heter The Lodge och äta afrikansk meze, dricka en massa vin och dansa tills fötterna gör ont.
Mamma kommer om drygt 2 veckor, det ska bli så himla skönt. Jag saknar henne och er hemma i sverige, men snart kommer jag hem på semester och då ska jag träffa allihopa, det ska bli himla fint.
poss från cypern
Han är skadan, jag är såret
Till dig
Hej världens bästa du
Det finns så mycket jag vill säga till dig. saker som jag inte vågat säga och saker som jag vill upprepa, tala om för dig tusen gånger om. Det här känns som ett farväl, även om jag hoppas att det verkligen inte är det.
När jag började på Storhogna hade jag inga förväntningar alls. Jag hoppades väl på att jag skulle få lite erfarenhet, få uppleva ett äventyr och ha roligt. Jag trodde aldrig att det skulle förändra min syn på så himla mycket.
Jag minns första gången jag la märke till dig. Det var under öl-provningen, när du började berätta om Steamerölen. Jag minns att vi gick ut och rökte efter det, och jag helt plötsligt fick tunghäfta. Det kändes som om det inte fanns någonting i hela världen jag skulle kunna säga som skulle intressera dig nämnvärt.
Sen där när jag skulle till Stockholm innan cocktailfesten vet jag fortfarande inte vad som hände. Klickade det? vad kändes? Jag minns knappt. Det är som en dimma och allt är difust och bara suddigt, även om allt egentligen är spegelklart.
Jag är iallafall glad att allt som hände hände, för det du har gett mig är ovärderligt. Det går knappt att förklara det, men du har öppnat upp mina ögon för så mycket. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva för att du ska förstå.
Jag antar att det kallas personlig utveckling, och det har jag dig att tacka för.
Anledningen till att jag slutade hade ingenting med dig att göra, det är snarare så att du fick mig att klara av att stanna där längre.
(efter nästan ett A4 borde man ju tro att jag fått sagt allt som jag ville säga, och ändå känner jag att det inte får ta slut än)
Det finns en sak till som jag måste få säga. Den jobbigaste delen, och förmodligen delen som kommer få dig att rygga tillbaka.
Jag fick känslor för dig, men det kanske var rätt uppenbart där ett tag? förlåt för att jag blev som jag blev. Det var inte meningen. Det var bara det att du var den där trygga punkten som gjorde att jag klarade av vardagen, sättet du var på och att verkade vara som en dans på rosor. Det var den inställningen jag behövde och jag ville inte att den skulle försvinna.
Jag kommer aldrig att glömma tiden på hotellet. Det var en underbar tid och jag skulle inte byta bort den. Så det vill jag tacka dig till stor del för.
Glöm inte att du är en fantastisk människa.
Det finns så mycket jag vill säga till dig. saker som jag inte vågat säga och saker som jag vill upprepa, tala om för dig tusen gånger om. Det här känns som ett farväl, även om jag hoppas att det verkligen inte är det.
När jag började på Storhogna hade jag inga förväntningar alls. Jag hoppades väl på att jag skulle få lite erfarenhet, få uppleva ett äventyr och ha roligt. Jag trodde aldrig att det skulle förändra min syn på så himla mycket.
Jag minns första gången jag la märke till dig. Det var under öl-provningen, när du började berätta om Steamerölen. Jag minns att vi gick ut och rökte efter det, och jag helt plötsligt fick tunghäfta. Det kändes som om det inte fanns någonting i hela världen jag skulle kunna säga som skulle intressera dig nämnvärt.
Sen där när jag skulle till Stockholm innan cocktailfesten vet jag fortfarande inte vad som hände. Klickade det? vad kändes? Jag minns knappt. Det är som en dimma och allt är difust och bara suddigt, även om allt egentligen är spegelklart.
Jag är iallafall glad att allt som hände hände, för det du har gett mig är ovärderligt. Det går knappt att förklara det, men du har öppnat upp mina ögon för så mycket. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva för att du ska förstå.
Jag antar att det kallas personlig utveckling, och det har jag dig att tacka för.
Anledningen till att jag slutade hade ingenting med dig att göra, det är snarare så att du fick mig att klara av att stanna där längre.
(efter nästan ett A4 borde man ju tro att jag fått sagt allt som jag ville säga, och ändå känner jag att det inte får ta slut än)
Det finns en sak till som jag måste få säga. Den jobbigaste delen, och förmodligen delen som kommer få dig att rygga tillbaka.
Jag fick känslor för dig, men det kanske var rätt uppenbart där ett tag? förlåt för att jag blev som jag blev. Det var inte meningen. Det var bara det att du var den där trygga punkten som gjorde att jag klarade av vardagen, sättet du var på och att verkade vara som en dans på rosor. Det var den inställningen jag behövde och jag ville inte att den skulle försvinna.
Jag kommer aldrig att glömma tiden på hotellet. Det var en underbar tid och jag skulle inte byta bort den. Så det vill jag tacka dig till stor del för.
Glöm inte att du är en fantastisk människa.
HEJ FANZ
Eran favorit-Emma här!
Jag ber om ursäkt för min frånvaro, men jag har haft min far här på besök, samt valt bort datorn för Sthlmliv och jobb.
Jag... har egentligen inte så mycket att säga, förutom att jag flyttar om bara några dagar. Idag köpte pappa en bikini till mig, en riktig femtiotalsbikini. Hög midja. Enkel och svart. Tung som sten likzåm.
Jag fick även nya simpla skor, solpuder. Köpte två bustier från Gina Tricot. Ansiktskräm. Duschcream (SOM LUKTAR VANILJ OCH GLASS??!?!!) sen käkade vi frukost, lunch/middag och drack kaffe. Fett.
Nu har han åkt. Känns tomt. Tänk att jag inte kommer få träffa min lilla pappa på flera månader.
Mamma kommer imorgon kväll. Ska ut och käka med Therese efter jobbet, sen kommer mamma runt tio. Nångång. Någonting sånt.
Nu ligger jag ensam på ett hotellrum. Jag börjar bli hungrig, finns ingen mat. Orkar inte gå till Ica. FML (HAH-HHHAA, verkligen inte. Älskar mitt liv just nu!!!) men vi får se. Det finns en kyl vid receptionen med godis i. Samt vatten. Och torra mackor. Men nej.
Frukosten imorgon får mätta min hungriga mage.
På återseende
Jag ber om ursäkt för min frånvaro, men jag har haft min far här på besök, samt valt bort datorn för Sthlmliv och jobb.
Jag... har egentligen inte så mycket att säga, förutom att jag flyttar om bara några dagar. Idag köpte pappa en bikini till mig, en riktig femtiotalsbikini. Hög midja. Enkel och svart. Tung som sten likzåm.
Jag fick även nya simpla skor, solpuder. Köpte två bustier från Gina Tricot. Ansiktskräm. Duschcream (SOM LUKTAR VANILJ OCH GLASS??!?!!) sen käkade vi frukost, lunch/middag och drack kaffe. Fett.
Nu har han åkt. Känns tomt. Tänk att jag inte kommer få träffa min lilla pappa på flera månader.
Mamma kommer imorgon kväll. Ska ut och käka med Therese efter jobbet, sen kommer mamma runt tio. Nångång. Någonting sånt.
Nu ligger jag ensam på ett hotellrum. Jag börjar bli hungrig, finns ingen mat. Orkar inte gå till Ica. FML (HAH-HHHAA, verkligen inte. Älskar mitt liv just nu!!!) men vi får se. Det finns en kyl vid receptionen med godis i. Samt vatten. Och torra mackor. Men nej.
Frukosten imorgon får mätta min hungriga mage.
På återseende
Helt okej dag
Jag är så himla trött just nu. Jag ligger och tittar på Lotta på Bråkmakargatan. Har handlat lite. En Jättefin oversizeakjorta från Weekday och en kjol från Monki. Hårfärg, värmespray samt hårspray också. Jag köpte två saker till men de ska jag lämna tillbaka. Jag orkar inte med mer svarta kläder.
Gör om, gör rätt.
Nu kommer jag somna snart. Puss och kram.
Jag svär, jag svär på allt jag är
Snart åker jag. Lämnar Sverige bakom mig på obestämd tid. Fast lön, boende, fest, sol, människor, glömska, upplevelser, kultur.
Jag svär, jag svär på allt jag är
Snart åker jag. Lämnar Sverige bakom mig på obestämd tid. Fast lön, boende, fest, sol, människor, glömska, upplevelser, kultur.
ja
This is what I'm talking about.
Känner mig så jävla belåten och nöjd med mig själv. 1 vecka var jag inskriven på arbetsförmedlingen innan jag fick ett nytt jobb. Ett fett jobb. Ett jobb utomlands med fast lön + chans till grym provision. Jag har lägenhet fixad genom jobbet dessutom.
Den 17e åker jag. Nytt datum, I know. Men så blev det. Tills dess jobbar jag i Sthlm på kontoret här.
Livet är gott, mina vänner.
På återseende
Känner mig så jävla belåten och nöjd med mig själv. 1 vecka var jag inskriven på arbetsförmedlingen innan jag fick ett nytt jobb. Ett fett jobb. Ett jobb utomlands med fast lön + chans till grym provision. Jag har lägenhet fixad genom jobbet dessutom.
