my ∆ brings all the hipsters to the yard, and they're like "How avant-garde"

Idag är det tisdag. Tisdag betyder att det logiskt nog är onsdag imorgon, och onsdagar är dagarna jag lämnar Sundsvall för jämtland, jobb och tidiga morgnar.
Blixtvisiter hemma är på gott och ont. Man hinner inte göra allt man vill, men samtidigt är det skönt för man får sin dos av lugn och trygghet man behöver för att kunna köra all in tills man är ledig igen.
Jag jobbar tors-sön - SJÄLV. Frukost själv. Lunch själv. Två fikastunder. Själv. Dock är det rätt lugnt - hoppas jag. Annars kommer det sluta med att jag sitter med huvudet i knäna, gråten i halsen med konstiga ljud kommandes ur min strupe. Jag är egentligen inte ett dugg stresstålig, jag måste röka otroligt stora mängder cigaretter för att klara stress, vilket jag gör. Men det ordnar sig. Det gör det.

Nu sitter jag med glöggte och har precis tagit ut brödet ur ungnen. Det vattnas i lill-munnen min! även om Julbordet på Ikea igår gjorde mig soffliggandes i timmar kurrar lillmagen. Det är underligt, det där! man blir så mätt att man tror att man aldrig mer skulle behöva äta, men på morgonen efter är man hungrig, likt förbannat.

Nej, återkommer senare. Måste passa på att blogga nu, medans tiden finns.
Ha det fint, mina små tomtar!

...Let me come home, home is whenever I'm with you
(den spelas på radio nu, så jävla passande)

Nu är jag hemma. Man underskattar hemma när man är hemma. Men nu, när jag varit borta är det så fruktansvärt härligt. Jag sitter på min vanliga plats i köket, med tända ljus, min kaffekopp och tända ljus. P3 som enda ljudkälla och snö utanför fönstret. Adventsljusstake i fönstret och en dag av roligt framför mig.

Jag och mamma ska ut på birsta senare. Jag måste ha ett par vinterskor. En vinterjacka måste jag också ha, men den ska pappa köpa till mig. Jag ska få en jättefin fjällräven *fnizz* och det kommer bli himla bra.
Sen ska jag och mamma äta julbord på Ikea. Hur moraliskt fel det egentligen är att äta julbord i november vet jag inte, men eftersom att mitt schema är en mardröm när det gäller planering och att veta saker konkret tar vi det säkra före det osäkra och tar vara på tiden vi har nu innan jul.

Ikväll vet jag inte vad jag ska göra. Jag kanske åker och hälsar på Joakim en sväng. Det skulle vara trevligt!
(sitter med lyckokänslor nu, ljusen brinner, radion spelar och allt luktar kanel här hemma. Jag älskar henne)

Hur har ni haft det? vad gör ni på dagarna?

Så sinnessjukt förjävla överpeppad.
Jag och Celina ska röja festivalen till grunden, om vi inte blir jämnad till marken innan det händer.


Dagen i korta drag:
Stress. Tristess. Misär.
Det har inte varit en bra dag. Imorgon får jag dock åka hem till lill-mamma. Det ska bli skönt.
Nu ska jag snart upp till hotellet igen, dricka en kopp te och invänta min far och hans nya tjej. Otrohetsbruden som jag spytt galla över. Önska henne lycka till (jag SKA försöka vara snäll) sen får jag komma tillbaka till våran mysiga stuga där Hanna väntar på mig.
Det känns verkligen som att man funnit en ny fin vän. Hon är himla bra och fin och snäll, den där Hanna.

Jag beklagar åter igenom min frånvaro. Jag har försökt ta vara på min ledighet genom att ligga i soffan och titta på tv, städat stugan med Madde samt sovit. Välbehövligt.
Nu ska jag bara jobba lör-sön, sen får jag äntligen åka hem till mor några dagar. Jag åker tillbaka på onsdag, sen jobbar jag tors-fre. Det är väldigt mycket just nu. Måndagen efter det är det introdagar, så jag kommer inte hem över helgen, och förmodligen inte under veckan heller, men allt sånt återstår att se. Vi får inte sådär överdrivet mycket information.

