fuck-ing-pain
Jag sitter och försöker formulera det, förmodligen, viktigaste brevet jag någonsin kommer måste skicka till någon i hela mitt liv. Det gäller ej ett dödsfall, men nog så känsloladdat.
Usch, jag hatar sånhär sårbarhet. Det är stunder som dessa som man önskar att hjärtat var av is, sten, järn eller annat hårt material.
Still I wonder
Sights around us fade and underneath the ground shakes, things fall apart
And no other than the voice of one another
Keeps us safely moving on in the dark
Usch, jag hatar sånhär sårbarhet. Det är stunder som dessa som man önskar att hjärtat var av is, sten, järn eller annat hårt material.
Still I wonder
Sights around us fade and underneath the ground shakes, things fall apart
And no other than the voice of one another
Keeps us safely moving on in the dark
Mamma sa ''lek aldrig med grannes barn''.
Grannens barns mamma sa alltid samma sak.
live fast, die young. Bad girls do it well
Emelie kom hit igår mitt i eftermiddagsluren.
Vi åkte och köpte räkor och cream bonjour och sen bakade jag bröd (som tyvärr blev degigt, så jag besparade Emelie besväret att äta och gav henne köpebröd) sen åt vi en mysmiddag framför tvn.
Gick och la oss ganska tidigt, jag klev upp ganska tidigt och bakade, gjorde iordning kaffe, sen ringde jag ner tösen och vi åt frukost framför nyhetsmorgon.
Nu har hon precis åkt hem och jag har bestämt mig för att inte göra någonting alls idag.
Imorgon åker jag tillbaka till pappa för att gå på pubquiz, sen ska jag jobba på söndag.
På återseende
Vi åkte och köpte räkor och cream bonjour och sen bakade jag bröd (som tyvärr blev degigt, så jag besparade Emelie besväret att äta och gav henne köpebröd) sen åt vi en mysmiddag framför tvn.
Gick och la oss ganska tidigt, jag klev upp ganska tidigt och bakade, gjorde iordning kaffe, sen ringde jag ner tösen och vi åt frukost framför nyhetsmorgon.
Nu har hon precis åkt hem och jag har bestämt mig för att inte göra någonting alls idag.
Imorgon åker jag tillbaka till pappa för att gå på pubquiz, sen ska jag jobba på söndag.
På återseende
soldat
Kan man verkligen öppna sitt hjärta för någon utan att avslöja att det egentligen tillhör någon annan?
Hur tar man tillbaka sitt hjärta?
Jag ska ut på en lång promenad nu. Rensa tankarna i blåsten.
Release and let go.
Hur tar man tillbaka sitt hjärta?
Jag ska ut på en lång promenad nu. Rensa tankarna i blåsten.
Release and let go.
Nu säger jag godnatt och lämnar kvällsmisär och hjärtan här.
Steady as she goes
Jag har lärt mig att jag inte ska ta ut saker i förskott. Det har jag gjort hela mitt liv. Det är därför jag inte vågar falla för någon, varför jag blivit reserverad och sluten när det kommer till kärlek.
Att behöva öppna upp sig för någon och visa sig sårbar är det läskigaste jag vet. Att släppa all kontroll och totalt ge sig hän till en annan människa är det största man kan göra och inget man ska göra utan att tänka till. Du väljer att dela ditt inre, ditt hjärta och dina hemligheter med en människa, man blir två. Samtidigt som man ska försöka vara sin egna.
Att känna samhörighet med någon, att behöva lita på någon till 100% och att älska någon vad som än händer ger mig kalla kårar. Att få känna sig älskad, att någon ska kunna lita på mig 100% och att någon skulle känna samhörighet med just mig gör mig livrädd.
Är man verkligen mogen för en relation då? eller är jag helt enkelt för skadad för att ens våga ta ett steg i just den riktningen? har jag verkligen förstörd mig själv så pass mycket att jag inte längre kan ta emot kärlek?
Är det en skev syn på mig själv som är problemet, eller är det rädsla för att inte räcka till?
Vågar någon ta sig an mig, med allt vad det för med sig, med alla murar de måste spränga för att ta sig in, är det välkommet. Jag vill bara veta om jag fortfarande är kapabel till att älska, känna, ta emot, vara lycklig.
Jag antar att jag vill ha filmscenariot. Där killen står ute i regnet tätt intill, säger att han vill ha mig, precis så som jag är, med skavanker och skev självbild, att han är villig att ta mitt taskiga humör och humörsvängningarna. Att istället för att bråka med mig, hålla om mig och berätta att det är okej, vad det än är.
Men nu lever jag i verkligheten. Inte i filmen, och jag vet inte om det finns något sånt slut i verkliheten. Vad händer när kameran slutar rulla? när filminspelningen är slut? det visas aldrig. Det är den läskiga biten.
Att behöva öppna upp sig för någon och visa sig sårbar är det läskigaste jag vet. Att släppa all kontroll och totalt ge sig hän till en annan människa är det största man kan göra och inget man ska göra utan att tänka till. Du väljer att dela ditt inre, ditt hjärta och dina hemligheter med en människa, man blir två. Samtidigt som man ska försöka vara sin egna.
Att känna samhörighet med någon, att behöva lita på någon till 100% och att älska någon vad som än händer ger mig kalla kårar. Att få känna sig älskad, att någon ska kunna lita på mig 100% och att någon skulle känna samhörighet med just mig gör mig livrädd.
Är man verkligen mogen för en relation då? eller är jag helt enkelt för skadad för att ens våga ta ett steg i just den riktningen? har jag verkligen förstörd mig själv så pass mycket att jag inte längre kan ta emot kärlek?
Är det en skev syn på mig själv som är problemet, eller är det rädsla för att inte räcka till?
Vågar någon ta sig an mig, med allt vad det för med sig, med alla murar de måste spränga för att ta sig in, är det välkommet. Jag vill bara veta om jag fortfarande är kapabel till att älska, känna, ta emot, vara lycklig.
Jag antar att jag vill ha filmscenariot. Där killen står ute i regnet tätt intill, säger att han vill ha mig, precis så som jag är, med skavanker och skev självbild, att han är villig att ta mitt taskiga humör och humörsvängningarna. Att istället för att bråka med mig, hålla om mig och berätta att det är okej, vad det än är.
Men nu lever jag i verkligheten. Inte i filmen, och jag vet inte om det finns något sånt slut i verkliheten. Vad händer när kameran slutar rulla? när filminspelningen är slut? det visas aldrig. Det är den läskiga biten.
En helt okej dag
Jag, Emelie, Patric och Andreas var och åt hamburgare på Storhogna ikväll. Väldigt gott.
Fick mig en skymt av Madde men inte så mycket mer. Får åka dit mer igen och träffa alla! jag saknar dom.
Nu ska jag nog tvätta bort sminket, kanske duscha om jag orkar, sen ska jag gå och lägga mig om ett litet tag. Jag säger jämt det, men det slutar ändå med att jag blir uppe till ett-två.
Ja, idag hade jag en bra dag iallafall. Ingen matångest. Man måste få unna sig, intalar jag mig själv. Det är ju sant. Bara svårare i praktiken.
Nu ska jag inte skriva mer.
Jag lider av megalomani
Fick mig en skymt av Madde men inte så mycket mer. Får åka dit mer igen och träffa alla! jag saknar dom.
Nu ska jag nog tvätta bort sminket, kanske duscha om jag orkar, sen ska jag gå och lägga mig om ett litet tag. Jag säger jämt det, men det slutar ändå med att jag blir uppe till ett-två.
Ja, idag hade jag en bra dag iallafall. Ingen matångest. Man måste få unna sig, intalar jag mig själv. Det är ju sant. Bara svårare i praktiken.
Nu ska jag inte skriva mer.
Jag lider av megalomani
På rätt köl
Spännande saker händer i mitt liv nu!
Jag tar tag i saker, och det känns grymt.
Ikväll ska jag och Emelie käka på Hogna, sen ska jag hem och titta på massa bra saker på tv.
Sen ska jag sova.
Gå och handla bör jag också göra, men jag orkar inte det nu. Så jag tar det sen.
Jag tar tag i saker, och det känns grymt.
Ikväll ska jag och Emelie käka på Hogna, sen ska jag hem och titta på massa bra saker på tv.
Sen ska jag sova.
Gå och handla bör jag också göra, men jag orkar inte det nu. Så jag tar det sen.
Men vid närmare eftertanke köpte jag ju megalomani också.
... så skämmas bör jag kanske inte göra.
Grym platta, f.ö. Jag trodde inte att de skulle kunna utveckla sig efter Boys II Men,
men dom gjorde det. Såklart. Det är ju Maskinen.
Ja, jag köpte den på Itunes igår
Skäms inte ens. Har den t.o.m som ringsignal.
All alone in this plastic jungle
Hur kommer det sig att man kan känna sig som en total outsider pga procenten kroppsfett på kroppen? Det är ett sjukt beteende som media och-modevärlden skapat. Jag är trött på det. Vad är det egentligen som begärs av oss? Vi ska vara 170cm långa, väga MAX 63 kg, för väger man mer är man överviktig, och om man har den stämpeln är det ju skamligt.
Visst, jag försöker gå ner i vikt, men jag är less på att det är det enda jag tänker på. Jag är less på att vara en Hitler mot mig själv och jag är less på ångest och tvångstankar. Det måste få ett slut.
Jag fick en kommentar på tidigare inlägg om att jag skulle vara inspirerande. No offence, men det är bara en fasad. i verkligheten är jag inte inspirerande. I verkligheten är jag bara ännu en tjej som lessnat på att vara tjock, som har lessnat på att inte få känna sig bekväm i sin kropp och som tar till/har tagit till extrema åtgärder för att rätta till det.
Förra gången ledde det till en ätstörning, och jag vägrar hamna där igen.
Jag har insett att jag trivdes så fruktansvärt bra med mig själv förut. Jag kände mig fin varje dag, var stolt över mig själv och ville verkligen visa upp mig och berätta om vad jag åstakommit. Nu känner jag bara ett stort ''NEJ'' över hela mig. Jag trivs inte, och därför försöker jag ändra på det.
Det är bara det att, när man varit mindre än man är, och man vill tillbaka dit, tar det så fruktansvärt lång tid. Första gången jag gjorde detta var varje ny sak jag märkte med min kropp ett Halleluja-moment, då jag aldrig upplevt det förut. Det enda jag tänker nu är ''Jaha, nu har jag bara 6 månader kvar till kroppen jag hade'', och det är värre än att behöva kämpa som jag gjorde första gången.
Men jag har insett att jag inte har någon tidsgräns. Det här ska vara för livet, och mitt liv har precis börjat. Jag får väl helt enkelt ta en sak i taget, jag är bara less på att behöva sträva efter att bli perfekt, att bli perfekt i ögonen på er andra.
Jag har inte samma ideal som Elle har. Men varför stärvar jag då efter de idealen istället för mina egna?
Jag vill bli sund. Vältränad. Fastare. Det vet jag att jag kan bli, bara jag fortsätter träna och äta riktigt.
Nu känner jag att min nuvarande situation, mina nuvarande prioriteringar är att få ordning på mitt liv, och jag känner att jag har börjat samlat ork och kraft till att ta tag i det. Jag måste bara lista ut hur jag ska ta mig vidare, vart jag ska börja för att kunna fullfölja allting som jag bestämt mig för att göra.
Jag har alla förutsättningar i världen för att ta mig dit jag vill, jag måste bara våga.
Visst, jag försöker gå ner i vikt, men jag är less på att det är det enda jag tänker på. Jag är less på att vara en Hitler mot mig själv och jag är less på ångest och tvångstankar. Det måste få ett slut.
Jag fick en kommentar på tidigare inlägg om att jag skulle vara inspirerande. No offence, men det är bara en fasad. i verkligheten är jag inte inspirerande. I verkligheten är jag bara ännu en tjej som lessnat på att vara tjock, som har lessnat på att inte få känna sig bekväm i sin kropp och som tar till/har tagit till extrema åtgärder för att rätta till det.
Förra gången ledde det till en ätstörning, och jag vägrar hamna där igen.
Jag har insett att jag trivdes så fruktansvärt bra med mig själv förut. Jag kände mig fin varje dag, var stolt över mig själv och ville verkligen visa upp mig och berätta om vad jag åstakommit. Nu känner jag bara ett stort ''NEJ'' över hela mig. Jag trivs inte, och därför försöker jag ändra på det.
Det är bara det att, när man varit mindre än man är, och man vill tillbaka dit, tar det så fruktansvärt lång tid. Första gången jag gjorde detta var varje ny sak jag märkte med min kropp ett Halleluja-moment, då jag aldrig upplevt det förut. Det enda jag tänker nu är ''Jaha, nu har jag bara 6 månader kvar till kroppen jag hade'', och det är värre än att behöva kämpa som jag gjorde första gången.
Men jag har insett att jag inte har någon tidsgräns. Det här ska vara för livet, och mitt liv har precis börjat. Jag får väl helt enkelt ta en sak i taget, jag är bara less på att behöva sträva efter att bli perfekt, att bli perfekt i ögonen på er andra.
Jag har inte samma ideal som Elle har. Men varför stärvar jag då efter de idealen istället för mina egna?
Jag vill bli sund. Vältränad. Fastare. Det vet jag att jag kan bli, bara jag fortsätter träna och äta riktigt.
Nu känner jag att min nuvarande situation, mina nuvarande prioriteringar är att få ordning på mitt liv, och jag känner att jag har börjat samlat ork och kraft till att ta tag i det. Jag måste bara lista ut hur jag ska ta mig vidare, vart jag ska börja för att kunna fullfölja allting som jag bestämt mig för att göra.
Jag har alla förutsättningar i världen för att ta mig dit jag vill, jag måste bara våga.
fjälluft och lövkrattning
Jag vaknade. Tänkte ta en joggingtur på 40 min, men det blev bara 20 min, sen försvann inspirationen om vart jag skulle ta vägen, så jag vände om, gick hem, gjorde frukost och nu ska jag ut och kratta upp löven som finns på gården. Det ska bli skönt.
Ha en bra dag. Baka pizza, måla tavlor, spela Sims, sök jobb och fira Leon!
(FAN va jag är lurig. Vilka vill jag ska ha en bra dag?! hehe)
Ha en bra dag. Baka pizza, måla tavlor, spela Sims, sök jobb och fira Leon!
(FAN va jag är lurig. Vilka vill jag ska ha en bra dag?! hehe)
Detta ska (vill) jag göra av mitt liv:
* Skaffa mig ett jobb
* Skaffa en egen lägenhet med mintgröna väggar och schackrutigt golv
* Ta körkort
* Köpa mig en riktig cdspelare och en stringmöbel
* Börja köpa skivor igen
* Tattuera mig
* Bli mer insatt i relavanta nyheter/ekonomi/populärhistoria/historia
* Bli duktigare med träning/hälsa/välmående
* Uppskatta det jag har och det jag åstakommit
* Börja plåta mer
* ''Hitta mig själv''
* Sluta fixera vid materiella ting, om det inte är något extraordinärt
* Sluta fixera vid killar och jaga kärlek
* Vara lycklig
* Våga leva mitt liv
* Skaffa en egen lägenhet med mintgröna väggar och schackrutigt golv
* Ta körkort
* Köpa mig en riktig cdspelare och en stringmöbel
* Börja köpa skivor igen
* Tattuera mig
* Bli mer insatt i relavanta nyheter/ekonomi/populärhistoria/historia
* Bli duktigare med träning/hälsa/välmående
* Uppskatta det jag har och det jag åstakommit
* Börja plåta mer
* ''Hitta mig själv''
* Sluta fixera vid materiella ting, om det inte är något extraordinärt
* Sluta fixera vid killar och jaga kärlek
* Vara lycklig
* Våga leva mitt liv
Strangers in the wind. Eller bara främlingar.
Jag har varit kär en gång i hela mitt liv. Det var i min första och f.ö. enda pojkvän. Om man ens kunde kalla honom det. Man kan nog det, även om det var en otroligt surrealistisk upplevelse som jag inte vet om jag skulle göra om, om jag fick chansen.
Jag skulle fylla sjutton år då. Det var snart tre år sen, och jag blir rädd när jag märker hur snabbt tiden svidar förbi.
I december uppenbarade sig dock någonting för mig. En person som fick tiden att stanna upp, mörket blev inte längre lika skrämmande och nätterna inte lika ensamma.
En person som gjort så stora avtryck i mig att det ibland blir fysiskt obehagligt att tänka tillbaka.
Tänka tillbaka på alla fina nätter, alla fina ord, alla upplevelser, leendet, skrattet, rösten, lukten.
Jag hatar ordet saknad. Jag hatar vad det har för innebörd och jag hatar framförallt att behöva känna känslan. Jag saknar sällan personer. Jag älskar ännu mer sällan personer, men personer som gör något för mig, som får mig att växa som person och som delar med sig av sig själv värdesätter jag.
J var och är en sån person. En person som jag aldrig någonsin kommer glömma, aldrig kommer sluta bry mig om och alltid kommer prioritera, på något konstigt sätt. Ropar han kommer jag springa, hatar han kommer jag gråta, älskar han kommer jag älska tillbaka och så vidare. Det kanske bara är den där killen med stort K. Killen som man kommer jämföra alla killar med, som man ser som far till sina barn, som man skulle ge allt för att få leva tillsammans med, som man helt enkelt bara måste få ha i sitt liv, på något av alla tänkbart möjliga sätt?
Jag skulle fylla sjutton år då. Det var snart tre år sen, och jag blir rädd när jag märker hur snabbt tiden svidar förbi.
I december uppenbarade sig dock någonting för mig. En person som fick tiden att stanna upp, mörket blev inte längre lika skrämmande och nätterna inte lika ensamma.
En person som gjort så stora avtryck i mig att det ibland blir fysiskt obehagligt att tänka tillbaka.
Tänka tillbaka på alla fina nätter, alla fina ord, alla upplevelser, leendet, skrattet, rösten, lukten.
Jag hatar ordet saknad. Jag hatar vad det har för innebörd och jag hatar framförallt att behöva känna känslan. Jag saknar sällan personer. Jag älskar ännu mer sällan personer, men personer som gör något för mig, som får mig att växa som person och som delar med sig av sig själv värdesätter jag.
J var och är en sån person. En person som jag aldrig någonsin kommer glömma, aldrig kommer sluta bry mig om och alltid kommer prioritera, på något konstigt sätt. Ropar han kommer jag springa, hatar han kommer jag gråta, älskar han kommer jag älska tillbaka och så vidare. Det kanske bara är den där killen med stort K. Killen som man kommer jämföra alla killar med, som man ser som far till sina barn, som man skulle ge allt för att få leva tillsammans med, som man helt enkelt bara måste få ha i sitt liv, på något av alla tänkbart möjliga sätt?
