my ∆ brings all the hipsters to the yard, and they're like "How avant-garde"

Hände mig nyss. Sånt är ju alltid lite bra för självkänslan sådär. 

Någonting som jag verkligen hatar med mig själv är hur jag tänker ibland. Min tankebana skulle döda de flesta. Ena minuten är jag på världens bästa humör, top of the world och allting är guld och gröna jävla guldskogar, men en enda liten tanke kan sabba allting och det blir ett jävla limbo. Mordor utan eldar och bara grått och tristess och ångestladdat. Det är sjukt jobbigt då jag inte vet vad som egentligen sätter dessa tankar i skallen.

 

Senaste tankarna jag hade var idag på jobbet. ''Ska jag verkligen hålla på med detta? varför sitter jag och säljer när jag märker att all energi bara slukas och jag blir omotiverad till allt just pga av detta?!''. Det jag istället försöker tänka, som jag lärt mig av erfarenhet, speciellt på Cypern är att vända på det. Flippa steken och istället tänka ''Okej, fine. Detta är inte det jag vill göra helhjärtat. Jag vill inte vara telefonförsäljare, men vem vill egentligen vara det livet ut? jag har ett fast jobb då de flesta ungdomar i min ålder skulle döda för ens hälften av den lön jag får idag. Sluta klaga, bit ihop och sköt ditt jobb!''

Det fungerar ju inte alla gånger såklart, då hade vi inte haft ett problem att prata om, men ni förstår?

Jag klagar och gnäller på så otroligt onödiga saker. Shit, jag måste sitta och ringa jobbiga kunder en hel dag för en lön på 15 lax. Jobbigt liv. 

Många av mina vänner lever på SOC och får ut dryga tre, och jag förstår att de ibland kan bli less på mig när jag gnäller på att jobbet är jobbigt. De skulle döda för ett jobb. 

Men jag kan bara utgå från mig själv. Jag vet vart jag strävar och för första gången känns det grymt att faktiskt ha ett jobb där jag kan se och känna på utvecklingsmöjligheten. Att jag är så nära ger mig den där energin jag behöver oftast. But still. Onödiga tankar som jag skulle ge mycket för att få iväg.

 

Jag tror att jag helt enkelt behöver få lite perspektiv utifrån. Från någon jag inte känner sen innan, någon från jobbet eller liknande. Jag tror faktiskt att det är dags att en gång för alla gå och snacka med någon professionellt. Inte för att jag är störd (hah!) utan för att jag bara behöver det. Om allt. Få lite perspektiv på hur bra jag egentligen har det.

 

Har haft en mardrömsdag idag. Förbannat less, arg. Glöm och gå vidare.

Träffade Anja och fikade efter jobbet. Så himla mysigt att träffa ma prettyface igen! Nu ska jag dock vila. Powernapa och drömma om lilla Lovis (ej snusksångerskan!!). 

Hejdå

Det är så man gör! jag har saknat PhotoBooth.

Imorse när jag vaknade gjorde hela kroppen ont. Jag ville bara lägga mig ner i koma, sådär feberont som man bara har om man har feber. Det konstiga var dock att jag knappt hade feber. Mycket märkligt!

 

Har strulat med banken idag. Om checkar och lån osv, men jag hoppas att det löser sig. Jag ska dit på möte nästa måndag, så vi får se hur det ligger till då. Jag känner mig så himla vuxen. Nu är det bara en bil och lägenhet som fattas och jag är en fullfjädrad grown-up. 

 

Hämtade även min pärla förut! Han är så fin. Jag vill bara bära med mig honom överallt.

Så mycket tycker jag om honom. 

Jag var tvungen att gå hem idag. Hade feber och nu ligger jag med världens huvudvärk. Ska dock på en lägenhetsvisning senare, så jag tänker proppa i mig C-vitamin i hopp om någon placebo-effekt av tillfrisknande.

 

Imorgon kommer min nya, fina dator. Det är ett plus i min dystra vardag. Inte mycket annat. Förutom Cudder is Back.

Har haft en grym måndag. Nu hoppas jag att dagarna fortästter såhär.

Har fått en ny favorit på jobbet vid namn Lovis. Hon är förjävla tung. Insåg det idag. Hon är en sån där jag kan slappna av med. Händer ej ofta, så när det väl händer håller jag de så nära att jag nästan kväver dem :pPPppP

Jag sålde även sju (jag vet inte om man kallar det jag säger avtal eller vad jag ska skriva, men i manus står det ursprungligen avtal, så det heter väl avtal) avtal idag, vilket är mycket bra. Det gjorde mig glad. Vet att jag kan om jag VILL, och sånt är alltid skönt att få bekräftelse på:

 

Har varit med Carro ikväll. Himla fint. Druckit kaffe, snackat om knark och lyssnar på Cudi. Ungefär så som man borde.

Nu ska jag chilla, duscha och sen ska jag sova. Nyckeln till framgång = sömn (iallafall min framgång)

Jag har världens konstigaste dag. Jag har varit seg och nedstämd hela dagen. Märktes på dagens resultat på jobbet som var åt helvete. Skäms när det går så dåligt för mig, ej ok.

Fick dessutom inte lägenheten jag hoppades på, så det bidrog ÄNNU mer till ett dåligt humör. Blev dessutom, för första gången, kallad oförskämd av en kund på telefon. F**K off, säger jag. Jag sköter mitt jobb.

