my ∆ brings all the hipsters to the yard, and they're like "How avant-garde"

Feber och bakis. Det är mitt nyår.

Jag ska ligga i min soffa hela kvällen med kaffe, choklad och film.

 

Och så har 2012 passerat.

Förra nyår spenderade jag jobbandes på Storhogna. Nyårskyssen föll på Jesper och livet var så underbart och fint och enkelt. Jag var lycklig.

Detta nyår spenderar jag förmodligen själv. Framför en film eller liknande. Det är ungefär så det känns nu, men man vet aldrig vad som händer. Antingen blir jag full, eller så blir jag det inte. Bara tiden kan utvisa detta.

 

Nu har jag begravt mig i soffan med Molly framför en film. Planerar att stanna här några timmar och senare städa lite, sen promenera iväg till pappa och äta middag.

Det var längesen jag kände att jag var tillfreds med mig själv och vem jag är. Det var nästan ett år sen jag hade den här känslan. Men just nu känner jag att jag bara vill släppa på tyglarna, räta upp mitt liv och börja leva livet istället för att vänta på att det ska börja. Jag har slösat år på att vara missnöjd med mig själv och hur jag ser ut och hur jag är, dels pga uppväxt men sen även till stor del pga mig själv. Jag tillåter inte mig själv att vara lycklig.

 

Jag anser mig själv vara en pålitlig person. Den där trygga axeln som många vänder sig till, och den rollen har jag mer än gärna, men jag behöver det där tillbaka. Från alla jag delar ut min axel till, för det fungerar inte att ge och ge och ge mer. Jag har försökt. Ovillkorslös vänskap - från min sida. Det fungerar i början, men sen går det överstyr och en vänskap som sett så bra ut på papper fallerar.

Jag har gjort mycket i mitt liv. Bra och dåliga saker. Jag började röka när jag var 16 år, sämsta valet jag har gjort. Jag har druckit alkohol och andra rus skulle jag ljuga om jag sa att jag inte har testat, och jag ser inte det som någonting som är dåligt. Det finns så mycket mer som skulle anses som sämre. Som t.ex. det faktum att min farmor bröt kontakten med mig för någonting hon själv gjort, det faktum att min pappa inte är insatt i mitt liv överhuvudtaget, att jag har släkt som älskar mig mer än jag egentligen förtjänar som jag inte kan uppskatta till fullo, att jag har egentligen allt jag vill och ENDÅ, trots detta, hittar saker att klaga på. Varje dag. Se, så mycket som är värre än dåliga och ytliga val.

Varför vill man alltid ha det man inte kan få? vad får man ut av känslan i magen som skriker klart och tydligt att man inte duger till? att man inte är bra nog?
Det gäller kärlek, livet, jobb, vänskap. Det gäller allting. Är det strävan efter någonting större? Den där inre tillfredställelsen som får oss att fortsätta klättra? som får oss att inte ge upp och nöja oss? Kan vi få allt vi vill om vi bara håller ut? Och om så är fallet, hur gör man då när muren man måste klättra över sträcker sig hela vägen upp till himlen? hur gör man för att inte bara stanna till, där och då? slå sig till ro och leva resten av sitt liv med en större fråga; hur HADE det kunnat vara om jag inte gett upp?

 

 

 

Jag har bestämt mig för att hålla mig till ett fåtal män nu, under obestämd tid.

Har en Black Keys-kväll. Så förbannat bra. HEJ.

Annars händer det inte mycket här. Jag har tittat på Hot Rod efter ett uppvaknande igår över en kopp te med Andreas. Jag förstår inte att jag inte har sett den på typ över ett år nästan. So not cool beans.

 

Nu ska jag återgå. Retreat. Backa undan aningen. Jag hade jättemycket att skriva om känslor och sånt dravel, men jag sparar på mig det så får ni ett saftigt gråtinlägg i veckan.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, det gjorde jag väl. Flyttade utomlands, t.ex.

Höll du några av dina nyårslöften?
Ja, jag gick ner 40 kg. Can I get a HALLAAAH?

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, faktiskt. Shit va gammal vi börjar bli?!

Dog någon som stod dig nära?
5 stycken i min bekantskapskrets dog. Fun year.

Vilka länder besökte du?
Italien och Cypern. Jobbat som ett djuuuur.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Ja, kärlek. Kärlek i massor.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
30 maj förmodligen. Dagen jag fick fast tjänst på Cypern.