(Nu kommer Hanna till stugan!)
Annars då?
Jo, jag mår helt okej. Allt börjar återställas, mitt humör är uppåt, men har man dippat så kraftigt som jag gjorde, tar det ett tag innan man kan börja se det ljusa i allting. Men nu ska jag köra stenhårt med allt. Jobb, humör, vinter, vänskap, kärlek. Allting ska få sig ett uppskjut!

Jag saknar dessutom min mamma. Det kommer bli väldigt underligt under jul, men jag ska överraska henne med en spabehandling, frukostbuffé och eftermiddagsfika här på hotellet på julafton så hon är här heeela dagen, så jag får gå och julkramas med henne hela dagen lång. Hur stressigt det än är. Jag kommer aldrig bli äldre än tio år under julhelgen. Det händer inte. Jag vill egentligen gråta när jag tänker på att jag inte kommer få se Kalle klockan tre.

NU har jag uppdaterat. Är du nöjd, Millan?
Nu ska jag umgås med Hanna. Sen blir det tidig läggning.
Att börja jobba 06.00 är inte alltid så himla roligt.

PUSS!

Jag har ingen ursäkt till min frånvaro. Jag har jobbat och när jag kommer hem har jag bara orkat göra middag, samt titta på tv. Inte mer. Jag har inte ens haft internet förrän idag. Mamma fyllde på mitt modem, snäll som hon är.

Idag är jag ledig. Ni förstår inte, om ni inte jobbat inom kök, hur fruktansvärt skönt det är. Idag och imorgon ska jag bara ta det otroligt lugnt. Pappa kommer och hämtar mig om ett par timmar, så jag ska tvätta lite hos honom, sen fylla på min kyl lite.

Vikten då? imorse: 67,8. Det går neråt. Med mens och allt. Jag ska köra stenhårt tills jag ligger där jag låg i början av månaden. Så det blir ingen lussebulle, pepparkaka eller glögg för mig till första advent. Men jag klarar mig. Jag ska unna mig lite när jag mått målet. Håll tummarna att det blir innan jul, annars kommer det bli lite småtrist.

Nu är diskmaskinen klar. Den ska jag plocka ur. Sen ska jag damsuga av här lite, samt plocka ihop tvätten som ska med till pappa, skriva in inköpslista och sminka på mig ansiktet.

Det slog mig även att det är en månad kvar till julafton. Vart tog tiden vägen?!

För ett år sen mådde jag kasst.
Från och med du.

Jag känner mig bara så förbannat tom just nu. Som om all luft gått ur mig, all min inspiration är som bortblåst och jag känner mig liten, förbannat ynklig och totalt motbjudande. Jag saknar så fruktansvärt mycket. Så mycket som inte är konkret och fysiskt. Jag saknar så många känslor som jag kände förut, jag saknar saker som känns på riktigt. Jag saknar att vara mottaglig för beröm och komplimanger, att få känna känslan av att bli totalt uppfylld av något så egentligen litet.
Jag hatar att dippa, att känna hur allt bra man känt plötsligt förvandlas till en misär och allt pga något så fruktansvärt oväsentligt.
Jag vill gråta. Hela tiden. Hela dagen har jag gått med gråten i halsen, och jag vet innest inne varför. Vissa saker tar bara fram allting. Jag har ingen ork, ingen energi till det jag förut brann för.
Jag önskar att jag kunde hjälpa alla. Att jag kundra dra ut alla era knutar, hjälpa er få rätsida på era liv, samtidigt som jag kunde ta hand om mig själv. Men jag kan inte göra det nu. Jag vill ha hjälp, jag vill ha klippan i livet, jag vill att någon säger till mig, att någon drar mitt släp ett tag, för jag är helt slutkörd. Så fruktansvärt trött, ledsen, arg.
Jag ville inte att det skulle bli såhär. Jag trodde jag var starkare. Är jag verkligen såhär svag? Är jag verkligen så fruktansvärt svag och patetisk att jag inte ens kan ta hand om mig själv längre?
Jag vansköter det jag måste leva med hela livet. Mig själv.