 

Nej, nu ska jag duscha. Länge och hett (fritt för tolkning?!??!) och sen ska jag dö i soffan och sängen. LYKKO MEJJJJJ :''**''**'

 

Det är ett ord som varit rätt främmande för mig under min uppväxt. Jag menar, visst har jag fått höra alla klyshorna ''du kan göra allt du vill!'' ''kan man så vill man!'' ''du klarar allt'', osv. Men det är aldrig någonting jag fått någon som helst vidareutveckling på, så mitt JAG KAN ALLT-tänk har aldrig riktigt satt ett frö i mig, och jag tror det är största anledningen till att jag varit väldigt oambitiös och lat i mitt liv. Jag har aldrig riktigt vetat vad jag har velat göra och hur jag tar mig dit, så jag har nöjt mig med första bästa.

 

 

Nu skedde det ju någonting för mig. Jag fick flytta iväg till Vemdalen och jobba en säsong, och efter det utomlands ett halvår för att jobba med sälj. Jag förstår nog inte ens idag hur extremt mycket det har gjort för mig. Både som person men även i yrkeslivet.

 

 

På mitt nuvarande arbete jobbar jag med sälj. Jobbet fick jag efter en vecka tillbaka i Sverige, och jag har gjort ett så bra intryck att jag just nu är mitt upp i någon form av förhandling om jobb då jag var på jobbintervju för ett annat företag.

 

Att jag, lilla Emma, som aldrig haft några som helst framtidsdrömmar överhuvudtaget är så bra på någonting att en chef faktiskt kämpar för att hålla mig kvar inom företaget gör mycket för jobb-självförtroendet.

 

 

Nu vet jag vad jag vill göra. Inom ett år, max 1½ ska jag vara coach. Det är mitt mål. Det känns förjävla bra att ha någonting att sträva efter. Och att det faktiskt är någonting jag vill jobba för gör det ännu bättre. Det känns bra i hjärta och hjärna. Det är det viktiga för mig. Resten är bara bullshit.

 

Jag vet iallafall en sak: jag är stark nog att klara av i princip vad som helst. Knivar i ryggen, arbetslöshet, personliga kriser, ätstörningar, skilsmässor och otrohetsskandaler, svek, ilska, sjukdomar, oförutsedda händelser. Allting är borta genom en klackspark. Ingenting RÖR mig. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

 

Hjärta och hjärna är så förbannat härdat, vilket är bra. Empati och sympati har jag. Även när det kanske inte ens är befogat, men någonting jag måste fundera på är: hur bra MÅR jag egentligen, djupt där inne?

 

 

Jag måste ha haft världshistoriens längsta söndag? jag menar, det är ju grymt med tanke på att jag är en arbetande kvinna just nu. Men kom igen. Jag har hunnit med mer saker idag än vad jag gjorde på en vecka som arbetslös.

 

 

Fick som utlovat go-fika hos mostra och morbör. Mazariner, vaniljbullar och rånskålar med grädde. HEJ TJOCKT. Gott var det iallafall, och jag åt med god min.

Lämnade skor hos Ellie och cashade in pengar. Vem har sagt att pengar inte är lycka? så jävla fel missbedömning.

 

 

SEN, åkte vi ut på Ikea. Att gå på Ikea utan pengar är egentligen trist OM man inte är på ett mission. Det var jag idag. Jag skulle försöka hitta bra ''förvaringsmöjligheter och rätta planlösningen'' för min (FÖRHOPPNINGSVIS) nya lägga. Det är en etta på 33 kvm, så varenda millimeter är värdefull, enligt min kära mor. Men vi kommer lösa mycket genom att bygga en loftsäng och få bort alla kläd/lakan/handdukar/sko-problem genom att få ett lill-rum där under. Sen letade jag även efter en passande soffa. FOUND IT. Perfekt är den, och väldigt skön. Jag är ju en sån där tös som verkligen älskar kuddar och filtar osv, så alla som sover hemma hos mig kommer ligga i och på det mjukaste. ALLTID. Svär på min heder (HAH) och samvete (HAHA).

 

 

 

Såhär har jag tänkt mig:

Ungefär så långt har jag kommit hittills. Nu håller vi lill-tömmarna imorgon!!

Så hiiiimla fin söndag. Blir helt glad i kroppen när jag ser solen osv. På riktigt. Det gör hur mycket som helst med mitt humör. Nu ska jag och mamma åka ut till mostär å morbrääää. Go-fika sista helgdagen till ära FÖRMODLIGEN. Sen lämna skor hos Ellie och sen Birsta för att komma tillrätta med min dåliga planlösning.

 

zya!

Sovmorgon är någonting fruktansvärt överskattat enligt mig. Jag har aldrig gillat att sova bort förmiddagen, men idag gjorde jag ett undantag och det KÄNNS. Jag är pigg, kry, glad, spänd, förväntansfull osv osv osv. Inga dåliga känslor (förutom ett fruktansvärt godissug som jag ska bota med en promenad senare).

Jag missade dock melodikrysset imorse, vilket resulterade i att jag började sakna Emelie. Men snart fyller jag år, och då är hon här. Hos mig. Så det gillar jag jättemycket, minsann.

Städat idag. Packat iordning allting inför potentiell flytt osv.

 

Nu ska jag titta på ett avsnitt av Mentalist, äta en smörgås och sen ta en promenad. Ikväll ska jag leka kock. Lika bra det då mamma ej är skicklig i köket.

 

Fred.

Vänner som egentligen inte är vänner, kärlek som inte går som man vill, oro, ilska pga saker man inte kan påverka, saknad när man inte kan göra någonting åt den på ett tag, känslor för personer som ej vet och som ej känner samma sak, tid, musik som sätter fingret på känslor när känslorna är jobbig, när man inte kan sluta lyssna på låtarna, när man vill så mycket men har så lite, den när man har så lite och vill ha mer, den när man aldrig blir nöjd, den när man önskar att saker var annorlunda.

Botas med: