my ∆ brings all the hipsters to the yard, and they're like "How avant-garde"

Dagen började ju som ni kanske förstår väldigt bra.
Jag klädde på mig efter frukosten och drog iväg ner på stan. Jag köpte mig min fina pälsjacka och plånboken grät och grät och grät, men det var så värt det. Jag känner mig som en blandning mellan en tvättäkta pimp och en classic whore i den, perfekt blandning.
Efter att jag köpt mig jackan åkte jag ut på skopunkten och köpte mig ett par nya höstskor då mina kängor gett med sig totalt. Spruckna från tå till häl. Nu fick det bli ett par svarta ridskor. Såna där med resår, ni vet.
Efter att jag betalat där och strött salt i såret på min stackars portmonä åkte jag tillbaka till stan och träffade upp Joakim. Vi gick på Stenstans och drack en kopp kaffe. Det är så fint att träffa honom. Vi satt och pratade och skrattade och jag fick veta att hans band ska vara förband åt Weeping Willows i november. Jag kunde bara le, det förtjänar dom. Väldigt fint!
Imorgon ska jag dit på avskedsmiddag, vi ska äta sushi och titta på film. Ja, titta på film. Och titta på film.

Nu ska jag iallafall gå och börja packa så jag slipper det imorgon. På fredag börjar jag jobba lite smått men åker upp till pappa redan på onsdag, sen får vi se hur det blir! Jobbigt att lämna allt här hemma för en öde stuga med råttor, kyla och långa arbetstimmar, men jag får pengar. Pengar så jag kan åka till Tomorrowland nästa år, t.ex. Köpa nya kläder också. Massor av nya kläder. Jag älskar nya kläder. Materialisten Westerlund.

Sen ska jag säga er en sak!
Jag tycker om er så förbannat jävla mycket, vet ni det? Sådär mycket så jag blir helt glad.
En fråga har jag också!
VAD vill ni att jag ska skriva om? ge mig NÅGOT att gå på. Vad som helst. Sex, träning, hälsa, bokskrivningen, musiktips? VAD_SOM_HELST?

Måndag. Ny vecka. Ny siffra på vågen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tacka allting, jag är så glad att jag blir livrädd samtidigt som jag vill skrika ut till hela världen hur jävla grym jag tycker att jag är. Hur jag känner att jag verkligen förtjänar detta och hur skönt det känns att få sätta alla på plats. Alla som tyst tänkt att jag inte skulle klara det.
Nu är det inte långt kvar, det är ett drygt kg. Enligt kcalunderskottstabeller är det ca en månad kvar tills jag når målet. EN månad. 30 dagar. I början på december. Åh, jag ska unna mig en halv ny garderob och en god middag då, var så säkra!

Idag ska jag också unna mig. Jag ska göra mig i ordning nu, åka ner till stan och köpa en jacka för en tusenlapp. Jag visar den när jag kommer hem. Sen sätta mig på en buss, åka ut till skopunkten och köpa ett par skor.

Nu ska jag inte trötta ut er med ord längre.
Aur Revoir!

Jag har aldrig varit ett fan av youtube. Aldrig. Jag använder det endast i vissa fall, för att hitta någon speciell låt, eller för att ladda upp videos. Inte mer.
Nu lyssnar jag dock på denna denna hela tiden. 
Lyssna om du gillar house. Jag säger bara det.

God natt.

Jag har haft en otroligt trevlig kväll. Inte en droppe alkohol, inga läskiga sminkningar så långt ögat nådde, bara släkt, familj och god mat. Sen att jag fick pussa på min älskade sockerläpp lite var ju bara pricken över i:et.

Har jag tid kommer jag spendera några dagar i sthlm i början på december. Då ska vi bl.a. gå på Junibacken med fröken. Det blir en upplevelse. Sen ska jag även få dela säng med pojken igen, det var ju ett tag sen om man säger så.

Nu är jag trött, men eftersom att man ställer tillbaka klockan idag, är den inte ens ett. Det är lördag. Criminal Minds börjar om en timme. Jag ska klara detta, jag måste.

Hoppas ni är förjävla bakis när ni läser det här. Det förtjänar ni, era alkolister.
God natt!

Om jag fick en önskan uppfylld, en enda i hela världen skulle jag önska att du fick vara frisk. Att du slapp allt du tvingas gå igenom. Att ditt liv kunde få vara en saga, om så bara för en dag.
Jag skulle önska dig ett liv fritt från sjukdom och svåra tankar, jag skulle önska dig ett liv där du fick se dig själv så som jag ser dig. Som en kvinna starkare än allt, ödmjuk och snäll med en fantastisk humor och ett hjärta renare än det renaste guldet.

Det finns inte ens ord till att förklara hur fasansfullt mycket jag älskar dig. Inga gränser för vad jag skulle göra för dig. För hur mycket du betyder för mig. Du är den viktigaste personen i mitt liv och när min önskan kommer, då tillägnar jag den dig, älskade, älskade mamma.