Jag behöver något. Jag behöver vetskapen om att jag någongång också kommer bli nöjd. Jag måste få känna att saker kommer att lösa sig snart, att jag snart kommer få se allt klart. Att jag kan få börja mitt liv snart. För nu lever jag inte. Nu går jag per automatik. Allt planerat in i minsta detalj. Vem vill leva så?
Jag vet mycket väl att ni vet. Jag vet att en av er har vetat det här hur länge som helst. Du som varit med från början. Du har vetat om det här, länge. Jag har valt att inte lyssna på dig, då min resa varit det jag prioriterat högre än allt annat. Jag har valt att inte lyssna på alla varnande ord. Jag har sett mellan fingrarna. Jag har alltid trott att jag har haft allt under kontroll.
Jag vet inte om jag har den kontrollen längre. Jag vet inte om jag mår så bra längre. Nej, jag mår inte bra längre. Jag mår så förbannat dåligt. Jag mår så förbannat jävla skitdåligt just nu.

Hjälp mig. Någon. Vem som helst. Ring psykakuten, eller vad som helst.
Jag vill att någon annan ska hålla tyglarna ett tag, jag vill vara ett barn där någon vuxen säger åt mig vad jag ska göra, när jag ska göra det och hur. Jag vill slippa kontrollen jag har kvar, jag vill låta någon annan sköta allt. Jag skiter i vilken. Vem som helst har bättre kontroll än vad jag har nu. Min kontroll är borta.
Så jävla borta.

Jag vill bara skrika. Jag har något inom mig som bara maler och river och sliter. Jag vet inte vad det är. Allt bara kommer, kommer och jag kan inte stoppa det. Jag kan inte göra ett skit. Bara låta det komma. Denna förbannade syndaflod av känslor. Jag kommer drunkna. Jag kommer tammefan dö.

Hjälp mig, för i helvete.

Jag gör det faktiskt.
Vägen kommer vara så sjukt lång, och jag kommer att vilja skrika, slå, gråta, skratta och dö. Men jag gör det faktiskt. Jag gör det för er.

Idag är en skitdag. Bara allmänt.
Jag har inget mer att tillägga.

Jag har vaknat, kokat kaffe, läst nya Allers och ätit frukost.
En fin start på en fin dag.
Ikväll är det bio med mamma på schemat. Jag är helt dagvild, jag vet knappt vad det är för dag. Det enda jag vet och minns är att jag ska upp och jobba på fredag.
Min mobil är även knasig. Så att alla vet, om ni skulle försökt något.

Puss alla

1) Följ min blogg med Bloglovin!

2) Fantastiskt att ha en vän vid namn Oskar ibland (jämt).
Jag fick ett sms i afton. Våran musikaliska kompabilitet är läskig, och även detta tips var mitt i prick.
Klicka på bilden. Lyssna på plattan. Älska mig kan du göra senare.

Soppveckan fortsätter imorgon med räk &-hummersoppa. Intressant. Nybakat bröd till det, SÅKLART.

Jag har varit hemma två dagar, och fick nu ett samtal från min chef om jobb.
Jag åker upp på fredag, sen jobbar jag sön-ons, och även lör-sön. Där sprack min helgplanering! men det gör ingenting, dock. Jag måste komma igång, känner jag.

Nu bakar jag bröd som vi ska äta till våran soppmiddag #2. Idag blir det chunky tomato soup. Spännande!
Nu dör mitt datorbetteri snart och jag orkar inte hämta sladden. Gör det till lunchen.
Vad gör ni idag?

Efter mitt förmiddagsbak klädde jag på mig och åkte ut på Birsta. Jag trodde världen var emot mig. Jag hittade verkligen ingenting. För att en shopping ska bli fullständig för mig måste jag hitta en överdel. Det kan vara en kofta, en tröja eller bara ett linne, men idag hittade jag verkligen ingenting. Till en början.
Jag gick in på JC, hittade ett par snygga tights på rean (jag vet, tights är lite smått last year) men det är snyggt ibland. Sen strosade jag runt, säkert 1½ timme, träffade på MANDY som skulle köpa glas och ljus till sin nya lägenhet, och sen träffade jag en gammal kompis.

Jag kände att hoppet svek mig, så jag köpte mig en kaffe, SEN! kom jag på att jag provat en tröja på Monki när jag och Amanda kom hem från Dublin. Jag var tvungen att se om den fanns kvar - den gjorde det! den låg så fint mitt i lokalen. Orörd och smått bortglömd. Den ljuva, ganska mörkgråa färgen som ettsat sig fast på min närhinna kände jag såväl igen, så jag tog med den till provrummet av ren rutin. Jag visste hur den satt, hur den kändes, vad den kostade och hur bra den fick mig att känna.
När jag stod där sa det klick och jag gick till kassan och betalade. Nu äger jag den. 400 kr fattigare är jag, men det gör inget. Jag får leva på köttsoppa resten av månaden.