Utgång = hemgång
Emelie och jag bestämde oss för att dra in till Östersund igårkväll. Sagt och gjort.
Vi åkte in och mötte upp ett gäng med tjejer, bl.a. Kajsa och Fia! drack mintu (</3) och öl. Gick iväg ner till stan, alla försvann och jag och Emelie gick på Allstars och mötte upp Andreas. Dyng som han var försvann han med en tjej och jag och Emelie blev forever alone. Men det gjorde ingenting. Vi drack, dansade lite (jag dansade) och sen försvann tiden? klockan blev sent och vi mötte upp Fia för nyckel till lägenheten, köpte med oss Donken hem (JA, jag åt donken. På natten?!?!??!) och tog taxi hem. Åt och somnade.
Idag vaknade vi, relativt pigga. Fia och Cecilia kom hem, fortfarande lite full med mat som dom åt. Då kom vi på att klockan var närmare ett, så vi åkte iväg in till stan, delade på en pizza, handlade lite, drog på systemet och sen trippade vi hem.
Nu har jag och pappa packat in en hel buss med flyttkartonger in i nya huset. Kroppen är slut, knoppen är slut. Jag kommer sova så jävla gott inatt.
Vi åkte in och mötte upp ett gäng med tjejer, bl.a. Kajsa och Fia! drack mintu (</3) och öl. Gick iväg ner till stan, alla försvann och jag och Emelie gick på Allstars och mötte upp Andreas. Dyng som han var försvann han med en tjej och jag och Emelie blev forever alone. Men det gjorde ingenting. Vi drack, dansade lite (jag dansade) och sen försvann tiden? klockan blev sent och vi mötte upp Fia för nyckel till lägenheten, köpte med oss Donken hem (JA, jag åt donken. På natten?!?!??!) och tog taxi hem. Åt och somnade.
Idag vaknade vi, relativt pigga. Fia och Cecilia kom hem, fortfarande lite full med mat som dom åt. Då kom vi på att klockan var närmare ett, så vi åkte iväg in till stan, delade på en pizza, handlade lite, drog på systemet och sen trippade vi hem.
Nu har jag och pappa packat in en hel buss med flyttkartonger in i nya huset. Kroppen är slut, knoppen är slut. Jag kommer sova så jävla gott inatt.
maggio på agendan
JAG har bestämt att jag, Emelie och Andreas ska till Åre på torsdag och gå på Maggio.
Det kan bli fett!
Sen fick jag tråkigt (även om det är någon slags skön och fridfull tristess då jag har hela nystädade huset för mig själv)
Ikväll kanske jag går till Värdshuset och kollar läget, men vi får se. Om jag orkar, dvs.
PS. Patric sa att man får ''bullig'' mage av att göra situps när jag klagade på träningsvärk?!??! är detta sant? :((( *tittar ledsamt* DS.
Det kan bli fett!
Sen fick jag tråkigt (även om det är någon slags skön och fridfull tristess då jag har hela nystädade huset för mig själv)
Ikväll kanske jag går till Värdshuset och kollar läget, men vi får se. Om jag orkar, dvs.
PS. Patric sa att man får ''bullig'' mage av att göra situps när jag klagade på träningsvärk?!??! är detta sant? :((( *tittar ledsamt* DS.
NU ÄR DET FF IN THE COCKCRIB
Det ska bli så fruktansvärt skönt att få vara ensam i ett par dygn.
När klanen har flytt ska jag klä på mig träningskläderna och gå ut och springa benen av mig. Sen ska jag hem och städa, diska och fixa. Sen ska jag slå mig ner i soffan och njuta av OC.
Lön har jag även fått idag, så mobilräkningen som hängt som en moln över huvudet på mig ska jag betala. Pengar har jag kvar efter det också. Det går bra nu.
Det är fredag.
Fest?
När klanen har flytt ska jag klä på mig träningskläderna och gå ut och springa benen av mig. Sen ska jag hem och städa, diska och fixa. Sen ska jag slå mig ner i soffan och njuta av OC.
Lön har jag även fått idag, så mobilräkningen som hängt som en moln över huvudet på mig ska jag betala. Pengar har jag kvar efter det också. Det går bra nu.
Det är fredag.
Fest?
Usch vad jag saknar min mamma
Idag saknar jag faktiskt Sundsvall. Mamma också. Så himla, himla mycket.
Imorgon åker pappa och resten åt olika håll. Jag blir därför ensam i ett par dagar. Det ska bli så fruktansvärt skönt. Ni anar inte.
Ska dessutom åka till min stuga nästa vecka och bosätta mig där i tystnaden några dagar. Det ska också bli skönt.
Hoppas allt är bra med er.
Puss!
Imorgon åker pappa och resten åt olika håll. Jag blir därför ensam i ett par dagar. Det ska bli så fruktansvärt skönt. Ni anar inte.
Ska dessutom åka till min stuga nästa vecka och bosätta mig där i tystnaden några dagar. Det ska också bli skönt.
Hoppas allt är bra med er.
Puss!
Hej faster och resterande
Läste ett bekymrat mail från min faster idag.
- Jag är okej. Du borde veta bättre än de flesta att jag alltid landar på fötterna, även om jag kanske ramlar ner på knä när jag kommit ner.
Idag har jag varit så fruktansvärt trött. Jag har verkligen svårt att hålla ögonen öppna idag. Jag tror det kan bero på brist på aktivitet, vilket kommer resultera i en löpartur ikväll. Det ska bli skönt, speciellt med tanke på att vi ska äta pizza till middag här hemma.
Olikt förra gången känns inte det skrämmande, utan bra. Göra egen pizza behöver inte vara onyttigt, utan det är bra att kunna variera. Jag ska iallafall ha parmaskinka, roccula, mozarella, nötter och honung på min. Fruktansvärt gott.
Färgat hår har jag också gjort idag. Samt satt ihop ett brickbord. Och bytt till nyinköpta sängkläder med peace-tecken på. Jag känner mig fredlig idag.
Nej, här kan jag inte sitta hela dagen.
Idag:
- Jag är okej. Du borde veta bättre än de flesta att jag alltid landar på fötterna, även om jag kanske ramlar ner på knä när jag kommit ner.
Idag har jag varit så fruktansvärt trött. Jag har verkligen svårt att hålla ögonen öppna idag. Jag tror det kan bero på brist på aktivitet, vilket kommer resultera i en löpartur ikväll. Det ska bli skönt, speciellt med tanke på att vi ska äta pizza till middag här hemma.
Olikt förra gången känns inte det skrämmande, utan bra. Göra egen pizza behöver inte vara onyttigt, utan det är bra att kunna variera. Jag ska iallafall ha parmaskinka, roccula, mozarella, nötter och honung på min. Fruktansvärt gott.
Färgat hår har jag också gjort idag. Samt satt ihop ett brickbord. Och bytt till nyinköpta sängkläder med peace-tecken på. Jag känner mig fredlig idag.
Nej, här kan jag inte sitta hela dagen.
Idag:
Senaste tiden
Twitter. Baka. Äta. Gå.
Det är ungefär så mitt liv har sett ut senaste tiden.
Det sjuka är att det är vant för mig, känner mig hemma, trygg och stabil med det. Det är på något vis allt jag känner till.
Idag ska vi göra pizza till middag. Roccula, salami, nötter och honung. M-M-M, gott. Ska även köpa hårfärg i Svenstavik och få bort min orange skalle.
Nu ska jag läsa Aftonbladet ONLINE, bloglovin ONLINE, och äta mitt nybakade bröd.
(PS. Jag saknar dig mindre och mindre. Det kommer annat mellan och det är bra)
Det är ungefär så mitt liv har sett ut senaste tiden.
Det sjuka är att det är vant för mig, känner mig hemma, trygg och stabil med det. Det är på något vis allt jag känner till.
Idag ska vi göra pizza till middag. Roccula, salami, nötter och honung. M-M-M, gott. Ska även köpa hårfärg i Svenstavik och få bort min orange skalle.
Nu ska jag läsa Aftonbladet ONLINE, bloglovin ONLINE, och äta mitt nybakade bröd.
(PS. Jag saknar dig mindre och mindre. Det kommer annat mellan och det är bra)
Sweet dreams are made of this
Mina drömmar är inte ljuva. Mina drömmar är näst intill ickeexisterande. Jag ser de bara som en dimma. Endast konturerna. Hör ljuden, men kan inte se mig själv där. Är det verkligen såhär det ska vara tills jag skaffat orken att ta tag i livet? ska jag inte få se mina drömmar? kunna le och skratta medans jag ser mig själv där? se mig själv där jag funnit min plats och äntligen hittat hem?
Rotlöshet är en av de mest skrämmande känslorna jag någonsin har upplevt. Att känna sig så hjälplös och att varje dag falla handlöst in i ingenting, är inget jag skulle önska någon. Inte ens min värsta fiende.
Jag ser mig själv som en bra människa. Jag är snäll och skulle aldrig göra något för att såra en människa, absolut inte med vilje. Därför tycker jag att det är så orättvist. Just det här. Mitt mående just nu.
Jag vill bara att någon sätter sig bredvid mig, tar min hand och säger att allt kommer att bli bra så att jag verkligen känner någonting. Så att kanske en liten gnista hopp visar sig, för just nu känns allt så hopplöst att det nästan är löjligt.
Jag vill så mycket, men jag har ingen ork, ingen vilja till att ta tag i det dimmiga drömtrasslet.
Jag önskar att jag var liten igen. När man kunde krypa upp i mammas famn när man var ledsen. Bli stryken över kinden, smekt genom håret tills man till slut inte minns varför man var ledsen. När mamma tog bort allt som var dåligt och dumt, när mamma fanns där och trasslade ut knutarna som man trasslat in sig i. När man slapp ta tag i det själv. När man inte kunde.
Jag är inte liten nu. Jag är vuxen och det här är min knut att trassla ut. Jag vill tro att mina föräldrar och vänner lärt mig hur jag ska göra, men att jag bara glömt bort och behöver lite tid. Men jag vet inte om det är så. Det kan vara så att detta helt enkelt är för stort för mig att lösa själv. För stora delar som ligger huller om buller. Lite som stenblock, och det vet ni ju lika väl som jag att man inte kan rubba ett stenblock själv. Man måste ha hjälp.
Synd bara att jag är för stolt för att be om det. Jag har alltid klarat mig igenom allt själv, och när det inte har gått har jag gjort det ändå.
Jag är inte så stark som alla tror att jag är. Ni vet inte att jag gråter varje dag när ingen ser, ni vet inte att jag måste gå ut och gå tre gånger per dag för att känna att jag har kontroll över någonting, ni vet inte hur mycket jag saknar personer som fått mig att må så fruktansvärt bra mitt i all denna jävla skit, ni vet inte att mitt liv är det mest innehållslösa och tomma som levs just nu. Nej, för jag är så jävla skicklig. Min fasad är som pansar, och det får jag väl tacka någon för. Jag vet inte vem, men jag antar att jag får tacka alla motgångar, alla mobbare och allt som gått fel.
Tack för att ni hjälpt mig bygga en mur runt mig som man inte ens skulle kunna spränga med dyamit.
Rotlöshet är en av de mest skrämmande känslorna jag någonsin har upplevt. Att känna sig så hjälplös och att varje dag falla handlöst in i ingenting, är inget jag skulle önska någon. Inte ens min värsta fiende.
Jag ser mig själv som en bra människa. Jag är snäll och skulle aldrig göra något för att såra en människa, absolut inte med vilje. Därför tycker jag att det är så orättvist. Just det här. Mitt mående just nu.
Jag vill bara att någon sätter sig bredvid mig, tar min hand och säger att allt kommer att bli bra så att jag verkligen känner någonting. Så att kanske en liten gnista hopp visar sig, för just nu känns allt så hopplöst att det nästan är löjligt.
Jag vill så mycket, men jag har ingen ork, ingen vilja till att ta tag i det dimmiga drömtrasslet.
Jag önskar att jag var liten igen. När man kunde krypa upp i mammas famn när man var ledsen. Bli stryken över kinden, smekt genom håret tills man till slut inte minns varför man var ledsen. När mamma tog bort allt som var dåligt och dumt, när mamma fanns där och trasslade ut knutarna som man trasslat in sig i. När man slapp ta tag i det själv. När man inte kunde.
Jag är inte liten nu. Jag är vuxen och det här är min knut att trassla ut. Jag vill tro att mina föräldrar och vänner lärt mig hur jag ska göra, men att jag bara glömt bort och behöver lite tid. Men jag vet inte om det är så. Det kan vara så att detta helt enkelt är för stort för mig att lösa själv. För stora delar som ligger huller om buller. Lite som stenblock, och det vet ni ju lika väl som jag att man inte kan rubba ett stenblock själv. Man måste ha hjälp.
Synd bara att jag är för stolt för att be om det. Jag har alltid klarat mig igenom allt själv, och när det inte har gått har jag gjort det ändå.
Jag är inte så stark som alla tror att jag är. Ni vet inte att jag gråter varje dag när ingen ser, ni vet inte att jag måste gå ut och gå tre gånger per dag för att känna att jag har kontroll över någonting, ni vet inte hur mycket jag saknar personer som fått mig att må så fruktansvärt bra mitt i all denna jävla skit, ni vet inte att mitt liv är det mest innehållslösa och tomma som levs just nu. Nej, för jag är så jävla skicklig. Min fasad är som pansar, och det får jag väl tacka någon för. Jag vet inte vem, men jag antar att jag får tacka alla motgångar, alla mobbare och allt som gått fel.
Tack för att ni hjälpt mig bygga en mur runt mig som man inte ens skulle kunna spränga med dyamit.
Nnnnnne.
Jag sitter med en sån förbannad. Jävla. Ångest. Över allt.
Kärlek, pengar, jobb, välmående. Jag känner mig inte hemma någonstans och det skrämmer mig. Mamma vill flytta till en tvåa i Sundsvall. Pappa har en ny familj och det känns som om jag snyltar, även om så inte är fallet egentligen. Allt är bara dåligt. USCH, ÅNGESTHELVETE.
God natt
Nyktert blev onyktert
Kvällen började med att jag promt skulle vara nykter. Det höll tills jag kom till Värdshuset. Emelie full, Emelies syster full, alla fulla. Liggets far sätter sig ner vid vårat bord. Jag visste inte riktigt vem han var, men kom på att jag kände igen rösten. Jag säger att jag känner igen honom.
Han yttrar orden ''Ja, det är ju du! Du var ju hos oss förra helgen.''
Han fortsätter berätta: ''Ja, jag vaknar ju på morgonen och kollar runt i huset. I hallen ser jag en hög med kläder och en sån där... skinnjacka! hänga på kroken. Och ett par skor. Sen vaknade jag mitt i natten av att det gnekade i sängen. Jaha, tänkte jag!''
Fortsatte yttligare: ''Ja, men du är en av de bättre, du! hade jag varit 30 år yngre så...''
Då började jag dricka. EJ ok att lyssna på sånt nykter. En öl blev två, två öl blev tre. Två öl blev öl och shot. Sen var det kört. Jag deppade dock ihop runt ett och slutade dricka. Då började jag och Emelie gå hem, dansandes till mobilhouse och sjungandes på Erik Saade. Vi stannade till vid ett garage och träffade två killar, Emelie däckade i en fotölj men vaknade och fick sig ett ligg hemma hos sig. Jag traskade hem själv, med mobilhouse till en ensam säng. Vaknade upp imorse runt 11, drack en kopp kaffe och tog en promenad. Nu har jag ätit en smörgås och ska spendera resten av dagen med OC i soffan.
Så jävla freishe
Han yttrar orden ''Ja, det är ju du! Du var ju hos oss förra helgen.''
Han fortsätter berätta: ''Ja, jag vaknar ju på morgonen och kollar runt i huset. I hallen ser jag en hög med kläder och en sån där... skinnjacka! hänga på kroken. Och ett par skor. Sen vaknade jag mitt i natten av att det gnekade i sängen. Jaha, tänkte jag!''
Fortsatte yttligare: ''Ja, men du är en av de bättre, du! hade jag varit 30 år yngre så...''
Då började jag dricka. EJ ok att lyssna på sånt nykter. En öl blev två, två öl blev tre. Två öl blev öl och shot. Sen var det kört. Jag deppade dock ihop runt ett och slutade dricka. Då började jag och Emelie gå hem, dansandes till mobilhouse och sjungandes på Erik Saade. Vi stannade till vid ett garage och träffade två killar, Emelie däckade i en fotölj men vaknade och fick sig ett ligg hemma hos sig. Jag traskade hem själv, med mobilhouse till en ensam säng. Vaknade upp imorse runt 11, drack en kopp kaffe och tog en promenad. Nu har jag ätit en smörgås och ska spendera resten av dagen med OC i soffan.
Så jävla freishe
Beredd på vad natten har ett erbjuda
Jag kan väl erkänna att jag inte är speciellt överpeppad, men jag lär bli såfort jag kommer till Emelie. Vi ska dra till värdshuset och hon ska bli full. Jag ska vara nykter. Hoppas på folkfest och jag hoppas ännu mer på att jag vaknar upp i en säng som inte är min egna.
Vi får se, helt enkelt. Man vet aldrig med den här byn. Den är lite av ett olöst mysterium. Men jag gillar mysterium. Det ligger lite charm i det. Lite som Mysteriet på Greveholm. Världens bästa julkalender, f.ö.
Såg förresten Water for Elephants nyss. Bölade som ett litet barn. Jag hatar filmer där djur blir dåligt behandlade. Men den slutade lyckligt, som tur var! happy life.
Vill ni ha en bra partylista? mina starred på spotify, waddap. Om ni bara vill ha en låt rekomenderar jag: den............... HÄR!
På återseende
Vi får se, helt enkelt. Man vet aldrig med den här byn. Den är lite av ett olöst mysterium. Men jag gillar mysterium. Det ligger lite charm i det. Lite som Mysteriet på Greveholm. Världens bästa julkalender, f.ö.
Såg förresten Water for Elephants nyss. Bölade som ett litet barn. Jag hatar filmer där djur blir dåligt behandlade. Men den slutade lyckligt, som tur var! happy life.
Vill ni ha en bra partylista? mina starred på spotify, waddap. Om ni bara vill ha en låt rekomenderar jag: den............... HÄR!
På återseende
TIDSFÖRDRIV.........
Åh, för första gången på flera månader känner jag mig snygg. Har inte känt mig snygg sen typ cocktailfesten på jobbet! Men idag. Utan smink med bara slappkläder. Nytt hår gör ALLT. Säger ju det, självförtroende sitter ju i utseendet. Jävla skitmoral.
FOR THE WIDOWS IN PARADISE, FOR THE FATHERLESS IN YPSILANTI
Under min gymasietid förändrades jag otroligt mycket, men sånt inser man ju inte förrän nu. När man landat, tagit stundenten och hunnit reflektera över hur man var kontra hur man är. När jag började i gymnasiet var jag oskuld, jag hade världens sämsta självförtroende, jag vågade inte visa vem jag var, så jag hade egentligen noll koll på hur jag tyckte, kände, tänkte. Jag följde bara strömmen, och ni vet ju att en ström porlar fort, snabbt, att man inte riktigt hinner landa innan man når sjön. Det är nog bästa förklaringen till hur min gymnasietid var första året.
Jag hade alltid Carro. Vi lyssnade på hårdrock, gjorde läxor, åt pizza, massor med godis och tog fruktansvärt mycket bilder på allt.
Jag började umgås med Felicia, Jennifer och Julia (även Carro då också, såklart) i tvåan. Jag landade. Jag landade så jävla hårt, och det var en fruktansvärd befrielse. Jag var fortfarande osäker på mig själv, men jag vågade säga vad jag tyckte och stå på mig, och ingen hatade mig för det. Snarare tvärtom. Jag fick fler vänner, mer bekanta och vågade skratta, diskutera och komma med rappa repliker på spydiga tilltalanden. Det var som att lära sig gå på nytt.
Musiken kommer in mycket där. Musiken hade jag och Felicia ett speciellt förhållande till. Hon var en livlina för mig ett tag, när jag höll på att ramla från bryggan, ner i strömmen igen. Hon fanns alltid där för att hålla mig ifrån kanten.
Musiken var som ett band mellan oss. Ett heligt band.
Anledningen till att jag skriver om allt detta nu, är för att så mycket kommer upp när jag spelar denna låt. Felicia använde den låten på ett bildspel på en uppgift vi hade i skolan, och den bildserien sitter fortfarande kvar och spelas upp i huvudet när jag hör låten.
Det finns så mycket musik som påverkar mig, på så många olika sätt. Jag har musik för varenda känsla jag någonsin känt, och det borde ju säga en del om hur mycket musiken är för mig? jag tror det.
Nu ska jag fortsätta med mitt kaffe, mitt OC och mitt soffhäng. Jag har sprungit idag, så detta är jag värd. Ikväll blir det pubquiz på pappas jobb, och sen nykter fest för mig. Jag måste spara pengar. Boring.
Jag hade alltid Carro. Vi lyssnade på hårdrock, gjorde läxor, åt pizza, massor med godis och tog fruktansvärt mycket bilder på allt.
Jag började umgås med Felicia, Jennifer och Julia (även Carro då också, såklart) i tvåan. Jag landade. Jag landade så jävla hårt, och det var en fruktansvärd befrielse. Jag var fortfarande osäker på mig själv, men jag vågade säga vad jag tyckte och stå på mig, och ingen hatade mig för det. Snarare tvärtom. Jag fick fler vänner, mer bekanta och vågade skratta, diskutera och komma med rappa repliker på spydiga tilltalanden. Det var som att lära sig gå på nytt.
Musiken kommer in mycket där. Musiken hade jag och Felicia ett speciellt förhållande till. Hon var en livlina för mig ett tag, när jag höll på att ramla från bryggan, ner i strömmen igen. Hon fanns alltid där för att hålla mig ifrån kanten.
Musiken var som ett band mellan oss. Ett heligt band.
Anledningen till att jag skriver om allt detta nu, är för att så mycket kommer upp när jag spelar denna låt. Felicia använde den låten på ett bildspel på en uppgift vi hade i skolan, och den bildserien sitter fortfarande kvar och spelas upp i huvudet när jag hör låten.
Det finns så mycket musik som påverkar mig, på så många olika sätt. Jag har musik för varenda känsla jag någonsin känt, och det borde ju säga en del om hur mycket musiken är för mig? jag tror det.
Nu ska jag fortsätta med mitt kaffe, mitt OC och mitt soffhäng. Jag har sprungit idag, så detta är jag värd. Ikväll blir det pubquiz på pappas jobb, och sen nykter fest för mig. Jag måste spara pengar. Boring.
EEEEYO
Det blev inget med lkpng pga ej stabil fd pojkvän till pappas tjej. Men så går det ibland.
Istället får jag stanna hemma här, städa upp efter bombnedslaget och hunden.
Blir nog full imorgon också, för sånt är alltid roligt. Jag blir så himla rolig på fyllan. Nästan så att jag vill klappa mig själv på lill-axeln och säga ''GU så rolig du är Emma! :-))) fortsätt såhär!!'' men det kan man ju inte göra utan att verka dum i huvudet, så jag tänker det tyst för mig själv och flinar åt min egna spegelbild, som en bekräftelse på att jag har fattat, liksom.
På måndag ska jag på Måndagsklubb, med eller utan folk. Ska bli världens partyprincess, ska sluta äta och endast DRICKA mina dagliga kcal. Hur fett? hur roligt? hur ohälsosamt? fett. Roligt. Ohälsosamt.
Nu ska jag vila ett tag, sen ska jag se om pappa tar tag i städning eller om jag måste göra allt själv. Lata jäveln.
Istället får jag stanna hemma här, städa upp efter bombnedslaget och hunden.
Blir nog full imorgon också, för sånt är alltid roligt. Jag blir så himla rolig på fyllan. Nästan så att jag vill klappa mig själv på lill-axeln och säga ''GU så rolig du är Emma! :-))) fortsätt såhär!!'' men det kan man ju inte göra utan att verka dum i huvudet, så jag tänker det tyst för mig själv och flinar åt min egna spegelbild, som en bekräftelse på att jag har fattat, liksom.
På måndag ska jag på Måndagsklubb, med eller utan folk. Ska bli världens partyprincess, ska sluta äta och endast DRICKA mina dagliga kcal. Hur fett? hur roligt? hur ohälsosamt? fett. Roligt. Ohälsosamt.
Nu ska jag vila ett tag, sen ska jag se om pappa tar tag i städning eller om jag måste göra allt själv. Lata jäveln.
Hårääääää:
LET ME SEE THE CLUB BOUNCH
En dröm jag haft så länge jag kan minnas är att antingen öppna en fet klubb, eller recensera spelningar/plattor.
Jobba med musik. Skulle även vara fett att vara producent och sätta ihop ljusshower till housespelningar. Jag har en fascination när det kommer till strobar. Strobbar och puls skulle jag gå igenom eld och vatten för. Förstår ni hur fett det skulle vara att sätta ihop ljus till t.ex. denna?
SJUKT fett.
Men iallafall, tillbaka till dröm nr1! jag ser på twitter/facebook och resterande sociala medier hur folk gör allt det jag vill göra, och jag frågar mig själv: Varför gör inte jag det? varför gör inte jag det jag vill utan sitter passivt och ser på när andra förverkligar MINA drömmar?
Jag har några få teorier till varför det kan vara så:
1. Jag är för feg helt enkelt
2. mitt undermedvetna är jävligt medveten om vilket ansvar det skulle vara med t.ex. en egen klubb, och eftersom jag fortfarande har sinne som en 16-åring, stoppas jag för att den förmodligen skulle konka innan den ens öppnat
3. Inget kapital
4. Okänd
5. Hård konkurrens
Ungefär så?
Jag drömmer ju, hela tiden. Om att bli något. Där man får synas, ha markt, där man är omkring musik tjugofyrasju. Jag vill så jääääävla jäkla mycket.
Jag SKA. SKA. SKA. Bra, då var det bestämt.
Jobba med musik. Skulle även vara fett att vara producent och sätta ihop ljusshower till housespelningar. Jag har en fascination när det kommer till strobar. Strobbar och puls skulle jag gå igenom eld och vatten för. Förstår ni hur fett det skulle vara att sätta ihop ljus till t.ex. denna?
SJUKT fett.
Men iallafall, tillbaka till dröm nr1! jag ser på twitter/facebook och resterande sociala medier hur folk gör allt det jag vill göra, och jag frågar mig själv: Varför gör inte jag det? varför gör inte jag det jag vill utan sitter passivt och ser på när andra förverkligar MINA drömmar?
Jag har några få teorier till varför det kan vara så:
1. Jag är för feg helt enkelt
2. mitt undermedvetna är jävligt medveten om vilket ansvar det skulle vara med t.ex. en egen klubb, och eftersom jag fortfarande har sinne som en 16-åring, stoppas jag för att den förmodligen skulle konka innan den ens öppnat
3. Inget kapital
4. Okänd
5. Hård konkurrens
Ungefär så?
Jag drömmer ju, hela tiden. Om att bli något. Där man får synas, ha markt, där man är omkring musik tjugofyrasju. Jag vill så jääääävla jäkla mycket.
Jag SKA. SKA. SKA. Bra, då var det bestämt.
En till sån här jääävel
Jag har insett att min senaste kyss: var på fyllan, men jävligt bra.
Den senaste jag hade sex med var: Andreas.
Det var: på fyllan. Och bra.
Jag lyssnar just nu på: Padding out - Miike Snow
Jag pratar: med en otroligt ful röst, ibland otroligt konstigt, ibland för mycket. Ibland för lågt.
Jag tycker om: fruktansvärt mycket.
Jag avskyr när folk: inte förstår hur jag är.
Min bästa vän är: Carro, såklart.
Min första vän hette: Ellie.
Kärlek är: trygghet, vänskap, passion, glädje i ett.
När jag borstar tänderna: njuter jag.
När jag lagar mat: blir det oftast starkt och jättegott.
Det sexigaste yrket är: beror helt på person.
Jag är rädd för: att förbli ensam, inte bli förstådd, att bli sjuk på riktigt.
Den värsta känslan är: rejection.
Den bästa känslan är: att ha valmöjligheter och att styra livet dit man vill. Samt besvarad kärlek.
Jag är bäst på: att lyssna.
Jag är sämst på: att göra det jag ska.
Om jag va ett djur skulle jag vara: jag är redan ett djur. En människa.
Om jag va en insekt skulle jag vara: en spindel typ.
Jag kommer alltid att vara: snäll.
Det finaste som finns är: att vakna bredvid den man älskar.
I sommar: kommer jag leva livet på inga pengar alls.
Sist jag grät var: igår.
När jag vill tänka går jag: ut och går.
När jag bakar så bakar jag: bakmix-påsar.
Min mobiltelefon är: mitt liv typ.
När jag vaknar på morgonen: bakar jag bröd och lyssnar på P3.
Innan jag går och lägger mig: borstar jag tänderna, rengör ansiktet och kollar twitter.
Just nu tänker jag på att: jag vill se film med Andreas och Patric.
Idag har jag: varit ute med hunden, hjälp till på pappas jobb, fixat löshår, ätit mat.
Den senaste jag hade sex med var: Andreas.
Det var: på fyllan. Och bra.
Jag lyssnar just nu på: Padding out - Miike Snow
Jag pratar: med en otroligt ful röst, ibland otroligt konstigt, ibland för mycket. Ibland för lågt.
Jag tycker om: fruktansvärt mycket.
Jag avskyr när folk: inte förstår hur jag är.
Min bästa vän är: Carro, såklart.
Min första vän hette: Ellie.
Kärlek är: trygghet, vänskap, passion, glädje i ett.
När jag borstar tänderna: njuter jag.
När jag lagar mat: blir det oftast starkt och jättegott.
Det sexigaste yrket är: beror helt på person.
Jag är rädd för: att förbli ensam, inte bli förstådd, att bli sjuk på riktigt.
Den värsta känslan är: rejection.
Den bästa känslan är: att ha valmöjligheter och att styra livet dit man vill. Samt besvarad kärlek.
Jag är bäst på: att lyssna.
Jag är sämst på: att göra det jag ska.
Om jag va ett djur skulle jag vara: jag är redan ett djur. En människa.
Om jag va en insekt skulle jag vara: en spindel typ.
Jag kommer alltid att vara: snäll.
Det finaste som finns är: att vakna bredvid den man älskar.
I sommar: kommer jag leva livet på inga pengar alls.
Sist jag grät var: igår.
När jag vill tänka går jag: ut och går.
När jag bakar så bakar jag: bakmix-påsar.
Min mobiltelefon är: mitt liv typ.
När jag vaknar på morgonen: bakar jag bröd och lyssnar på P3.
Innan jag går och lägger mig: borstar jag tänderna, rengör ansiktet och kollar twitter.
Just nu tänker jag på att: jag vill se film med Andreas och Patric.
Idag har jag: varit ute med hunden, hjälp till på pappas jobb, fixat löshår, ätit mat.
AMEN OKEJRÅ
Kirrade nytt hår! Nu känner jag igen mig själv igen. Jag är EJ OK med kort hår, aldrig igen.
Imorgon åker jag till lkpng! Det kommer bli fett. Ska gå på Netto, Cloettafabriken och något asgrymt hamburgerhak.
Nu ska jag gå ut med Molly så hon får kissa innan hon ska sova med mig. För det ska jag också göra snart. Efter att jag tittat på Water for Elephants.
Nu har ni fått er en update om vad som händer i mitt liv.
Imorgon åker jag till lkpng! Det kommer bli fett. Ska gå på Netto, Cloettafabriken och något asgrymt hamburgerhak.
Nu ska jag gå ut med Molly så hon får kissa innan hon ska sova med mig. För det ska jag också göra snart. Efter att jag tittat på Water for Elephants.
Nu har ni fått er en update om vad som händer i mitt liv.
Jag är ett skilsmässobarn av rang
Jag är en väldigt tolerant person. Jag accepterade pappas otrohet. Jag accepterade hur han behandlade mig. Jag accepterade hur allt slutade, och jag accepterade hans nya relation, där även två barn ingick.
Jag känner inte längre någon skillnad på när jag blir behandlad bra, och när jag blir behandlad dåligt när det kommer till min pappa. Han är monoton, men det är för att han inte vet hur han ska förhålla sig till mig nu.
Jag kommer jättebra överrens med hans tjej, och ska jag vara ärlig umgås jag hellre med henne än med pappa, eftersom att jag och pappa egentligen inte har något att prata om. Vi har musiken gemensamt, snart inte ens den.
Jag kan inte bo hos mamma, för hon bor i Sundsvall. Sundsvall är ångest för mig. Ren och skär ångest. Så jag måste ju vara här. Inte för att jag har något som helst emot det, överhuvudtaget. Det är skönt. Lugnt. Inte så mycket bullshit.
Jag är bara helt ensam i det här. Ingen förstår. Ingen vet.
Jag känner inte längre någon skillnad på när jag blir behandlad bra, och när jag blir behandlad dåligt när det kommer till min pappa. Han är monoton, men det är för att han inte vet hur han ska förhålla sig till mig nu.
Jag kommer jättebra överrens med hans tjej, och ska jag vara ärlig umgås jag hellre med henne än med pappa, eftersom att jag och pappa egentligen inte har något att prata om. Vi har musiken gemensamt, snart inte ens den.
Jag kan inte bo hos mamma, för hon bor i Sundsvall. Sundsvall är ångest för mig. Ren och skär ångest. Så jag måste ju vara här. Inte för att jag har något som helst emot det, överhuvudtaget. Det är skönt. Lugnt. Inte så mycket bullshit.
Jag är bara helt ensam i det här. Ingen förstår. Ingen vet.
Du är som catwoman som passar i lack o läder
Alla gussar checkar våra lårpartin när vi går förbi.
Iallafall enligt Stockholmssyndromet.
Waddap?
Iallafall enligt Stockholmssyndromet.
Waddap?
Dyngrak & sprängkaåt
Igår var jag på skalet och festade för första gången denna säsong.
Det var sinnessjukt roligt och jag mår verkligen inte bra idag. En hel flaska rödvin och det är ju som bäddat för baksmälla.
Jag fick iallafall dansa, ligga och bli full. Det var mitt mål med kvällen. Check, check, check.
Snart kommer Viktoria hit med barn och mor. Då ska jag äntligen få äta någonting. Jag funderar på en fet köttbit och en stor sallad. Med bröd. Eller råstekt potatis och rödvinssky. FETT GOTT! Jag älskar bröd.
Ikväll kanske jag ska träffa Emelie. Se en film. Eller helt enkelt bara gå hem och dö i sängen. Dör ju likagärna i Emelies säng. Hellre där, men vi får se vad kvällen har att erbjuda. Jag ska ju tydligen inte planera någonting nu, enligt mammas medium. Så jag får väl lyssna på henne. Hon verkar vara en vettig och vis kvinna.
Det var sinnessjukt roligt och jag mår verkligen inte bra idag. En hel flaska rödvin och det är ju som bäddat för baksmälla.
Jag fick iallafall dansa, ligga och bli full. Det var mitt mål med kvällen. Check, check, check.
Snart kommer Viktoria hit med barn och mor. Då ska jag äntligen få äta någonting. Jag funderar på en fet köttbit och en stor sallad. Med bröd. Eller råstekt potatis och rödvinssky. FETT GOTT! Jag älskar bröd.
Ikväll kanske jag ska träffa Emelie. Se en film. Eller helt enkelt bara gå hem och dö i sängen. Dör ju likagärna i Emelies säng. Hellre där, men vi får se vad kvällen har att erbjuda. Jag ska ju tydligen inte planera någonting nu, enligt mammas medium. Så jag får väl lyssna på henne. Hon verkar vara en vettig och vis kvinna.
CULT LOGIC
Igår tog tjuren vid hornen igår och lämnade långa hårets trygga vrå. Nu har jag kort page, blont men aningen gult som jag ska jobba bort med silvershampo.
Jag trodde jag skulle behöva vara korthårig ganska länge, men jag insåg att jag får lön nästa vecka, så inte ens en vecka behöver jag känna mig som en pojke. Vinst för mig.
Jag har iallafall kommit tillbaka till pappa nu. Sitter med fötterna uppslänga på soffbordet, lyssnar på Miike Snow och redigerar lite bilder. Jag insåg att jag inte använt min kamera sen vi hade våran Japanska Afton på jobbet, och det är över en månad sen. EJ coolt.
Jag måste börja använda den mer. Det lär ju bli så med småbarn i huset.
Jag uppdaterar mer när det kommande kaoset har lagt sig. Två småbarn, en svärmor och en ny sambo välkomnar jag och pappa i helgen. Spännande.
Det är även tacobuffé imorgon. DET ska bli gott!
Nu ska jag göra lite te. Eller kaffe. Sen ska jag ta en cigg.
Jag tycker om er, ni är så himla fina.
Jag trodde jag skulle behöva vara korthårig ganska länge, men jag insåg att jag får lön nästa vecka, så inte ens en vecka behöver jag känna mig som en pojke. Vinst för mig.
Jag har iallafall kommit tillbaka till pappa nu. Sitter med fötterna uppslänga på soffbordet, lyssnar på Miike Snow och redigerar lite bilder. Jag insåg att jag inte använt min kamera sen vi hade våran Japanska Afton på jobbet, och det är över en månad sen. EJ coolt.
Jag måste börja använda den mer. Det lär ju bli så med småbarn i huset.
Jag uppdaterar mer när det kommande kaoset har lagt sig. Två småbarn, en svärmor och en ny sambo välkomnar jag och pappa i helgen. Spännande.
Det är även tacobuffé imorgon. DET ska bli gott!
Nu ska jag göra lite te. Eller kaffe. Sen ska jag ta en cigg.
Jag tycker om er, ni är så himla fina.
Man måste ju börja någonstans
Veckan går så himla snabbt. Imorgon är det redan min sista dag i Sundsvall. Jag ska fika med mina flickor och sedan packa iordning mina saker så jag slipper göra det på fredag. Tåget går 14.05. Tillbaka till pappa, Emelie, pojkarna och resten av klanen som flyttar upp. Det ska bli skönt, samtidigt som jag märker på mamma att hon är lite ledsen att jag väljer att bo där uppe. Men hon stöttar mig. Hon är ju såklart bäst i alla lägen, min lilla mamma.
15/9-2011
''For Emma
Ibland hatar jag mig själv. Eller kanske inte just mig själv, men min hjärna och mina tankar. Om ni bara visste hur många timmar om dagen jag tänker på kalorier och vad jag äter, hur många timmar jag egentligen går hungrig och tänker på allt gott som jag egentligen skulle vilja äta. Att äta en chokladkaka, som förr skulle vara en självklarhet om jag kände för det, är nu tabu. Det är något jag aldrig skulle kunna tänka mig ens för pengar.
Men något har hänt. Jag har börjat äta mer när jag känner för det. Ikväll åt jag t.ex. en Piadina. För två månader sen skulle jag för det första ALDRIG äta efter klockan 19, och för det andra skulle jag ALDRIG äta efter middagen. Men idag unnade jag mig det. Jag åt även två mackor till maten. Bara en sån grej. Förstår ni att jag UNNAR mig det? det är ingen självklarhet. Det är något som sätter sig som en jävla demon på axeln. Den säger ''Nu tappar du kontrollen. känner du? nu är du snart fet igen.''
Jag hatar det. Jag hatar känslan. Det är inte normalt. Jag är sjuk.
Jag sitter just nu med ångest. Även om jag inte ätit mer än någon annan idag. Snarare mindre. Men min livlina i hela min viktnedgång har varit en daglig promenad och väldigt strikta rutiner. Jag har ätit i princip samma sak varje dag i ett halvår och det har funkat för mig. Men sen dess att jag har varit här uppe hos pappa förändras det, i.o.m att man är i ett kök varje dag i princip. Middag är fortfarande detsamma. För det mesta en massa sallad. Till det kyckling eller lax med antingen pasta eller potatis.
Om det finns någon av er som läser min blogg för inspiration, ta åt er av detta:
När ni börjar med en diet, eller som jag bara lägger om kosten, gör det riktigt. Frukost, lunch, middag och två mellanmål. Jag har inte gjort det på rätt sätt, och därför rasat i vikt. Nu är jag istället livrädd för att ordna upp matvanorna. Låt det hellre ta tid. Det är det enda jag kan säga.
Jag är van vid det här nu. Det har blivit en del av mitt liv. Jag säger inte att jag mår dåligt, att jag längtar efter något. Visst vill jag kunna köpa en stor godispåse en fredagkväll, eller äta en pizza med en vän när regnet faller ner utanför.
Men jag måste få ordna upp allt med livet innan jag kan börja unna mig det. Jag vill för det första nå min slutgiltiga målvikt. Dit har jag 7 kg. Då har jag gått ner 40 kg totalt. Sen vill jag komma igång med träning på riktigt, på ett gym och ska därför investera i ett gymkort (alt. önska mig ett i julklapp eller födelsedagspresent), och sen, sen när allt det har börjat rulla på kan jag ta tag i mitt unnande.
Jag vet att en chokladkaka eller en pizza nångång ibland inte gör något med min vikt, mycket väl vet jag det. Men min svaghet är att det lätt kan gå överstyr. Att jag unnar mig för ofta. Fuskar. Det har hänt förut, och det ledde till att jag slutade med LCHF som jag då höll på med.
Jag ska inte låta det hända den här gången. Jag har aldrig lyckats såhär bra, och jag ska hela vägen den här gången. Jag måste göra det för min skull. För tjejen som alltid varit mobbad, för tjejen med det dåliga självförtroendet, för tjejen som åt när hon var ledsen, för tjejen som aldrig trodde att hon skulle bli av med oskulden, för tjejen som aldrig har känt sig fin. För mig. Bara för mig.''
Men något har hänt. Jag har börjat äta mer när jag känner för det. Ikväll åt jag t.ex. en Piadina. För två månader sen skulle jag för det första ALDRIG äta efter klockan 19, och för det andra skulle jag ALDRIG äta efter middagen. Men idag unnade jag mig det. Jag åt även två mackor till maten. Bara en sån grej. Förstår ni att jag UNNAR mig det? det är ingen självklarhet. Det är något som sätter sig som en jävla demon på axeln. Den säger ''Nu tappar du kontrollen. känner du? nu är du snart fet igen.''
Jag hatar det. Jag hatar känslan. Det är inte normalt. Jag är sjuk.
Jag sitter just nu med ångest. Även om jag inte ätit mer än någon annan idag. Snarare mindre. Men min livlina i hela min viktnedgång har varit en daglig promenad och väldigt strikta rutiner. Jag har ätit i princip samma sak varje dag i ett halvår och det har funkat för mig. Men sen dess att jag har varit här uppe hos pappa förändras det, i.o.m att man är i ett kök varje dag i princip. Middag är fortfarande detsamma. För det mesta en massa sallad. Till det kyckling eller lax med antingen pasta eller potatis.
Om det finns någon av er som läser min blogg för inspiration, ta åt er av detta:
När ni börjar med en diet, eller som jag bara lägger om kosten, gör det riktigt. Frukost, lunch, middag och två mellanmål. Jag har inte gjort det på rätt sätt, och därför rasat i vikt. Nu är jag istället livrädd för att ordna upp matvanorna. Låt det hellre ta tid. Det är det enda jag kan säga.
Jag är van vid det här nu. Det har blivit en del av mitt liv. Jag säger inte att jag mår dåligt, att jag längtar efter något. Visst vill jag kunna köpa en stor godispåse en fredagkväll, eller äta en pizza med en vän när regnet faller ner utanför.
Men jag måste få ordna upp allt med livet innan jag kan börja unna mig det. Jag vill för det första nå min slutgiltiga målvikt. Dit har jag 7 kg. Då har jag gått ner 40 kg totalt. Sen vill jag komma igång med träning på riktigt, på ett gym och ska därför investera i ett gymkort (alt. önska mig ett i julklapp eller födelsedagspresent), och sen, sen när allt det har börjat rulla på kan jag ta tag i mitt unnande.
Jag vet att en chokladkaka eller en pizza nångång ibland inte gör något med min vikt, mycket väl vet jag det. Men min svaghet är att det lätt kan gå överstyr. Att jag unnar mig för ofta. Fuskar. Det har hänt förut, och det ledde till att jag slutade med LCHF som jag då höll på med.
Jag ska inte låta det hända den här gången. Jag har aldrig lyckats såhär bra, och jag ska hela vägen den här gången. Jag måste göra det för min skull. För tjejen som alltid varit mobbad, för tjejen med det dåliga självförtroendet, för tjejen som åt när hon var ledsen, för tjejen som aldrig trodde att hon skulle bli av med oskulden, för tjejen som aldrig har känt sig fin. För mig. Bara för mig.''
Miike Snow <3
Jag har blivit hooked på männen igen. Det är nog för att våren är här.
Jag vill hem. Ja, jag kallar Rätan hem. Just nu känns det mer hemma än Sundsvall. Jag älskar människorna här, men stressen gör att jag inte klarar att vara här. Inte just nu.
Idag träffade jag Agnes. Vi drack kaffe och redde ut alla världens knutar. Sen träffade vi Millan, Amanda och Ellie på Barista. Där tog vi ännu en kopp kaffe och pratade ännu mer. Efter det åkte jag ut till min moster och morbror. Jag fick presentkort på birsta, middag och kaffe.
Jag och mamma åkte ut till Birsta, jag höll på att krocka.
Jag fick med mig ett par jeans och en tröja hem. Jag ska byta den till en snyggare imorgon.
Då ska jag träffa Johanna och fika. Det ska bli gött. Efter det ska jag hem och laga mat, sen ska jag och mamma på en lägenhetsvisning. Ja, ni hörde rätt! Mamma kanske ska bli med ny lägenhet. Spännande nyheter, minsann.
Nu ska jag fortsätta med min asfeta lista på spotify, tänka på fisting och försöka struktutera upp ett träningsschema.
Jag vill hem. Ja, jag kallar Rätan hem. Just nu känns det mer hemma än Sundsvall. Jag älskar människorna här, men stressen gör att jag inte klarar att vara här. Inte just nu.
Idag träffade jag Agnes. Vi drack kaffe och redde ut alla världens knutar. Sen träffade vi Millan, Amanda och Ellie på Barista. Där tog vi ännu en kopp kaffe och pratade ännu mer. Efter det åkte jag ut till min moster och morbror. Jag fick presentkort på birsta, middag och kaffe.
Jag och mamma åkte ut till Birsta, jag höll på att krocka.
Jag fick med mig ett par jeans och en tröja hem. Jag ska byta den till en snyggare imorgon.
Då ska jag träffa Johanna och fika. Det ska bli gött. Efter det ska jag hem och laga mat, sen ska jag och mamma på en lägenhetsvisning. Ja, ni hörde rätt! Mamma kanske ska bli med ny lägenhet. Spännande nyheter, minsann.
Nu ska jag fortsätta med min asfeta lista på spotify, tänka på fisting och försöka struktutera upp ett träningsschema.
HA-HA
Den Hårdas sexlista
(x) Har haft analsex
( ) Har slickat/tungknullat fitta
(x) Blivit slickad
(x) Har sugit kuk
(x) Har svalt sperma
(/) Upplevt en fontänorgasm
( ) Fistat eller försökt fistat någon.
(x) Blivit fistad eller någon har försökt fistat mej
( ) Blivit bunden så jag inte kunnat röra mej
( ) Bundit någon så att han/hon inte kunnat röra sig
(x) Haft ögonbindel när jag haft sex
(x) Blivit smiskad
(x) Smiskat någon annan (inte direkt sådär jätteseriöst)
(x) Haft sex med samma kön
( ) Haft sex med 2 eller flera andra personer samtidigt
( ) Haft sex med 4 eller fler andra personer samtidigt
( ) Haft sex med 8 eller fler andra personer samtidigt
(X) Fantiserat om att ha sex med 2 eller fler andra personer samtidigt
(x) Haft sex (oralsex räknas) med någon jag inte visste namnet på
(X) Haft sex på offentlig plats
(X) Blivit påkommen med att ha sex på offentlig plats
(X) Onanerat på offentlig plats
( ) Blivit påkommen med att onanera på offentlig plats
( ) Fantiserat om att komma på eller bli påkommen med att onanera på offentlig plats
( ) Fantiserat om att komma på eller bli påkommen med att ha sex med någon
(X) Blivit påkommen med att ha sex "privat
(x) Blivit påkommen med att onanera "privat"
(X) Onanerat framför / med någon annan
(X) Någon annan har onanerat framför/ med mej
( ) Blottat mej på offentlig plats
( ) Klätt mig i sexiga underkläder avsedda för personer av mitt kön
(x) Klätt mej i underkläder avsedda för personer av motsatt kön
(x) Använt en dildo, löskuk eller massagestav på mig själv
( ) Använt en dildo, löskuk, eller massagestav på någon annan
( ) Haft en sk "buttplug" eller analdildo i mej
(x) Fejkat orgasm
(X) Smakat på (eller sekret ifrån) mitt eget kön
(x) Suttit på någons ansikte
( ) Haft någon sittande på mitt ansikte
(x) Haft sex med någon som varit minst 10 år äldre än mig
( ) Haft sex med någon som varit minst 10 år yngre än mig
(X) Badat naken inför främlingar
( ) Medvetet haft sex inför en eller flera främlingar (med syfte att dom ska se)
( ) Medveter onanerat inför en eller flera främlingar (med syfte att dom ska se)
(X) Sett porrfilm
( ) Medverkat i en porrfilm (professionellt producerad)
(X) Medverkat i en porrfilm (amatör/ hemmaproducerad)
( ) Fantiserat om att medverka i en porrfilm (amatör / professionell)
(x) Tagit snuskiga/nakna foto på någon
(x) Blivit nakenfotograferad
( ) Fantiserat om att fotografera eller bli fotograferad
( ) Haft lackkläder på mej
( ) Töjt ut mej själv i syfte att se hur mycket det gick att töja
( ) Töjt ur någon annan i syfte med att se hur mycket det gick att töja
(X) Fått mer än 5 orgasmer på en och samma dag
( ) Fått mer än 10 orgasmer på en och samma dag
( ) Haft sex med fler än 2 olika personer på en samma dag
( ) Haft sex med fler än 5 olika personer på en och samma dag
(x) Rakat mitt kön (helt slätrakad)
( ) Rakat någon annas kön ( helt slätrakad)
( ) Sålt sex
( ) Köpt sex
( ) Fantiserat om att köpa eller sälja sex
(X) Haft sex ned någon som vid tillfället var gravid
( ) Varit på parklubb
( ) Varit på privat sexfest
HAHAHA, åh. Vilken fruktansvärt vulgär lista. Jag var generad genom hälften.
DAGENS MUSIKTIPS:
Jag tror mitt hjärta blöder
HUR KAN JAG VILJA SKRIVA SERENADER? HUR KAN DET INTE GÅ ÖVER? FÖRÄLSKELSER GÅR ÖVER. MAN SLUTAR TÄNKA PÅ PERSONEN EFTER ETT TAG. DET GÅR ÖVER. MAN TAR NÄSTA. MAN SLUTAR TÄNKA PÅ BERÖRINGEN, RÖSTEN, LUKTEN, SKRATTET, LEENDET, OMFAMNINGEN, LÄPPARNA, KYSSARNA.
Så varför slutar jag inte tänka på honom, om det nu bara var en förälskelse?
Är jag kär dör jag.
Så varför slutar jag inte tänka på honom, om det nu bara var en förälskelse?
Är jag kär dör jag.
Landa
Jag försöker fortfarande förstå det faktum att jag är i Sundsvall. Jag gjorde det genom att baka, städa och möblera om mitt rum. Nu sitter jag och tittar på tv, jag ska snart diska och lyssna på Springsteen och sen ska jag börja med någon form av middag, men det lär ju bli rester eftersom att kylen är full av dem.
Imorgon ska jag dricka kaffe med Agnes. Mjukstarta stadsveckan med en snygg hipster låter helt okej.
Ska även hämta en tröja och KANSKE gå på arbetsförmedlingen. Det måste jag ju. Sånt där onödigt ont.
Ringa skola och maila ex-chefen ska jag också göra. Nu.
Imorgon ska jag dricka kaffe med Agnes. Mjukstarta stadsveckan med en snygg hipster låter helt okej.
Ska även hämta en tröja och KANSKE gå på arbetsförmedlingen. Det måste jag ju. Sånt där onödigt ont.
Ringa skola och maila ex-chefen ska jag också göra. Nu.
I Sundsvall
I en vecka. Om ens det.
Jag vet inte vad det är, men jag känner mig ängslig. Alla krav är så påtagliga här. Jag har lämnat min skyddade och trygga bubbla. Nu strövar jag på okänd mark.
Om jag ens lämnar lägenheten nämnvärt vet jag inte. Kanske, kanske inte. Vi får se.
Jag vet inte vad det är, men jag känner mig ängslig. Alla krav är så påtagliga här. Jag har lämnat min skyddade och trygga bubbla. Nu strövar jag på okänd mark.
Om jag ens lämnar lägenheten nämnvärt vet jag inte. Kanske, kanske inte. Vi får se.
Det här med framtidsplaner
Efter mitt mentala sammanbrott har jag försökt reda ut olika saker i mitt liv. Allt från kärlek till karriärval till brist på pengar till ett försummande av olika saker som har hänt och som förmodligen kommer hända.
Min mamma kom upp hit till mig igår och jag fick lyssna på ett band som hon hade med sig. Hon hade varit hos ett medium innan hon kom upp (ja, jag tror på sånt) och det fanns en hel del intressant att lyssna på. Hon sa att hon var orolig över mig och Marie hade berättat att hon inte skulle oroa sig, att jag alltid reder mig och att det finns en plan för mig också, men jag skulle absolut inte ta några beslut, och jag vet egentligen vad det är jag vill göra med mitt liv.
Jag vill göra tusen saker, men jag vet inte vad jag vill göra. Det stämmer.
Just nu vill jag en miljon saker, men jag vet absolut inte vad. Jag vill jobba, jag vill resa, jag vill flytta, jag vill bo hemma. Jag vill iallafall en miljon saker, ja.
Något som jag iallafall tagit ett beslut om är att jag åker med mamma till Sundsvall imorgon, så jag måste packa, greja, fixa, trixa, som den hipstern jag är. Det är ungefär såna beslut jag kan ta just nu. Dag för dag, för annars får jag panik och kryper ihop i mitt lilla hörn.
Just nu sitter jag i ett hörn, på värdshuset. Lyssnar på sorlet av människor runtomkring mig. Jag är nykter, för jag gillar inte längre att bli full, tappa kontrollen som jag lyckats skrapa ihop under veckan. Sitter förväntansfull inför vad som ska hända, samtidigt som jag är livrädd för framtiden och alla beslut jag så småningom kommer måsta ta.
Just nu är detta allt jag klarar av. Sorlet av människor som fattar beslut. Okravlösheten där jag bara får vara för mig själv, slippa ansvar och oro. Slippa att tänka själv. Det är så mitt liv ser ut nu. Jag har blivit ett barn igen.
Mellow
Åh, jag börjar komma tillbaka. En vecka utan snesteg snart. Gamla tänket är tillbaka. Allting börjar sakta falla på plats. Jag känner igen ångesten, tänket, känslan, hungern, nyttigheten, lystern, belöningen och bestraffningen.
Nause har dessutom släppt Mellow.
Som jag längtat.