Den 17e åker jag. Nytt datum, I know. Men så blev det. Tills dess jobbar jag i Sthlm på kontoret här.
Livet är gott, mina vänner.
På återseende
Åh
Ibland blir jag så glad, samtidigt som jag blir ledsen och förvirrad.
Just nu fokuserar jag på Cypern. Jag ser fram emot det så himla mycket. Något jag också fokuserar på är hur jag ska strukturera upp mitt liv, hur jag ska sålla i mina känslor, vilka känslor jag ska låta vara, vilka känslor jag ska gå på.
Igår kom mitt, i princip livs kärlek hit. Det låter kanske löjligt, men den mannen har verkligen Det. Han åker iväg, jag åker iväg, vi har ingen framtid, men på något vis gör det ingenting. Vi vill olika saker, vi går inte ihop på vissa plan, på vissa plan passar vi som handen i handsken.
Han är nog den där killen jag alltid kommer bära med mig. Som jag alltid kommer tänka på och le, som jag alltid kommer hålla ett öga på.
Det finns så fina ord och tankar och känslor att sjänka den mannen, och det gör jag mentalt varje dag. Personen jag önskar allt fint i hela vida världen.
Nu ska jag plugga på lite om elavtal, sen ska jag gå och lägga mig.
Imorgon, om vädret tillåter ska jag ta en lite promenad innan jag går och handlar frukost.
På torsdag ska vi åka ut till Södertälje och träffa VD:n för Telge Energi. En man med pondus, kan jag tänka mig. Jag är lite nervös, men fruktansvärt förväntansfull.
Vi hade säljkurs idag, och det var så otroligt inspirerande och givande! att få en helt annan syn på någonting är svårt, och när en föreläsare och coach klarar det, bara genom samtal, analys och dialog gör den det bra. Jag tycker fruktansvärt mycket om min chef, redan nu. Båda fötterna på jorden, medmänniska och ''en av oss', verkligen. Ingen som sitter på höga hästar och pekar med hela handen. Sånt beundrar jag verkligen.
peace
Just nu fokuserar jag på Cypern. Jag ser fram emot det så himla mycket. Något jag också fokuserar på är hur jag ska strukturera upp mitt liv, hur jag ska sålla i mina känslor, vilka känslor jag ska låta vara, vilka känslor jag ska gå på.
Igår kom mitt, i princip livs kärlek hit. Det låter kanske löjligt, men den mannen har verkligen Det. Han åker iväg, jag åker iväg, vi har ingen framtid, men på något vis gör det ingenting. Vi vill olika saker, vi går inte ihop på vissa plan, på vissa plan passar vi som handen i handsken.
Han är nog den där killen jag alltid kommer bära med mig. Som jag alltid kommer tänka på och le, som jag alltid kommer hålla ett öga på.
Det finns så fina ord och tankar och känslor att sjänka den mannen, och det gör jag mentalt varje dag. Personen jag önskar allt fint i hela vida världen.
Nu ska jag plugga på lite om elavtal, sen ska jag gå och lägga mig.
Imorgon, om vädret tillåter ska jag ta en lite promenad innan jag går och handlar frukost.
På torsdag ska vi åka ut till Södertälje och träffa VD:n för Telge Energi. En man med pondus, kan jag tänka mig. Jag är lite nervös, men fruktansvärt förväntansfull.
Vi hade säljkurs idag, och det var så otroligt inspirerande och givande! att få en helt annan syn på någonting är svårt, och när en föreläsare och coach klarar det, bara genom samtal, analys och dialog gör den det bra. Jag tycker fruktansvärt mycket om min chef, redan nu. Båda fötterna på jorden, medmänniska och ''en av oss', verkligen. Ingen som sitter på höga hästar och pekar med hela handen. Sånt beundrar jag verkligen.
peace
Dagen D
Det var kurs idag. Fett.
Fikade med Vanessa innan. Det var också himla mysigt. Åbezt.
Nu har jag duschat, ätit lite choklad, druckit bubbelvatten som är så himla gott, tittat på Titanic, smörjt in mig från topp till tå. Nu är det bara att invänta mitt nattliga sällskap. Himla spännande.
Fikade med Vanessa innan. Det var också himla mysigt. Åbezt.
Nu har jag duschat, ätit lite choklad, druckit bubbelvatten som är så himla gott, tittat på Titanic, smörjt in mig från topp till tå. Nu är det bara att invänta mitt nattliga sällskap. Himla spännande.
Bäst dag i solen
Jag träffade upp Nessis idag. Vi åt frukost på söder, åt glass på Hötorget och gick på Beyond Retro och lite överallt. När jag kom hem somnade jag direkt och vaknade för en kvart sen.
Nu ska jag äta risifrutti till middag. Jag älskar risifrutti.