Nu ska jag och mamma snart iväg till Ellie och Anneli, Anneli fyller år och det ville dom fira med oss, bl.a.
Eftersom att jag inte åkte iväg igår åker jag iväg ikväll istället, så jag återkommer imorgon med livsrapport.

Ha en fin kväll!

Jag tror majoriteten av sveriges befolkning har en åsikt om Isabella Löwengrip.
Min åsikt är enbart positiv, då hon är en av mina största inspirationskällor. Hennes driv, hennes självbild och viljestyrka är något som hjälp mig på vägen mot ett sundare liv.
Nu menar jag inte att hon är en hälsoguru, att hon äter och tränar felfritt osv, men hennes syn på sig själv och sin kropp är otroligt beundransvärt. Att hon är så pass kurvig som hon är och älskar det, är otroligt skönt att se. Att hon inte lider av vikthets och hysteri över ett kilo upp eller ner. Hon håller mig ner på jorden, på ett sätt. Det är skönt.

Hon har alltid varit min måttstock. Till kroppsform och på något vis som ett ideal. Kurvor är så otroligt vackert, och jag ser hellre att jag får ha rejäla kurvor än att jag förlorar allt och tillslut ser ut som en planka.

Har ni någon offentlig person som ni skulle kunna se som eran måttstock? Någon med (förhoppningsvis) ett sunt ideal och lite kött på benen? Om erat svar skulle vara i stil med Lindsay Lohan, mary-Kate & Ashley Ohlson eller Nichole Richie vill jag inte höra. Osunda ideal lämnar vi utanför den här bloggen. Men tell me? finns det någon sund människa som inspirerar er?

Nu ska jag bolla Efter Tio med brödbak i köket. Sen ska jag ner på stan (eller ut på Birsta) och spendera lite pengar. Jag är sugen på en ny fin tröja och ett par byxor. Samt hårfärg. Utväxten är inte nådig nu.

Jag är tillbaka i Sundsvall ett tag.
För första gången kändes det dåligt att åka ifrån jobbet och Storhogna. Mest bara för att jag verkligen har börjat lära känna mina arbetskamrater, och dom är verkligen hur underbara som helst.
Jag och mamma bodde där över helgen, och det var verkligen guld värt. Vi åt underbar frukostbuffé, goda middagar och luncher, simmade, promenerade på fjället och bara tog det lungt. Jag satt t.ex. nere i Vinterträdgården tre timmar med en bok och drack vin. Att jag hittade lugn till att göra det är för mig ett mysterium. Men jag gjorde det.

Den 5e december åker jag tillbaka till introdagarna. Då blir det åka av!


Jag återkommer imorgon. Med mer info, djupare tankar och i mitt esse.
Aur Revoir

Dessa bilder är bilder jag sparat till ett tillfälle då jag förändrat något. När jag gått ner i vikt och kan titta på dem och känna mig stolt över mig själv och min prestation.
Jag vet att jag borde jubla över vad jag åstakommit. Jag har gått ner drygt 40 kg på lite mer än 9 månader. DET ÄR JU SJUKT?! varför hoppar jag inte av lycka? varför ser jag fel istället för rätt? varför ser jag fett istället för former jag aldrig tidigare haft? varför ser jag ingen riktig skillnad? varför vill mycket alltid ha mer?

Bilderna är tagna när vi firade min 18-årsdag. De är alltså snart 2 år gamla, och här var jag som störst. Jag vägde drygt 106 kg, kanske lite mer. Absolut inte mindre. Jag skäms så fruktansvärt när jag ser dom. Jag minns att jag trodde att tröjan gjorde mig smalare. Ack, så fel jag hade.

Jag förstår på ett sätt inte att det där faktiskt är jag. Hade jag fortfarande sett ut sådär om jag inte tagit tag i mitt liv och min hälsa?
Vi fortsätter:

HELT SJUKT!

Och nu jämför vi med bilden sen igår:


Tada!