Vad är det bästa som hänt dig år 2012?
Min personliga utveckling, de faktum att jag pallar mer än jag tror, och två händelser som bara är så underbara att jag inte ens vill skriva ut dem här.

Största misstaget?
Oj... jag vet inte riktigt? ser inte mycket av det jag gör som misstag? men det finns väl några saker jag skulle kunnat sköta bättre.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, inte vad jag kan minnas. Har väl varit ganska lugnt på den fronten.

Bästa köpet?
Jag har ingen aning. Det har inte varit ett så himla materiellt år för min del. Men vissa klädesplagg har väl varit rätt schyssta. Spegeln som jag ska köpa på Ikea i dagarna kanske tar priset i så fall.

Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra, mat, sprit och kläder.... BRA LIV.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, absolut. Har haft såna fina ögonblick detta året. Såna som jag önskar jag kunde printa ut och sätta in i ramar och föralltid ha bredvid sängen.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Thift Shop - Macklemore

Misärer - De Urbana Barnets Sorg

Let's Go - Calvin Harris

A Milli - Lil' Wayne

Hyr Stället - Far & Son

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Lite mer ledsen, men friskare och bättre tänk.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat, upplevt Cypern lite mer, öppnat upp mig lite mer.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Spenderat pengar.

Hur tillbringade du julen?
Med pappa och hans familj i Vemdalen.

Blev du kär i år?
Ja, det blev jag.

Favoritprogram på tv?
Ska jag vara ärlig tittar jag knappt på tv längre. Serier på datorn därimot. Revenge, New Girl, How To Make It In America, Solsidan. HEJ!

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, jag hatar inte. Jag ogillar, och jag gillar samma människor nu som då.

Bästa boken du läste i år?
Jag tror inte att jag har läst en enda bok i år......... shit. Ostimulerad jag är nu känner jag.

Största musikaliska upptäckten?
Oj.... Macklemore måste det nog vara.

Något du önskade dig och fick?
Fick det väl inte, jag fick köpa det precis som alla andra.

Något du önskade dig men inte fick?
En macbook, hehe. Men det ska jag beställa nästa vecka. SHO!

Årets bästa film?
Iiiingen aning. En massa filmer.

Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Jag var på Storhogna och åt middag med min mamma.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla på Cypern, alla i Rätan.

Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Knas.

Vad fick dig att må bra?
Jobb, vänner, självinsikt, självständighet, sex.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Kid Cudi & Ryan Lewis.

Vem saknade du?
PUNKT PUNKT PUNKT

Favoritmånad?
Hmmm... december, september, lite april kkanske

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, det finns det förmodligen. Men det är ingenting jag kan göra någonting åt just nu.

Så varför ens fundera på det?

Jag förstår inte vad det är för fel på mig. När jag börjar reda ut livet knuter jag nya knutar. Den här gången är det knutar som jag verkligen ångrar. Jag brukar säga att jag inte ångrar saker. Saker som händer i mitt liv formar mig, gör mig starkare och ger mig mer livserfarenhet överlag. Men denna gången ångrar jag mig. Ingenting egentligen dåligt har hänt, men mitt hjärta mår inte bra, och jag kan inte prata om det med någon.

 

Att ha hemligheter allmänt är någonting jag ogillar, om det inte handlar om andra personers innersta. Men jag som person är väldigt öppen och ofta delar jag med mig. Visst finns det saker djupt i mig jag aldrig någonsin skulle berätta för någon. Inte ens min bästa av vänner, men annars delar jag mer än gärna med mig av mina tankar, känslor och åsikter. Ibland lite väl mycket.

Nu, denna gången vill jag prata om det, göra det ogjort. Men jag kan inte.

Jag vill vara stark och tålig och vifta bort allting, verka oberörd. Det är ofta så jag är. Det är inte mycket som rör mig i ryggen, men när det kommer till mitt hjärta och hur det mår... då, då blir jag den rädda lilla tjejen jag en gång kände.

 

Jag vill flytta iväg igen. Jag vill lämna det gamla här, allting som under en så lång tid ställt till det för mig. Som gjort mig så himla glad och så fruktansvärt ledsen. Som fått mig att lega sömnlös vissa nätter och som samtidigt som jag under vissa dagar varit så glad att jag knappt vetat vart jag ska ta vägen.

 

Jag måste ta tag i hjärtat, vårda det. Jag börjar NU.

HEJSAN ALLA GLADA!

Hur mår ni såhär innan jul?

Igår var det meningen att jag skulle gå ut, men såklart fick jag ingen lön, och det resulterade i att jag stannade hemma med två säsonger av Solsidan istället.

Vid två, mitt i den mörkaste natten ringer min telefon och jag får en kvart senare besök. Ett väldigt udda och märkligt besök, som visade sig vara både tillfredställande och himla fint.

 

Imorse vaknade jag, utan ångest, utan bakfylla med en arm omkring mig. Gud, så jag har saknat att skeda. Bara själva mysfaktorn på morgonen slog allting.

 

Nu ska jag duscha, sen ska jag titta på Solsidan, och sen ska jag äntligen få träffa mammas nya karl.

Stay tuned.

Det här är en sak jag tänker på, förmodligen MER än vad man bör. Men, jag är som de flesta blev i princip besatt av mycket. Det är inte många timmar varje dygn jag har det tyst omkring mig. Det gäller allt. När jag pluggade i skolan, när jag går på stan, när jag har en konversation, när jag har sex, när jag duschar, när jag sover, när jag lagar mat, you name it. Det jag tänker väldigt mycket på är hur man drar paralleller mellan musik och händelser/personer. Att, så fort man hör en låt sätta igång en film i hjärnan, eller att man ser en person framför sig. Jag tänkte berätta om en sak nu.

 

För en vecka sen gifte sig min pappa, och jag var medbjuden på en kryssning till Åbo. Fruktansvärt roligt tänkte jag.

 

Jag hade precis kommit hem från Cypern och tänkte att det kunde vara roligt att hålla igång händelseförloppet istället för att bara slacka ihop hemma. Direkt efter bröllopet sätter vi oss i bilen och kör ner till Stockholm och båten. Vi hittar till våra hytter och eftersom att det är ganska sent, byter vi om, fixar oss och går och käkar. Vi sätter oss och dricker lite, röker lite cigarrer och har det allmänt trevligt.

 

Efter ett par timmar i cigarrrummet bestämmer vi oss för att uppsöka dansgolvet, så vi hamnar tillslut på båtnattklubben. Ganska glest med folk, men inte mycket mer man kan förvänta sig på en onsdag, så jag var glad och pepp ändå.

 

Jag börjar dricka redbull/vodka. Världens bästa festdricka som ger mig den mest behagliga av fyllor.

Vi dansar, alla förutom pappa förstås! efter ett tag försvinner pappa och Viktoria, och jag sitter kvar med brudtärnan Anki. En otroligt trevlig kvinna i sina bästa år (ej i min ålder, måste jag tillägga). Vi sitter och dricker, pratar, har det trevligt då jag lyfter blicken för att kolla emot dansgolvet.

 

Det jag ser är två killar som står kanske tre meter ifrån oss, pratar med varandra och tittar mot vårat bord. Jag kände mig inte på topp, så min första tanke var att de stod och kommenterade spydiga saker om oss. Så var dock inte fallet då killarna efter någon minut sätter sig med oss. Killen som satte sig bredvid mig hade jag sett tidigare under middagen och för ett ögonblick sucktat efter. Fruktansvärt snygg och verkligen MIN stil. Spot on.

Jag blir faktiskt nervös. Ingenting jag varit på väldigt länge när det kommer till killar. Min cypernperiod gjorde mig härdad och boostade mitt självförtroende, men denna kille fick hjärtat att slå iallafall några slag extra i minuten.

 

Vi pratar ett tag. Jag hörde ingenting men låtsades. Han likaså. Han frågar sen om jag ville följa med till hans hytt för att lämna en tröja han hade i knät. Jag förstod vart han ville komma, men hade efter Cypern bestämt mig för att ta det lite lugnt med killarna och hela den biten. Jag spelar iallafall med och följer med honom. På vägen till hytten går vi ut på däck och röker. Jag får veta att han heter Linus. Att han var 23 år och soldat. Jag har alltid haft en svaghet för ''starka'' män. Såna killar som jag vet kan slå ner någon (är jag konstig undrar jag nu helt random?!).

 

Vi röker klart, går in och går till hans hytt. Jag sitter tyst, jag var inte tillräckligt full för att känna mig manad att rucka på min efter-cypernregel. Inte heller nykter nog för att ta mitt förstånd till fånga och gå därifrån.

Han sätter sig bredvid mig, vi fortsätter prata och jag var så himla nervös. Jag kände mig som en oerfaren oskuld. Fumlig och klumpig kände jag mig. Otrevlig känsla, men fortfarande den bästa när man egentligen vet vad som ska hända.

 

Det slutar iallafall med att han kysser mig och det hela eskalerar. Jag behöver kanske inte behöver gå in på detajer, men vi har sex, och det var bra. Fruktansvärt bra.

 

När det var över (låter så himla tragiskt??!) stod jag framför honom och jag hörde hur en låt började spelas. Vi kysser varandra genom hela låten, och han ber mig sedan stanna. Inte för sex, utan för att sova.

Jag vet att det ibland kan bli lite kylig stämning när man sover med ett one night stand, och sa även det (tänk på att låten fortfarande spelas i bakgrunden) men han ville fortfarande att jag skulle stanna, poängterade även i detta försök att det inte var för sex utan för att sova, mysa osv.

 

Jag måste ändå avböja. Säger hejdå och vandrar mina våningar upp till min hytt och min vakna hyttkamrat.

Förbarnar mig själv för att jag inte fick hans efternamn eller telefonnummer, men ler dock åt tanken på vad som hänt, ler på morgonen när jag vaknar och slår igång låten. Låten som han kysste mig till och som fortfarande, även efter en dryg vecka ger mig ett leende på läpparna.

 

 

Snodde en flådig lista från MÄNDY:

1. en sammanfattning, vad har du gjort i veckan? inte ett jävla skit. Typ.... fikat, träffat vänner, varit på UM, fått ett jobb, träffat Joakim, bråkat med mamma, städat och packat upp mitt rum, ansökt om lägenhet. OKEJRÅ, har hunnit rätt mycket.

Det är hur snabbt allting har gått för vissa i min ålder?! jag menar, många av mina vänner är 1) sambo med pojk/flickvän 2) köpt lägenhet & har fast jobb 3) HUS??! 4) BAARN???!!?!? jag menar, vi snackar om människor som är 20 nu. Född 1992. Har man upplevt saker då........?!?!

Jag menar, sen studenten, när alla satt där med sina förstahandskontrakt, blev gravida och gick på husvisningar har jag bott i Vemdalen för jobb, på Cypern för jobb, varit på festivaler, festat, upplevt saker. Är det inte så vi unga ska vara nu eller är det någonting jag har missat?

Fine att 90% av mina vänner har haft långa förhållanden genom gymnasiet. Det är en annan sak, men kom igen. Varför har ni så bråttom? (Ja, i detta finns det lite bitterhet då jag är väldigt less på att vara singel, och vem vet? Jag kanske också skulle byta ut en legendarisk utekväll mot en hemmakväll i en stor grå soffa med fotpall med en pojkvän och hund, men ändå)

Vi har hela livet på oss. Vi har bara levt en fjärdedel av vårat liv (förhoppningsvis), varför stanna upp då? är ni verkligen villiga att UPPLEVA under 1/4 och leva resterande 3/4 precis så som ni väljer nu?

Säg inte att ''det går väl att uppleva saker när man fått barn också!'', för ni vet likaväl som jag att det inte kommer hända. Ni vill förmodligen vara den där hippa, coola och äventyrslystna föräldern, men när man får barn förändrar unge allting ifrån kropp till knopp.

Om 5 år tänker jag inte säga ''vad var det jag sa'', för jag tror jag precis gjorde det, någonstans här mellan raderna. Lite i förskott, sådär.

Just nu känner jag mig tillfreds med mitt liv.

Jag har idag:

* Vaknat upp och myst hela morgonen med en fin vän

* Tagit tag i mig själv och släpat mig själv till UM

* Ätit lunch med Julia, Felicia & Jennifer

* Varit på arbetsintervju

* Fikat med Joakim

 

PÅ EN HEL DAG.

Jag älskar att ha fullpackade dagar. Känner mig viktig då *HEHHheheheHHE*

Nu ska jag mysa med en kopp te, mamma är sur så jag vet inte om jag får se The Mentalist. Håller lill-tummarna!

 

Som jag skrev tidigare är min päls borta och jag är då i behov av en ''fin''-jacka. En sån där jacka som är lite mer uppklädd än en dunjacka, t.ex. Jag var på Birsta nyss och hittade en så sjukt fin kappa på Monki. Typ drömkappan. Satt så himla fint på också:

Förra året köpte jag en päls. En asfet päls som jag älskade mer än allting annat. I år, nu, igår faktiskt, när jag ville ta fram den för att använda (vad annars liksom?!) är den borta???!! på riktigt. Jag hittar den inte någonstans. Den var inte billig heller. Betalade över 1000 spänn för den, så att tappa bort den känns ju aningen jobbigt. Jag vet dock inte vart i helvete den kan vara, för jag har inte direkt flängt runt mycket. Flyttade till Vemdalen, flyttade hem och flyttade till Cypern direkt. Inte direkt så att jag tog med mig pälsen dit.

 

Nu har jag iallafall hittat en ny jag vill ha.

Lika dyr, lite fulare, men grym ändå.

Utomlands fick jag två stycken sjukt coola vänner som heter Matti & Anton. Bara grejen att de är från Tumba är ju tungt i sig, men jag och Matti fick en grej med Macklemore. Varje gång Thrift Shop spelades på jobbet stod vi och dansade, varje gång. När Can't Hold Us spelades ute flippade vi, för Macklemore är SÅ JÄVLA BRAA?!?!!! helt sjukt. Det är lätt det bästa i musikväg tvåtusentolv.

Länkar två videos:

SÅHÄR TYCKER JAG OM DETTA:

Telefonbanken?!!??! på Cypern var det enkelt. Det fanns liksom ingen telefonbank, iallafall inte för oss svenskar, men här i Sverige. Kom igen. Jag har plats 125054906 i kön. Jag hatar telefonköer, verkligen. Det finns så mycket mer roliga saker jag kan göra med min tid och min mobil, men ändå. Jag menar, kom igen.

Jag ska väl inte klaga. Jag bor i ett land som erbjuder allt på ett silverfat egentligen. Bara grejen att det är varmt i lägenheten är en lyx. Då kan ni ju förstå standarden jag levt med senaste halvåret.

 

Idag ska jag och mamma äta julbord på Ikea. Det kan vara det bästa. Billigt och mer mat än man orkar. Jag blir mätt bara jag tänker på det, och det är sant. Det är någonting konstigt med Sundsvall. Jag äter knappt. Jag är aldrig hungrig. Förutom när jag är hos pappa. Men har man en pappa som är kock äter man sällan dålig mat. Speciellt inte när han är gift med någon som lagar nästan lika bra mat (ja Viktoria! Nästan!!)

 

HHEheheHEH, ja.

 

 

Jag hade nog egentligen inte kunnat önska mig en bättre helg. Jag fick efter flera månader träffa mina fina tjejer igen. Jag fick gå ut och festa och inviga vintern i stan och jag har fått ätit adventsfika.

 

Nu ska jag bädda ner mig i sängen med nya avsnitt av New Girl, sen film på det. Mysbad ska jag också ta är det tänkt. Te ska jag också dricka, i mängder. Mycket händer såhär på kvällarna på Vasagatan.

 

Det är sjukt att tiden kan passera så fort. Att man bara följer med utan att egentligen ha någon makt överhuvudtaget.

För ett år sen träffade jag en person som totalt förändrade min syn på så väldigt mycket. En person jag alltid kommer jämföra alla killar med, en kille som får mig att må så himla bra. Som fortfarande, efter ett år gör mig så otroligt nervös.

 

Jag skulle inte känna igen känslan om jag skrev att jag var kär. Jag vet inte om det är bästa sättet att förklara känslorna på. Men någonting liknande, samtidigt som det är någonting helt annorlunda. Trygghet, välmående, glädje, nervositet, lycka. Ja, många ord kan beskriva det jag känner för denna kille.

 

Just idag, känner jag saknad. Jag saknar så fruktansvärt. Det är en dag då jag inte vill någonting mer än att ligga i sängen med datorn och denna karl, titta på Star Wars bara för att göra honom glad.

 

Jag mår bra nu. Bortsett från saknanden.

Det känns så surrealistiskt att vara tillbaka i Sverige och i Sundsvall. Det känns skönt. Jag får landa och andas ut, men det är å andra sidan väldigt intensivt. Blandade känslor osv.

Nu är jag i Sverige. Jag är hos pappa och myser på med glögg, pepparkakor och ostar.

Snart kommer världens bästa Emelie hit. Patric har jag också fått träffa idag. Perfekt dag.