♥

Jag är snart där.
Som jag har kämpat, gråtit, skrikit, skrattat och mått under denna resa. Den är snart slut. På riktigt. Om 2,7 kg når jag min utsatta slutliga målvikt på 66 kg. Då är jag 40 kg lättare än när jag började och jag kommer förmodligen ha klarat det under ett års tid. Jag är så jävla grym, det är inte sant.

På måndag ska jag visa lite före/efterbilder. Jag hittade tre bilder från när vi firade min 18-årsdag på datorn för några dagar sen. Det är tre bilder som har lyckats hålla sig kvar i min egoistiska samling när självförtroendet och äckelkänslorna över mig själv och allt överflödigt fett satt in. Jag sparade dom för just ett sånt här tillfälle. Om jag någongång skulle kunna genomföra något sånt här. För att kunna gå tillbaka, klappa mig på axeln och säga ''Fan, du är så grym! du klarade det, Emma''. Det är världens häftigaste känsla.

Nu ska jag ordna med kategorier, länkar och lite såna saker. Allt för er, mina kära.
Sen vaknas mammas världsgoda bröd, fix och trix, sen 70-årskalas!

Glad halloween på er!

Jag har fått så fasta rutiner i tillvaron att det är lite jobbigt.
Jag sitter nu, 10.06 och är påklädd, nyäten, jag har diskat och hängt tvätt. Mamma är ledig och hon har gått och lagt sig för att vila. Jag är uttråkad. Jag är relativt pank tills på måndag och jag har ett fruktansvärt köpsug.

När mamma vaknar ska vi iallafall ut till Birsta en sväng. Det vaknas 70-årsfest imorgon och vi ska köpa blommor och sånt tjaffs. Jag vill även in en sväng på Willys och handla lite saker till min supermiddag ikväll. Det är fredag, jag har världens bästa mamma och min vikt är i princip återställd efter 4 dagars fest och Dublinmat, så ikväll blir det frikadeller med spagetti och min legendariska sallad.

Det kanske blir en sväng på Dollarstore också, även om jag inte inser fenomenet med det. Jag har varit på Dollarstore så länge jag kan minnas, men skönt att det har kommit hit. Trist att jag inte äter godis eller chips eller dricker dricka, det är ju så himlans billigt där. Stort utbud också, attans.

Jag vill iallafall köpa lite ljus och sånt plock. Småsaker som i kassan svider i plånboken. Farligt med såna där billiga affärer.

Vad ska vi hitta på idag då?

Vad jag vill. Åh, vad jag vill. Jag vill ha det jag aldrig haft men alltid suktat efter.
Har ni tålamodet att vänta? Vänta på ögonblicket då ni slipper substitut och får något konkret? Något som ni känner? något som bränner och svider? överväldigar och svämmar över inuti?
Jag väntar. Jag väntar med varje micromillimeter av allt som är jag.

Jag saknar dig. En del av mig saknar dig så, vareviga dag.
Hur du fick mig att skratta, känna, njuta, hata, älska.

Den här kvällen blev komplicerad. Men på ett sätt känns det bra, jag tycker att det känns bra när det är komplicerat. Inget ska få vara perfekt hela tiden, man måste ha skavanker i livet för att orka fortsätta.
För det är det livet går ut på. Sträva efter perfektion, utan att riktig uppnå den.

Lätt att laga, gott att äta.
Falukorv, banan, matlagningsgrädde, curry, vitlökspulver, lök, ris och tomater. Go nuts!

Jag har börjat läsa en jättekonstig bok. Bananflugornas herre. Den handlar om en homosexuell kille som vill bli porrskådis i L.A. Bara det säger ju en del. Jag ska iallafall ge den en chans.
Jag funderar på ett bad nu, plus en ansiktsmask. Jag har fått vinterhuden. Min babylena hud har förvandlats till ett fält av små kvisslor och torra partier, och jag gillar det inte.

Vad gör ni? Hur mår ni?

Tankar på framtiden skrämmer mig, samtidigt som jag på något sätt känner att jag kan göra precis det jag vill. Jag har världens bästa föräldrar som skulle stötta mig till 100%, vad det än gällde. Samma med mina vänner, även om det jag säger att jag vill går in i ena örat och ut genom andra på vissa, då jag sällan genomför det jag säger att jag ska göra. Jag är lite så. Jag vill så mycket att jag byter ut och vill göra andra saker en månad senare.

Nu har jag dock en prio tre. Tre saker som jag vill. Saker som jag kan genomföra, som i princip är klappat och klart om jag bara vågar.
Det första på kartan är jobbet i fjällen nu i vinter. Det jobbet är redan mitt och dit åker jag nästa torsdag. 5 månader hemifrån är en lång tid, men det kommer göra mig härdad och förberedd för prio nr. 2.

I Dublin pratade jag med Oskar om det här, och det är något jag funderat på ett bra tag nu. Det är en flytt dit. Vi pratade om jobbmöjligheter osv. Det är ett fruktansvärt stort steg, men jag är förälskad i staden, i personerna jag träffat och allt som har med kulturen att göra (förutom allt friterad, som är en stor del av matkulturen iofs) så jag skulle trivas så himla bra där, det känner jag redan nu. Sen måste jag göra något sånt, jag måste våga. Jag vägrar bli fast här i Sundsvall. Jag vill uppleva saker.
Det har jag och Oskar också pratat om. Man vill uppleva saker, saker man kan berätta för barnbarnen. Historier om vart man varit, platser man sett.

Min tredje sak är lite större, lite läskigare och lite jobbigare. Det är en bok. Jag vill verkligen skriva en bok. En bok om min resa och vad som förde mig hit. Hur jag har gått tillväga under tiden och hur jag har mått. Hur jag mår och hur allt är nu. Jag vill hjälpa fler människor som går igenom samma sak och har det jobbigt, människor som kanske inte hittar hit. Till mig här.
Det är stort att sätta igång att skriva. Det finns så mycket man vill få med, samtidigt som att man måste strukturera upp sig, ha tålamod och inte ge upp. Jag har väldigt lite tålamod och jag ger upp väldigt lätt när saker blir svåra. Men jag vill verkligen.

Jag vet att jag är skärpt när det väl kommer till kritan, jag är smart och realistisk och jag vet vad jag klarar av innerst inne. Problemet med mig är att våga. Våga ta steget och fullfölja allt jag vill göra.
Det ska det bli ändring på!

Igår köpte jag Egoboost, jag kände mig tvungen att läsa den. Jag vet inte riktigt om man kan kalla det egoboost, det jag kände. Jag kände mig väl mer likgiltig till allt som stod.
Jag började dock tänka. På min egna situation och hur jag tänker. Jag är smart och vet att mina tankebanor ibland blinkar med röd varningsflagg, men att vara medveten om det och då skjuta bort tankarna är räddningen i mitt fall.

Jag tänkte iallafall på det här med kärlek.
När jag kom hem från Joakim första kvällen, kände jag mig snyggare än någonsin. Jag sa till mamma att jag verkligen började bli nöjd med mig själv och min kropp samt utseende. När allt blev som det blev, försvann det självförtroendet lika fort som det kommit. Det är konstigt, eller hur? Hur man ena stunden kan känna sig så fin och vacker, bara för att man fått det bekräftat från en annan person och i andra studen känna sig som ett misslyckande på två ben?

Jag längtar efter kärlek. Jag längtar efter personen som spränger mina murar, får mig att tappa andan och får mig att känna. Jag saknar att känna. Jag saknar kyssar. Jag saknar pirr. Jag saknar djupa samtal mitt i natten, samtal som aldrig tar slut. Jag saknar att somna bredvid en speciell person, känna andetag och hjärtslag och jag saknar det där speciella leendet man får ibland.
Jag behöver kärlek. Gärna nu om det är möjligt.

Vi var sofistikerade med cider innan vi åkte ut till Skavsta

Åt väldigt, väldigt god pasta på Skavsta
Kom fram och där satt Oskar så fint och vi började dricka
Amanda och Paulina

Wall & Keogh ♥

Bakisdag nummer 1.
Jag och Oskar åt varm macka med pesto, mozarella och tomat, Amanda åt bagle med rökt lax och färskost. Det var nog något av det godaste jag har ätit. Dagen efter åt jag och Amanda samma, Oskar åt en tuna melt. Ångrar att jag inte tog den, den var helt jävla gudomlig.
Disneyaffären
Världens vackraste affär
Avoca

Ringfest och dricka-spel

Jag tog med mig mina matlagningskunskaper och bjöd på, vad som visade sig bli otroligt jävla god pastasås med lax och räkor

Vilt liv
Dricka Fanta och spela tvspel
Jag och Patric vet hur man festar med kamelerna
Amanda ville inte vara med
Jag och Farid fick en fin stund tillsammans
Fick lite tid med Oskar också
Sköna killar
Nästan hela handen i munnen, victory!
Pekfingerleken med alkohol, livsfarligt
Skeptiskt?
Howth, otroligt vacker plats
Fiskaffär ♥
Äta lunch på Jamie's cofé
Världens godaste rökta laxmacka
På flygplatsen gick vi till Starbucks, nu har jag äntligen varit där
Och på tåget var vi ledsna, vi ville ju inte åka hem.

Resan var så himla, himla rolig. Jag skulle göra om den imorgon om jag kunde. Inget kunde ha varit bättre.
Jag har sett saker, upplevt saker, umgåtts med fantastiska människor.
Det här var precis vad jag behövde mitt i all hets. Jag har inte tänkt på vikten en enda gång, dock var ångesten påtaglig när jag kom hem, men nu är allt snart återställt. Det är bra.

Nu lagar jag mat. Kyckling med pesto och tomathalvor med sambal olek med pasta till.
Sen ska jag läsa, ta ett bad och sova. Jag känner att jag börjar bli sjuk.

Jag visste väl att ni skulle hitta hit.
Snart kommer Dublinutvärderingen 2.0.