Ibland vill jag bara gömma mig när saker inte blir som jag vill. Jag har märkt att jag är så. När det finns något som stör, förstörs så många fina upplevelser för mig. Det egentligen enda som stör mig nu, är viktnedgången. Det är den där förbannade siffran på vågen som jag inte orkar med. De senaste dagarna har jag bara velat skrika.
Jag har vetat ett tag att vikten faktiskt styr mitt humör, mitt liv till viss del. När jag väger mer än jag gjorde dagen innan osv. Jag har låtit det gå för långt, och jag är mycket väl medveten om det.

I måndags visade min våg 66.5 kg. Jag var överlycklig. Jag hade ett halvt kilo kvar. Jag vet mycket väl att vikten pendlar (och mitt humör med den) men varje gång den pendlar uppåt sätter destruktiva tankar in, direkt. Äter jag för mycket? Är jag påväg att bli tjock igen? Vad gör jag för fel?
Jag vet mycket väl att jag inte gör något fel, men när jag inte är hemma och har mina normala rutiner blir jag paranoid och jag måste jobba bort det beteendet om jag ska klara av att jobba hela vintern i fjällen.

Imorse visade vågen på 67.1. Jag tittade mig i spegeln och de mest sorgsna ögonen tittade tillbaka på mig. Hur kunde jag låta det gå såhär? Hade vågen visat på 66.5 hade jag varit sprudlande, men det gjorde den inte och hela dagen har varit som en dimma. Jag blir skygg, avskärmad och vill helst inte prata med någon. Det är sjukt. Det ska inte vara så, jag vill inte ha det så.
Jag vill och ska prata med mamma om det här. Hon har varit i exakt samma sits. Jag behöver bara störd och råd. En psykolog och dietist också. Jag behöver all hjälp.

Jag klarar inte bördan själv längre.

(Alla ni fina som inspireras av mig, låt eran viktnedgång ta tid. Gör inte som jag gjorde. Ni vill inte gå med dessa tankar, dom äter upp en innifrån)

Jag tror både mor och far kan hålla med om en sak; dom är båda glada att ha mig som dotter.
Visst, ibland är jag omöjlig. Arg, sur, kort, dryg, ostabil och inte helt lätt. Men oftast är jag nog det alla föräldrar vill att deras barn ska vara. Jag är hjälpsam, självständig och jag har tagit alla råd mina föräldrar givit mig, och de råden har sedan skapat den jag är idag. En bra människa med skinn på näsan.

Idag har jag gjort pappa en monstertjänst - städat huset. Säga vad ni vill, men killar bryr sig inte lika mycket om att ha det rent och snyggt runt sig. Iallafall inte min kära far.
Jag har sen vilat ett tag, och nu är jag uppe igen. Dricker en kopp kaffe och tittar på Äntligen Hemma. Om en timme ska jag börja gå till pappas jobb. Där ska jag fixa till mig en riktigt god middag. Vad jag vill ha vet jag inte riktigt, men det blir nog gott. Stark pasta med kyckling skulle vara gott. Lite fetaost och sallad till det, gott much? Ja.

MEN HUR MÅR NI? Ni är så tysta. Jag blir ju ledsen. berätta hur ni mår.
NU PÅ MOMANGEN!

Ni kan aldrig gissa vilken tid jag slocknade igår. Ska jag berätta?
22.00 nästan exakt. Jag har nog inte gått och lagt mig så tidigt sen jag gick på mellanstadiet. Då är man trött, det kan jag lova.
Imorse vaknade jag sju. SJU?! visst, jag fick 9 timmars välbehövd sömn, men det är ändå för tidigt för att vara vaken när man är ledig.

Nu är jag iallafall hos pappa. Kom hit igår eftermiddag, åt lax med röd pesto och sallad till middag. Som jag har saknat lax. Jag har mest bara ätit kyckling och kött hemma med mamma, vi köper aldrig lax för hon inte är så förtjust i fisk. Visst, hon kan äta lax men köper det sällan självmant.

Idag ska jag inte göra någonting. Pappa är ledig och ska snart till vårdcentralen med en ögoninflamation gone bad, så jag ska stanna till på hans jobb och baka bröd. Jag bakade igår. Katastrof. Första gången någonsin jag misslyckats med bröd. Jag åt alltså deg imorse. Ett tips till er alla: baka aldrig på bakpulver. Det är ett skämt.

Ikväll ska jag få skaldjurspasta med thiländsk curry. Jag längtar tills middagen.
Något jag också längtar till är fredag. Mamma och jag ska ha en tjejhelg på hotell! spa, goda middagar, frukostar,  wellness och allt annat fint en mamma/dotterrelation behöver nån gång ibland. Jag längtar. Det känns så fint att få skämmas bort så fruktansvärt med sin underbara mamma.
På söndag är det även farsdag. VAD KÖPER MAN? vad ger man bort? jag får hitta på något.
En god wiskey kanske?

Ja, nej. Kanske. Vi får se. Nu ska jag iallafall bege mig bort, mot oändligen och vidare.

Trött?

Det ska bli så fruktansvärt skönt efter jobbet imorgon. Komma till pappa, äta god mat och slänga upp benen i soffan på värdshuset. Då kommer jag må!
Jag sitter och tittar på Beck nu. Det är en tjej som har kommit hit som ska bo här. Hennes pojkvän är med för han har skjutsat henne från Gävle. Dom ligger framför mig i soffan nu, och nu kommer plugtwisten: Hon ligger och smeker honom?! framför mig? gör man sånt? inte ens under ett täcke. Jag känner mig lite... obekväm. Det är tur att jag snart ska gå och sova. Det ska bli skönt. Jag älskar att sova. Sova är skönt.

Vad har ni för er? vad tänker ni på? vad vill ni veta?

Så trött som jag är nu var det nog länge sen jag var. Jag har inte ätit sen åtta imorse och jag har jobbat i tio timmar, rakt av. Nu har jag slängt upp fötterna på bordet med datorn i knät, ska strax värma lite tacopaj som jag fick från min älskade, älskade mamma när jag var där på middag igår, sen ska jag äta i lugn och ro. Titta på tv, dricka kaffe, Beck klockan nio, sen sova.
Imorgon har jag frukosten själv.
Mer än såhär orkar jag inte skriva. Jag ser dubbelt.

Bilder från pappas hus, bilder på mig

Nu är jag anställd på Storhogna. Inte längre arbetslös. Jag har jobb tills i vår.
Det har varit en intensiv dag idag, men den har gått hyffsat bra, iallafall. Jag jobbade 10 timmar, satt ner 15 minuter och åt en smörgås under hela dagen. Jag var relativt light-headed när jag till slut fick sluta på eftermiddagen.

Mamma och Kicki kom förbi jobbet förut också. Jag hade dock slutat, men vi satt i vinterträdgårn och drack kaffe, pratade och lyssnade på levande musik. Väldigt fin kväll!
Nu ska jag och Linus titta på film! sen ska jag sova. Imorgon kommer mamma och hämtar mig, vi åker till våran stuga och där avnjuter vi en otroligt god middag tillsammans. Det är så mysigt att mamma är här uppe! Det behöver jag.

Sov gott

Om en dryg halvtimme ska jag åka iväg ner på stan och möta upp Millan, Maja och kanske Amanda. Då blir det lunch, sen ska jag tvinga med dom på en tur i stan. Vädret gör mig verkligen överlycklig så jag ska försöka samla på mig ett lager av vitaminer. Imorgon åker jag upp till pappa och på fredag börjar jobbet.

Mamma åker även upp till våran stuga på fredag med sin bästa vän, så hon kommer vara där över helgen. På lördag ska hon hämta mig så ska vi äta middag tillsammans i stugan. Väldigt mycket, verkligen. Jag älskar att vara i stugan. Stugan på jobbet inte lika mycket. Men pengar, pengar och ännu mer pengar. Pengar till Tomorrowland, t.ex.

Idag är en sån förbannat bra dag. Jag känner mig snygg och jag mår bra.
Jag säger hejdå nu, jag vet inte när jag bloggar igen. Jag har ju dock bloggappen på mobilen, så kanske redan imorgon. Eller ikväll, om Joakim somnar eller liknande.

Ni är underbara, puss!

Idag kommer bli en väldigt bra dag. Jag ska få träffa både Millan och Amanda. Vi ska luncha på Tant Anki & Fröken Sara, och sen ska jag till Joakim på sleepover.
Det enda som saknas för att den här dagen skulle få 10/10 är att jag fick starta dagen med te på Wall & Keogh och att Oskar fanns i iallafall Sverige.
Det är jobbigt att ha vänner långt borta, ibland vill man bara kunna ta en cigg och prata. Det vill jag idag. Så idag saknar jag Wall & Keogh och Oskar, lite extra.

Vad ska ni göra idag? jag vill veta allt.